Monday, December 5, 2016

Julkalender, lucka fem

Här kommer den femte
Det är inget skämt, det:
"The tarnished chandeliers were no longer hung with cobwebs but with garlands of holly and gold and silver streamers; magical snow glittered in heaps over the threadbare carpets; a great Christmas tree, obtained by Mundungus and decorated with live fairies, blocked Sirius's family tree from view, and even the stuffed elf-heads on the hall wall wore Father Christmas hats and beards."

Sunday, December 4, 2016

Julkalender: lucka fyra

Fjärde luckan kommer här,
vet du vem författaren är?
MAMMAN
Jaså, nu duger inte maten längre. Det var just snyggt. Så snällt av dig Fia att spotta sin mor i ansiktet på själva julafton. 
MORMOR
(in på rullator, gnälligt) Jaså, är det här ni är! 
PAPPAN
Nej nu äter vi. Nu låter vi maten tysta mun. 
PUBERTETSSONEN
Vem tuggar åt mormor? 
PAPPAN
Säg inte att käringen glömt löständerna igen! 
YNGVE
Ja, jag gör det inte. Det är Fias tur. 
FIA
Det är det väl inte alls. Förresten ska jag inte ha någon skinka. 
MAMMAN
Så så, kivas inte nu. (reser sig) Jag tror att vi ska ha lite knäckebröd någonstans som vi skulle kunna blöta upp.

Saturday, December 3, 2016

Julkalender: nu blir det svårare

Dags att öppna lucka tre,
nu får vi se om ni hänger med:
"About two o'clock the mist cleared away, and we beheld, stretched out in every direction, vast and irregular plains of ice, which seemed to have no end. Some of my comrades groaned, and my own mind began to grow watchful with anxious thoughts, when a strange sight suddenly attracted our attention and diverted our solicitude from our own situations. We perceived a low carriage, fixed on a sledge and drawn by dogs, pass on towards the north, at a distance of half a mile; a being which had the shape of a man, but apparently of gigantic stature, sat in the sledge and guided the dogs. We watched the rapid progress of the traveller with our telescopes until he was lost among the distant inequalities of the ice" 

Friday, December 2, 2016

Kameler dricker vatten

JAG ÄLSKAR ABSURDISM!

Varför Erik Beckman inte fick nobelpriset är för mig obegripligt. Han är så bra! Så rolig! Så genial! Så fullständigt genomknasig! Sin tids Lotta Lotass.

Kameler dricker vatten från 1971 handlar om Lindesberg, den lilla orten i Bergslagen. Fast med den lilla skillnaden att orten blivit arabisk. Det står kameler vid järnvägsbommen. Och på torget sitter elva arabiska skrivare och tar uppdrag av alla slag.

Genom skrivarnas texter får läsaren märkliga glimtar av livet i byn. Den multinationella koncernen som sprängt ner en lunchrestaurang under medinan och där bedriver apartheid. Den skrupulösa turistbyrån som inser vinstpotentialen i islamska föremål och börjar kränga allt från heliga keramiktuppar till heliga begagnade glasögon. Den frimuhammedanska sekten som hugger upp abborrar och försöker beställa en ny stork på postorder. De små kom-ihåg-listorna om att lämna tillbaka böcker till biblioteket. Den fantastiska kontrasten av hittepå-arabism mot en kuliss av bruksort i Bergslagen.

Jag fnissade mig igenom hela boken.

Julkalender, lucka två

Lucka ett 
var alltför lätt, 
lucka två
kanske likaså:
"Det är en sanning, att is alltid är trolös och ingenting att lita på. Mitt i natten flyttade sig den landlösa isskorpan på Vombsjön, så att den på ett ställe kom att stöta intill stranden. Det hände sig nu, att Smirre räv, som då för tiden bodde på östra sidan om sjön i Övedsklosters park, fick syn på det där stället, när han var ute på sin nattjakt. Smirre hade sett vildgässen redan på kvällen, men han hade inte vågat hoppas att kunna komma åt någon av dem. Han begav sig nu genast ut på isen."
Notera den intensiva kommateringen! Det finns bara en som skriver så här...

Thursday, December 1, 2016

Julkalender: litterära citat

Gott folk, det blir julkalender på bloggen i år. Jag lägger upp jul/vinter-relaterade citat ur mina favoritböcker. Känner du igen dem alla?

Lucka ett
är ganska lätt:
"Först i mörkningen träffade hon honom. Då stod allesammans nere på Snickargårdens isiga brygga och såg tomtens släde komma farande i snögloppet ute på sjön. Han hade ett bloss att lysa sig med och var så riktig en tomte kunde vara. Han hade Janssons häst och släde, det såg Tjorven, men en tomte kunde ju behöva låna sig en häst när han skulle frakta så mycket julklappar. Till och med Pelle var förstummad."

Wednesday, November 30, 2016

Medeltida läkekonst och religionskritik

Bland all åttiotalsaction på tyska som vi ärvde med stugan hittar jag också en del läsvärt. Jag läste Noah Gordon, Der Medicus (finns på svenska med titeln Läkaren).

Tioårige Rob blir föräldralös i 1100-talets London och hamnar som lärling/barnarbetskraft hos en kringresande läkarcharlatan. Han visar sig ha begåvning för att verkligen hjälpa människor att bli friska och när han är gammal nog beger han sig till Persien för att gå i lära hos de orientaliska läkarna som har kommit bra mycket längre än de europeiska. Det finns naturligtvis ett problem: kyrkan förbjuder de kristna att lära sig något av muslimer. Därför döljer Rob sin identitet och utger sig för att vara jude, vilket inte heller gör livet enkelt för honom.

Det handlar om religionskritik, om usel läkekonst (mestadels åderlåtning och plåster gjorda av djurbajs), om maktspel och kärlek. Lite som medeltidseposet Svärdet och spiran av Ken Follett fast med nördfokus på medicin istället för arkitektur.

Och en aspekt som tyvärr blivit aktuell igen: det handlar mycket om problemet att tidens religiösa ledare förbjöd all vetenskaplig dissektion och läkarna därför helt enkelt inte visste hur de skulle bota folk - de visste inte hur en människa ser ut inuti. Idag smyger något liknande fram i och med abortmotståndarnas framsteg vad gäller synen på foster. Plötsligt ifrågasätts forskning på foster av "etiska skäl", vilket riskerar att blockera livsviktiga nya rön om hur foster/barn/gravida kvinnor kan hållas vid liv. Vetandets värld, jag tittar på er, programserien om konserverade foster var inte värdeneutral!

Men boken är en bladvändare, spännande i all sin enkelhet.