Saturday, March 25, 2017

Friday, March 24, 2017

Grejen med verb

Om du har en språknörd i bekantskapskretsen, sätt genast Sara Lövestams Grejen med verb i händerna på henom.

Det är en fantastiskt rolig och lärorik liten bok om verbgrammatik! Jag har hört så mycket om den och nu har jag äntligen läst den. Vad det är roligt med språk och ord, särskilt när någon förklarar så bra och lättsamt som Lövestam gör. Jag vill nästan börja på SFI bara för att få ha henne som fröken.

Äntligen vet jag saker som vad ett deponensverb med underförstått objekt är för något. Och jag ska omedelbart börja använda egna nydanande inkoativ, då kommer alla i min omgivning gladna.

Thursday, March 23, 2017

Jag har blivit med Narnia

Vad är det för spöklikt sken som kommer från klädkammaren? Finns där en port till en hemlig värld? Kanske ett maskhål till något spännande parallelluniversum? Eller en genväg till Jasper Ffordes Well of lost plots?
Nej, det var visst bara de där starka lysrören jag monterade för att dra upp små plantor till trädgården. Chilin var först i startgroparna, om en vecka är det dags att så de första tomaterna också.

Wednesday, March 22, 2017

Spänning och rykande synder

Dan Vyletas spänningsroman Rök är antagligen tänkt för unga vuxna men funkar även för oss andra. Omslagsblurpen säger "den nya Harry Potter" men så långt skulle jag inte gå.

Det handlar om England under artonhundratalet, fast inte så som vi känner det. Varje människa avger en slags svart rök när hen syndar eller upplever starka känslor. Överklassen skickar därför sina barn till dyra internatskolor där de genomgår stenhårda disciplinövningar (läs: pennalism) för att sluta synda/ryka. På en sådan skola träffas Thomas och Charlie, och de snubblar snart över en hemlighet: röken är kanske inte riktigt vad prästerna och lärarna påstår att den är. Framför allt är det något lurt med hur vissa kan ljuga och slå men ändå aldrig släppa avslöjande rök. Pojkarna ger sig av på äventyr för att ta reda på hur allt hänger ihop...

Det är spännande, dystert och originellt. Kanske lite som en förvriden fantasyversion av Charles Dickens. Läsvärt och lite förbryllande.


Hundskadeindex: en hund blir först svårt misshandlad och sedan mördad.

Tuesday, March 21, 2017

Grattis på bloggelsedagen!

Så blev det ett helt år till med bokbloggande. Det är fortfarande rätt roligt - annars skulle jag ju inte hålla på. Mest är det en hjälp för mitt eget minne och förhoppningsvis blir det ibland också lite läsvärt för de två-tre personer i landet som har samma knepiga nördhumor som jag.

Monday, March 20, 2017

Tematrio: vårtecken

Lyran struntar i böckerna och frågar idag efter tre vårtecken vi sett.

Vårtecken, det vete tusan. Idag snöade det hos oss. Fake weather. Sad.

Men visst, tranorna har just återvänt, tussilagon blommar och en hel flock med flugor surrar förvirrat runt komposten i trädgården.

Och apropå det, på Tranans förlag kan man köpa Chinua Abebe, Allt går sönder, ett nigerianskt perspektiv på när de europeiska missionärerna började ställa till storskaligt elände i Afrika.

Tussilago Farfara är det latinska namnet på den lilla gula blomman, det kanske för tankarna till Barack Obamas intressanta självbiografi Min far hade en dröm. Tänk, när USA hade en intellektuell och skrivkunnig president istället för en despotisk treåring! Det var tider det. Läs boken, den är mycket välskriven.

Och den som har för många flugor i komposten kan med fördel läsa till sig inspiration i Fredrik Sjöbergs roliga kåserisamling Flugfällan.

Om nu bara snön försvann också vore jag mycket tacksam.

Sunday, March 19, 2017

White trash-noveller

Richard Brautigan var poet och novellist, hippie och eventuellt schizofren, en undergroundkaraktär i sextiotalets USA. Han har skrivit mycket om sin hårda och fattiga uppväxt, om livet som white trash i först Washington, senare Kalifornien.

Jag läste delar av novellsamlingen Gräsmattans hämnd. Somligt är mycket bra, gripande och välskrivet. Somligt är bara... jaha. Kanske är det formatet som gör att det inte fastnar hos mig, jag tappar lätt fokus när varje berättelse bara är två-tre sidor lång. Jag tänker att det här är en bok att ha i väskan till kortare bussresor och till köer och väntrum av olika slag. Då är mininovellerna antagligen perfekta att ha till hands.