Saturday, February 24, 2018

Biblio - en app värd att ladda ner

Biblioteken har skaffat app! En ljudboksapp!

Kanske är det en gammal nyhet men jag hittade den bara häromdagen och har redan testat med gott resultat (nåja, bokvalet var väl ingen höjdare: Karin Brunk Holmqvist, kommer nog inte att lyssna klart).

Via appen Biblio kan du alltså låna hem ljudböcker från bibblan ner i telefonen genom att logga in med bibliotekskortsnumret och din vanliga pinkod. Lätt som en plätt och mycket roligare än Storytel och andra kommersiella varianter med reklam.

Thursday, February 22, 2018

Läsartävling: gissa orden

Nederländska är ett skojigt språk. Lite som att lära sig tyska av oumpaloumpier.

Här ska du få både ett smakprov och en utmaning - utan att använda google translate eller någon ordbok, kan du gissa vad de här orden betyder?

1. Kweekkas
2. Snorfiets
3. Onderzeeër

Den som gissar bäst (det vill säga: inte nödvändigtvis rätt) vinner en bit belgisk choklad som kommer med posten, om belgiska posten behagar. Ni får en vecka på er!

Wednesday, February 21, 2018

Hundens år

Det kinesiska nyåret har passerat och vi är nu i hundens år.

Utmärkt! Tycker Tassahunden, som tror att det betyder att hon ska få bestämma allt de kommande månaderna. Hon är optimistisk, men söt.

Jag missade ett hundskadeindex häromsistens: det fanns en liten atombombskadad jycke i Jeanette Wintersons The stone gods och den var så kärleksfullt beskriven att jag delar med mig av den här.
"A small boy and a small dog, the dog hairless and pink, tongue lolling, body worn thin like hope, the boy with a bad stomach wound sewn up at his home, subcutaneous fat pushed on the outside like a roll of tripe. He had the dog on a lead and he was still managing to be a boy with a dog and the dog was still managing to be a dog with a boy because not even a bomb gets to wipe out everything"
Tassahunden firade förresten sin femårsdag nyligen, tänk vad tiden går. Det är verkligen på tiden att hon får ett eget år.

Tuesday, February 20, 2018

Een, twee, drie, nu kör vi

Steg ett: skaffa böckerna. Check!
Vi spelar mycket sällskapsspel, min livspartner och jag. Det håller hjärnan flexibel, att lära sig nya spel. Ett nytt språk är på många sätt som ett nytt spel. Det gäller att förstå reglerna och sedan försöka applicera dem.

Jag tänker börja med de här spelreglerna för nederländska:
- Hur funkar uttalet, vilka bokstavskombinationer styr vilka ljud?
- Vad händer med verben?
- Vad ska göras med substantiven?
- Hur fungerar adjektiven?

Och sedan jobba vidare därifrån. Hur svårt kan det vara?

Monday, February 19, 2018

Tematrio: idoler

Lyran har varit på konsert och föreslår "idoler" som dagens tema.

Nu är jag ju inte fjorton år, så idoler har jag inte, däremot ett helt koppel feministiska husgudar.

Caitlin Moran, till exempel. Dessutom handlar hennes fruktansvärt roliga Konsten att vara kvinna en hel del om hur Moran som ung tjej träffar sina idoler, så det passar ju i dubbel bemärkelse. Det här är en bok att få träningsvärk av: en skrattar högt halva tiden och nickar medhållande andra halvan. Om kvinnors rättigheter, underkläder och minst fyra nya svärord du inte kunde förut.

Det har väl inte heller undgått någon att jag är mycket förtjust i Chimamanda Ngozi Adichie. Den som inte ännu har läst något av Adichie bör genast ta en tur till närmsta bibliotek. Seså, iväg per pronto! Allt hon har skrivit är nämligen guld. Somligt är förskräckande, som Lila hibiskus. Somligt är dagsaktuellt och politiskt, som Americanah. Somligt är bara storslaget, som En halv gul sol.

Inte riktigt i samma klass, men med lika frapperande frisyr är Sara Lövestam, universalgeni och snäppet över mig i språknörderi. Om jag hade haft idoler, vilket jag inte har, skulle Lövestam ha varit en av dem, p.g.a. 1) hennes obeskrivligt underbara grammatikbok Grejen med verb, 2) hennes omutliga domarinsats i radioprogrammet Lantzkampen samt 3) att hon skapat litterärt utrymme åt Sveriges bästa transpersonskaraktärer sedan Tintomara. Äntligen!

Sunday, February 18, 2018

Pessimism och robotkärlek - Stengudarna

Jeanette Winterson är en härlig författarbekantskap, alltid lite överraskande och varje roman lite annorlunda jämfört med de förra. Jag hittade The stone gods i bokbytarhyllan på jobbet (bra arbetsplatsinitiativ!).

Det handlar om Billie och Spike som i en framtids(?)dystopi tvingas söka sig bort från en planet på väg att kollapsa av mänsklig klimatpåverkan och krig, i ett försök att hitta en ny jord för mänskligheten att börja om på. Den värld de lämnar är fullständigt förskräcklig - genmodifiering, pedofili, ytliga och destruktiva ideal, krig och rasism. För att inte tala om miljöförstöringen. Billie och Spike dras till varandra, trots att deras kärlek är olaglig. Spike är nämligen inte människa utan nästa steg i evolutionen: en robo sabiens. AI, helt enkelt. Det går åt helvete på många vis, men Billie och Spike återkommer i nya skepnader genom historien, för det här är en deprimerande roman om hur människorna aldrig lär sig. Samma misstag begås om och om igen.

Jag älskade den första, mycket hemska delen och tänkte att detta är det bästa av Winterson hittills. Sedan blev jag lite  besviken på stycke två som handlar om en annan tidsepok. Sedan tog det sig igen. Överlag: bra eller kanske till och med mycket bra läsning.

Det är mycket AI och avancerade robotar i min läsning just nu: Atwoods The heart goes last, Browns Origins, robotskriven fan-fiction i Harry Potter and the portrait of what looked like a large pile of ash. Hittills har dessa robotar antingen visat sig vara antingen mördare, sexgalningar eller författaraspiranter med MYCKET livlig fantasi. Bör en vara orolig?

Sunday, February 11, 2018

Det fjortonde brevet

Claire Evans deckaraction The fourteenth letter beskrivs så här på omslaget: "A murdered bride. A cryptic message. A dangerous secret". Jag föll naturligtvis för detta och läste den nu i helgen.

Året är 1881 och en ung flicka mördas på sin förlovningsfest. Samtidigt får niofingrade William Lamb ett mycket kryptiskt budskap av en excentrisk man som därefter flyr i bara morgonrocken. Naive och tafatte William inser snart att han är en särdeles diabolisk komplott på spåren... Som tur är får han snart hjälp från oväntat håll.

Det är händelserikt och mycket action och blod. Den ena äventyrsscenen värre än den andra, med galen vetenskapsman, mystisk sekt och östeuropeisk gängkriminell som extra krydda. Bäst av allt är dock den okvinnliga amerikanskan som med pistolerna i högsta hugg ger sig in i varje strid, utan att tänka på att täcka anklarna, till William Lambs stora fasa.

Underhållande!