Wednesday, May 31, 2017

Resfeber

Vännen H och jag ägnar dagen åt att åka cykel, buss, tåg, buss, bil. Många timmar blir det! Och Boye har helt fel, det är sannerligen inte själva resan som är mödan värd. Det är målet som ger mening åt vår färd, vi är nämligen på väg upp till Vemdalsfjällen där vi ska rida nordsvensk häst ett par dagar.

I bagaget: en klassiker från min barndom för att vi ska komma i rätt stämning.

Tuesday, May 30, 2017

Titeltips till Maria Sveland

Det här skulle kunna bli den tredje i serien! Kanske med trädgårdstema?
Själva fibblan hade inte än tittat upp ur jorden när vi besökte botaniska trädgården häromsistens. Kanske nästa gång.

Monday, May 29, 2017

Tematrio: kroppen

Tematrio på temat kroppen:

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson kommer jag nämna igen senare i veckan... Den är nämligen både jättebra och feministisk. Om en äldre kvinna som återupptäcker sin sexualitet på gamla dar. Trots att inget ju är så tabu som en gammal tant som tänker på sex...

The body in the library tycker jag är en av Agatha Christies roligare - så många luriga ledtrådar och underbara stereotyper. Oh dear! A dead body in the library. Do fetch the tea, James.

Kroppen och vad som händer med den i förlängningen ger inramning till John Ajvide Lindqvists Människohamn. De döda återvänder för att söka upp sina nära och kära. De är inte alltid i så bra skick.

Mycket nöje!

Sexbrott på paradisö

Tipset om Lotta Lundbergs Ön fick jag från någon bokbloggare, tänk vad bra det är att ha en hel värld med provläsare där ute! En slags litterära munskänkar som vänligt delar med sig av vad som verkar läsvärt.

Ön visade sig vara mer intressant än jag först trodde. Det är en till synes banal historia om en svensk läkare som rymmer från AT-tjänstgöringen för att istället luffa runt i tropikerna. Hon hamnar på en liten svårtillgänglig ö utanför Tahiti och blir kvar ett par decennier, kanske mest tack vare den muskulöse och vackre hövdingen som naturligtvis delar hennes säng.

På ön finns inte mycket att göra och folk har ett mycket avslappnat förhållande till både sex och alkohol. Flickorna blir på smällen mycket tidigt och skolgången är det si och så med. Men så gör en moralchockad turist en anmälan till brittiska imperiet som av prestigeskäl fortfarande äger ön och en trupp socialarbetare kommer för att undersöka läget.

Och här någonstans dyker det upp en hel del tänkvärda aspekter. Västerlänningarnas syn på flickor: att de bara kan vara offer, inte själva ha en sexualdrift. Frågan om koloniala synsätt och frågan: får vi kritisera andra? Är vi bättre själva? Är det okej med övergrepp om de är del av den lokala kulturen? För övergrepp pågår verkligen, det blir gradvis allt tydligare. De inhemska männen tänker inte alltid i termer av samtycke. Men det är inte så enkelt som att männen är förövare och flickorna offer, det är oändligt mycket mer komplicerat än så. Precis som i verkliga livet.

Det är därför jag tycker boken är bra, den ger inte en massa enkla svar. Ingen är en hjälte, ingen har alltid rätt, allt är misär förutom när det är väldigt trevligt och mangosmoothies på stranden.

Sunday, May 28, 2017

Med lingvistiken på sin sida: Sanna vs kollektivtrafiken

Jo, det måste erkännas. Det bor en liten ettrig rättshaveristterrier i mig. Om jag biter mig fast i något är jag beredd att hålla fast och kämpa ganska långt för min sak.

Detta visste förstås inte lokala kollektivtrafiken, annars hade de svarat med en helt annan ödmjukhet. Men nu kommer de få veta vem de stungit haver!

Saken är den att bussbolaget som kör stads- och länstrafiken här i regionen använder en alldeles egen tolkning av uttrycket "till och med" där "med" inte betyder att något är inkluderat, tvärtom. När man blippar [sic] sitt månadskort ombord på bussen eller i någon av biljettautomaterna kan man till exempel få infon "kortet giltigt t.o.m. 15 april". Men inte betyder det att kortet är giltigt också den 15e april! Nej, nej.

Att detta är fel har jag påpekat för bussbolaget, först som vänligt förbättringsförslag. Fick inget svar. Ilsknade till.

Kontaktade språkrådet för att få experternas syn på saken. Språkrådet konstaterar att "till och med" är en mycket tydlig formulering utan utrymme för annan tolkning än att även 15e april skulle vara inkluderat i exemplet ovan. Detsamma gäller ur juridisk synpunkt : "till och med" kan inte tolkas så som bussbolaget vill.

Påpekade detta för bussbolaget igen, fick till svar att: nej, infon man får när man blippar kortet är vilseledande så spar ditt kvitto för att veta vilket det egentliga slutdatumet är.

Goddag yxskaft! De medger alltså att de har fel och skäms inte för det. Vi lever i Trumptider.

Med både språkrådet och juristlingvisterna på min sida funderar jag nu på att låta konsumentombudsmannen testa otyget i domstol. Språkslarv av den här typen kan väl inte godtas hur som helst..?

Voff, voff!

Friday, May 26, 2017

En dag i en neurokirurgs liv

Ian McEwan är en skicklig författare, inte tu tal om saken. Jag läste om Lördag ur hyllan eftersom jag inte mindes något av den och McEwan ju ändå är så lättläst.

Den handlar om en dag i en neurokirurgs liv. Henry Perowne är en lång, kåt, squashspelande kirurg med dåliga knän och en alldeles för flådig bil. Han hamnar i en knepig situation med några råskinn som vill mucka gräl - och som inte ger sig på första försöket.

Det är ett imponerande kompakt informationsflöde - så mycket intryck och berättande i en så kort bok. Det är snyggt gjort, författaren kan hantverket! Men allra mest är detta tyvärr en orgie i research. McEwan har gottat ner sig i detaljer i hjärnkirurgi och använder sig av allt han har läst - först är det intressant men så småningom blir det alldeles för mycket skallborrar och hjärnaneurysmer för min smak.

Ett av sidospåren är förresten tänkvärt utan att författaren antagligen menade det: huvudpersonen har svårt att acceptera att dottern har en älskare - han tänker på dottern som skändad. Hederskulturstänk! Alla som tror att vår "västerländska" kultur inte är präglad av hederseländet bör tänka om, vi har långt kvar att gå vi också så länge manliga karaktärer kan beskrivas så här utan att någon höjer på ögonbrynen.

Inte McEwans bästa.

Thursday, May 25, 2017

Wednesday, May 24, 2017

Dr Moreaus ö

Den som gillar klassiska rysare och tidig sci-fi har en drös namn att lägga på minnet: Robert Lou Stevenson, Edgar Allan Poe, Mary Shelley, H. P. Lovecraft... och naturligtvis H. G. Wells.

The island of Dr. Moreau är en typisk skräckis från sent artonhundratal, komplett med ö avskuren från omvärlden och en fullständigt galen vetenskapsman. Den stackars Edward Prendrick överlever ett skeppsbrott och hamnar på en märklig ö där doktor Moreau sysslar med en serie fruktansvärda experiment - han försöker skapa människor av djur genom grymma (och obedövade) operationer. När doktorns fyllbult till hjälpreda råkar lära monstervarelserna att kött smakar gott går naturligtvis alltihop över styr.

En mycket, mycket otäck bok med många intressanta tanketrådar att nysta i. De stackars hybridvarelserna försöker förstå sin omvärld och sin egen identitet. Människan visar sig vara den mest ociviliserade besten av dem alla. Också: en snyggt insmugen religionskritik.

Läsvärd! Men kanske inte precis innan sovdags.


Hundskadeindex: en bok om djurplågeri. Alla torteras och dör. Ingen skonas. Allt är smärta.

Tuesday, May 23, 2017

Enkät: tre sommarpocketböcker


Boktanken bjuder på sommarenkät! Vilka tre pocketböcker bör alla ta med sig ut i hängmattan?

Den här boken har jag skänkt bort i många exemplar, den är härlig, grov, rolig och VIKTIG: Caitlin Moran, Konsten att vara kvinna. Jag flatgarvade var och varannan sida och nickade energiskt åt allt jag höll med om. Efter läsningen hade jag både nackspärr och träningsvärk i magmusklerna. Det var värt det.

Om du liksom jag gärna läser enkla deckare på sommaren tycker jag du ska leta upp Alan Bradley och läsa hans underbara serie om Flavia de Luce, tioårig kemiexpert och social anarkist. Språket! Stilen! Den fantastiska nernördningen i kemiska klurigheter! Den första i serien heter Den bittra pajens sötma.

Lite mer seriöst men fortfarande mycket lättläst - och mycket somrigt - blir det i Nina Bouraouis Pojkflickan. Om barndomens vilda bad i havet, sand mellan tårna och frihet i håret. Bouraoui är en av mina favoriter de senaste åren, i klass med Chimamanda Ngozi Adichie och Jeanette Winterson.

Monday, May 22, 2017

Tematrio: mammor

Veckans tematriotema är mammor. I en tidigare trio på samma tema nämnde jag Medea, Kristina från Duvemåla och två cyklande mammor i Chris Cleaves Gold.

Så vad ska jag dra till med nu då?

Sophies val av William Styron ligger just nu vid sängkanten för omläsning - ännu en av alla böcker jag inte över huvud taget minns att jag har läst. Men vad huvudkaraktären Sophie fick göra för val i Auschwitz vet väl alla vid det här laget.

Mycket gladare och roligare är det i Bang om Bang av Bang och Ruffa Alving. Ruffa växte upp med två mödrar varav den ena nog höll Sveriges vassaste kåseripenna, förutom hennes fantastiska journalistiska insatser.

Till slut tipsar jag också om fina Ta hand om min mor av Kyung-Shook Shin. Om en mamma som tröttnat på att vara familjens osynliga och otackade projektledare och helt sonika försvinner. Familjen går omedelbart i kras.

Krig på fjärde våningen

Vi gick och såg Krig på fjärde våningen på Uppsala stadsteater, ett fantastiskt litet stycke svart satir från tjeckiskt sjuttiotal. Författaren Pavel Kohout driver med den kommunistiska regimen och resultatet är relevant än idag.

Herr Blaha väcks mitt i natten av en inkallelseorder. Regeringen har bestämt att krig med arméer är för dyrt och därför ska kriget mot Schweiz avgöras på individnivå. Om en timme kommer den slumpvis utvalde schweizaren som ska anfalla herr Blaha och hans lägenhet på fjärde våningen. Herr Blaha vägrar att ta detta absurda påhitt på allvar...

Roligt och väldigt hemskt. Och varför går en inte på teater lite oftare?

Sunday, May 21, 2017

Ordbanken: gärdsla

Apropå min vackra nya gärdsgård: det finns naturligtvis också ett verb. Gärdsla. Det är det vi har gjort.

Här en länk till SAOL från 1923 som bevis.

Saturday, May 20, 2017

Särskrivna gravstenar

Det var ju en särskriven gravsten som fick igång mig på det här temat från första början, men när jag frågar runt bland gravstenstillverkare tycks det ändå som om de felskrivna gravdekorationerna är ett sällsynt undantag. Kanske för att det oftast bara står namn och årtal och de flesta klarar att stava sina närståendes namn.

Västerviks stenhuggeri säger ändå att "visst har det hänt att en kund skrivit på fast det är fel. Ibland upptäcker de felet efter flera år." Uppsala sten påpekar också att kunder som beställer gravstenar kan vara lite förvirrade eller stressade - de är ju i en känslig situation - så det är viktigt att be dem dubbelkolla flera gånger och uppmärksamma på om det verkar ha blivit något fel.

Det är ändå precis som med reklamskyltarna och med tatueringarna: all korrläsning är kundens ansvar. Det här förklarar så mycket. Vi lever i en soppa av särskrivningar och felstavningar, är det inte dags att börja utbilda en rejäl kader med korrläsare som får ge sig ut och rensa i textträsken - helst även på internet? Eller ännu bättre: att ge svenska lärare i uppdrag att börja ställa krav på elevers skrivförmåga igen...

Stort tack till Elisabeth på Västerviks stenhuggeri och till Annika på Uppsala sten för hjälpen och informationen!

Thursday, May 18, 2017

Hyresgästerna

Sarah Waters skriver trevliga romaner, de är alltid intressanta, lite romantiska och verkar välresearchade.

Hyresgästerna är inget undantag. Frances och hennes mor förlorar alla sina manliga familjemedlemmar i andra världskriget och upptäcker dessutom vid krigsslutet att pappan inte lämnat efter sig ett enda pund åt dem, enbart skulder. För att få ekonomin att gå ihop tvingas de ta emot hyresgäster i sitt förr så förnäma hus.

Det unga paret Barber som flyttar in är inte lyckliga och Frances dras snart in som ett tredje hjul i deras katastrofala relation. Frances hittar äntligen kärleken... men på det mest omöjliga vis.

Stiligt berättat om femtiotalets London, om dåtidens groteska äktenskapsnormer och om himlastormande passion. Och om vikten av tillgång till säkra och lagliga aborter.

Wednesday, May 17, 2017

Before the days of Slöjd

Jag sysslar med The island of Dr. Moreau av H. G. Wells och fastnade på denna mening, som jag fick läsa om och om igen i ren häpnad:
"I am an extremely unhandy man - my schooling was over before the days of Slöjd"
Detta måste naturligtvis undersökas! Och javisst, med en snabb googling finner jag en hel del information om slöjdens utbredning inom skolväsendet under sent artonhundratal. Vanligare stavningen på engelska är dock sloyd men begreppet anses ålderdomligt och numera talas det snarare om handicraft eller woodworks.

Hepp! Så har vi lärt oss något nytt idag också.

Tuesday, May 16, 2017

Forsytesagan

Den som gillar såpopera och kostymdramer blir säkert mycket förtjust i Forsytesagan av John Galsworthy.

Jag läste volym 1 som innehåller de tre första böckerna. Niohundra sidor "days of our lives" fast i början av nittonhundratalet i London.

Huvudintrigen i första volymen är det mycket olyckliga äktenskapet mellan Irene och Soames Forsyte. Han har tjatat sig till henne, bland annat med löften som aldrig infriats. Han ser henne som en del av resten av sin egendom och han har därmed rätt att våldta och låsa in henne. Hon ser äktenskapet som ett fängelse som hon har ångrat sedan dag ett. Han tycker att det är obegripligt att hon är så missnöjd. Hon tycket det är obegripligt att han inte förstår att hon är beredd att göra vad som helst för att slippa ur sin horribla situation.

Det jag gillar med hela historien är hur den säger något om den tidens övre medelklass. De där idéerna om ägandeskap, heder, vikten av att hålla skenet uppe. Hur de allihop går och lider i det tysta för att det inte ska synas utåt att allt är åt helvete. Kom inte och säg att det var bättre förr! Jag läser den också som en kritik av dåtidens äktenskapsnorm och kvinnans ojämställda ställning, men kanske tror jag för mycket på Galsworthy här.

Kan verkligen förstå att det blev en omtyckt TV-serie av böckerna - det är ett perfekt tevesåpamanus.


Hundskadeindex: hunden blir gammal och dör.

Monday, May 15, 2017

Tematrio: pojkar

Lyran har i jämställdhetens namn också en tematrio om böcker om pojkar. Här skulle en förstås kunna drämma till med Flugornas herre men jag tror ändå att det får bli tre lite mer långväga författare.

Alain Mabanckou har skrivit en fantastisk uppväxtskildring om livet i ganska fattiga Republiken Kongo - med vidskepliga föräldrar och ett barns hela utsatthet. Romanen heter Imorgon fyller jag tjugo och är särskilt underbar i franskt original för den som ids försöka.

Flyga drake av Khaled Hosseini täcker in så många aspekter av att vara pojke i Afghanistan - pojkars vänskap, rivalitet, homoerotiskt laddade skamkänslor och förstås det horribla i att växa upp och leva i en så osäker del av världen.

Homoerotik blir det också i Abdellah Taïas fina kortroman Ett arabiskt vemod som liksom Flyga drake har en nyckelscen med en våldtäkt men som sedan utvecklar sig åt helt andra håll. Om en pojke som växer upp och finner sin identitet bortom de strikta mansrollerna i åttiotalets Marocko. Poetiskt språk utan att verka tungt eller konstlat, väldigt lättläst och med stort framåtdriv. Kuriosa: Rikard Wolff har översatt en annan av Taïas texter och låtit Lisa Ekdahl tonsätta den, så pass vackert skriver han nämligen.

Sunday, May 14, 2017

Argonauterna

Maggie Nelsons Argonauterna är en mycket annorlunda bok. En slags filosofisk självbiografi av mycket närgånget slag. För Nelson är ingenting för privat - ånej. Allt från hennes eget anus till sambons förråd av löspenisar beskrivs i detalj. Frågan är: varför?

Det intressanta i läsningen är Nelsons beskrivning av sitt förhållande med Harry som har en flytande könstillshörighet. Så mycket av det en tar för givet som ställs på ända när en ska tänka icke-binärt. Väldigt uppfriskande och hjärtevärmande.

I övrigt: ett ganska stort "jaha".

Men trevligt sällskap med vikarierande bokklubben som satt i solen i min trädgård och drack hemkokt lingonsaft och diskuterade transidentiteter.

Friday, May 12, 2017

Klättra på min gärdsgård och jag skickar skomakaren på er

Vi har byggt gärdsgård!

Alldeles själva, eller rättare sagt tillsammans med Tassas gudmattar och min särskilt jättestarka vän.
Och det ska ni ha klart för er, att om bygdens ungdom (eller jaktlaget) får för sig att klättra över eller sitta på min fina nya gärdsgård likt de osnutna barnen i Bullerbyn, då är det jag som kommer utgalopperande med hagelbössan, om jag hade haft någon.

Thursday, May 11, 2017

Tidsreseskröna som passerast bäst-före

I min bokhylla hittade jag en märklig titel som jag inte har en aning om var den kommer från. En yankee vid kung Arthurs hov, av Mark Twain. Jag mindes inte alls vad den handlade om men tänkte att den var ju färggrann och därför såg ut som lättsam underhållning.
Färggrann betyder tydligen inte läsvärd. Detta är inte bland Twains bättre. Det är en raljerande och långdragen skröna om en amerikansk man som kommer till 500-talets England och raskt sätter igång att håna allt och alla. Jag gav upp efter ca en tredjedel.

Wednesday, May 10, 2017

Stora vänliga jättar

Jag blev tvungen att kvalitetskontrollera SVJ också. Den var lika bra som den skulle vara.

Dessutom påmindes jag om att det är därifrån två av mina favoritord kommer: snosmos och flickeflarn.

Tuesday, May 9, 2017

Europadagen

Glad Europadag!

Om du också tror att samarbete är bättre än att var och en armbågar sig fram för sig själv, då är du nog lika glad som jag över valresultatet i Frankrike i söndags.

Det finns många som tycker en massa saker om EU, vilket är lite lustigt eftersom vi inte håller på och tycker för och emot någon annan nivå inom offentlig förvaltning (okej, landstinget kanske). Det är ju nämligen det EU är, en offentlig förvaltningsnivå. Inget annat.

Om vi inte vill sitta och sura instängda i vårt eget lilla hörn och konsumera enbart det som odlas och produceras här i Sverige behöver vi nämligen samarbeta med andra länder. Vi vill ju att människor och varor ska kunna korsa gränser smidigt och säkert. Och sjukdomar, kriminella och miljöproblem stannar inte heller vid landsgränsen - enda chansen att bekämpa dem är att vi också krokar arm och hjälps åt över gränserna. Det samarbetet har vi organiserat i form av Europeiska Unionen.

Det mesta som EU gör för oss alla lägger vi inte ens märke till, vi tar det bara för givet. Vi tror att det är självklart att vi kan resa och handla så enkelt och billigt som vi gör. Att det finns gemensamma konsumentskydd och säkerhetsregler som gör att vi kan lita på att varorna vi köper är av rimlig kvalitet. Att företag inte längre behöver tjugosju olika blanketter för att transportera sakerna vi vill köpa kors och tvärs genom Europa. Men det här är ju inte alls självklart - det är resultatet av långt och hårt samarbete mellan de europeiska tjänstemän som bara skälls för eurokrater och aldrig får ett tack.

Att inte alla problem är lösta? Nej, det är väl ingen som hade förväntat sig det. Gemensam problemlösning är jättesvårt. Försök själv att få tjugosju envisa medlemsländer att enas på en kaffekvart. Mycket går inte ens att lösa på EU-nivå eftersom EU inte har befogenhet att ta itu med vissa saker – migrationsfrågan är ett bra exempel. Att påstå att EU är misslyckat för att man inte löst migrationskrisen är som att vilja avskaffa kommunerna för att de inte tagit bort värnskatten.

Den som vill avskaffa EU bör först förklara på ett övertygande sätt vad vi ska ha istället. Jag väntar med spänning.

Under tiden tänker jag fira Europadagen med flaggan i topp, fylld av tacksamhet över det som Europasamarbetet åstadkommer för oss alla.

Monday, May 8, 2017

Tematrio: flickor

Dags för tematrio på temat flickor

Jeanette Winterson skriver om en flickas uppväxt i fina självbiografiska Oranges is not the only fruit. Om att gå från liten till stor flicka i ett religiöst hem med en psykiskt sjuk adoptivmamma. Aj, aj. Och å så bra.

Pride and prejudice av geniala Jane Austen handlar om ett problem som drabbade många flickor förr i tiden, nämligen otyget med fideikommiss. Det vill säga: att flickor sattes på bar backe för att bara en äldste son kunde ärva landet och godset. Flickorna skulle istället giftas bort som en slags handelsvaror - det var deras i princip enda chans till försörjning. Austen beskriver detta med oefterhärmelig humor och skärpa.

Oförglömliga är också de märkliga flickorna (flickan?) i Mare Kandres poetiska Bübins unge. Måste läsas! Alldeles, alldeles egen.

Sunday, May 7, 2017

Look-alike-contest

- Välkomna allihop till den stora tävlingen: Vem är lik Marine Le Pen? Vinnaren får fem miljoner franska franc till ett värde av noll euro, samt ett litet ariskt barn med stelopererad högerarm. Vad det ska bli spännande!

[applåder]

- Första tävlande idag: Pinocchio. Varsågod och presentera dig.

- Tack! Jag har ett mycket löst förhållningssätt till sanningen. Och är gjord av trä!

- Oj oj, det är mycket likt! Applåder för Pinocchio! Nästa tävlande är Rodion Romanovitj Raskolnikov. Varsågod.

- Det är ett nöje att vara här. Jag har fått pengar från en ryss och jag anser att jag själv står över lagen.

- Wow, vilken look-alike! Det här blir svårslaget! Nu kommer nästa deltagare, ge en varm hand för Dolores Umbridge.

- Hrm, hrm! Jag är mot rasblandning och tycker att ras och ursprung är viktiga faktorer när man ska avgöra vad en person är värd och vilka rättigheter den ska ha.

- Det är som om Marines tvilling stod framför oss! Applåder! Och kvällens sista tävlande: välkommen, Sebastian Flyte.

- Jag har ärvt en förmögenhet och min familj äger slott och herrgårdar, framför allt förstås Brideshead. Men jag har inget begrepp om pengar eller om realistisk ekonomisk politik och lovar därför champagne till alla men det är bara tomma ord alltihop och någon annan kommer att få betala notan.

- Där har vi dagens vinnare! Grattis Sebastian Flyte! Och tack till alla tävlande. Ni har sett finalen i Vem är lik Marine Le Pen. Titta gärna igen nästa vecka, om inte världen har gått under tills dess!

Saturday, May 6, 2017

Särskrivna småskyltar

 Dagens språkvårdande insats.

Före:

Efter:

Tänk vilken skillnad ett litet bindestreck kan göra. 

Friday, May 5, 2017

Särskriven jättereklam

I serien om svårångrade särskrivningar är det nu dags för den dyraste kategorin: reklam i storformat. Jag frågade ett par reklamfirmor och skylttryckerier om hur det fungerar i verkligheten, det där med korrläsning av jätteskyltar.

Båda företagen jag talade med förklarar att de försöker hjälpa till att upptäcka tydliga felaktigheter i tid men eftersom allting ska gå så fort nu för tiden finns det inte längre tid till ordentlig korrläsning av original. Tryckerier måste helt enkelt lita på att kunden har kollat själv. Vilket de ofta inte har gjort.

Både Henrik på Engraveoch Mattias på NRA säger nämligen att det "ganska ofta" händer att kunder kommer med felstavade original. "Senast i veckan fick vi trycka om 20 kvadratmeter bordsdukar", kommenterar Henrik . Kunden hade skickat ett original med ett ganska rejält fel  - bokstäverna i förkortningen var i omkastad ordning - men märkte inte detta förrän de fick den färdigtryckta produkten.

Frågan är om det gör något, förutom att det förstås blir väldigt dyrt att göra om? Felskrivna skyltar kan ju ge debatt, vilket är bra - "all reklam är bra reklam", konstaterar Mattias. Så länge själva företagsnamnet blivit rätt brukar det räcka, verkar det som, men Henrik noterar också att ju större företag desto mer noga brukar de vara med språket.

Det tycker jag är en intressant kommentar. Men: även ett litet företag skulle väl tjäna på att lägga den lilla tid som krävs för korrläsning? En dåligt skriven skylt signalerar ju inkompetens - och vilket företag vill skylta med det?

Stort tack till Henrik på Engrave och till Mattias på NRA för att ni tog er tid att hjälpa till!

Thursday, May 4, 2017

Den siste drakdödaren

Det började med att Lilla My stack in huvudet genom den ganska skeva dörröppningen och meddelade att "det kommer någon slags skrynklig filifjonka". Bakom My skymtade Miss Marple, lätt röd om kinderna. Muminmamman skyndade sig att hjälpa Jane ner i en bekväm fåtölj. Nå, hon är lite oartig men hon menar inte så illa, sa Muminmamman överslätande och kastade en mild blick bort mot Lilla My som nu var halvvägs ner i sockerskålen. Miss Marple fnös.

Den fiktiva bokklubben träffades i Finland för kaffe och litterära samtal om Jasper Ffordes The last dragonslayer.

Boken är den första i en serie och handlar om den kämpande magikeragenturen Kazam, ledd av föräldralösa Jennifer Strange och hennes quarkbest. En av magikerna förutspår att den allra sista draken snart kommer att dödas, vilket leder till stort kaos - lycksökare från hela riket samlas i hopp om att kunna plundra drakens land.

Det är typiskt Ffordeskt men mer lättillgänglig än hans andra bokserier. Målgruppen är snarare ungdomar än vuxna nördar. Faktiskt tycker jag förlagen gjort en stor miss här - den här boken har kvalitet att ta över tomrummet efter Harry Potter! Rolig och klurig.

Ursäkta, vad sa du nu? frågade Hermione strängt och det blev plötsligt lite kylig stämning i muminhuset.

Alltså, jag menar att den är nästan lika bra som Harry Potter-serien, försökte jag igen.

Det är alltid ett jäkla tjat om Harry, muttrade Hermione. Jennifer Strange behöver minsann inte ha någon kille som fixar slutstriderna åt henne, hon går rakt på sak alldeles själv. Det är orättvist.

Muminmamman knuffade försiktigt vinbärsrutorna närmre Hermione och Miss Marple klappade henne vänligt på armen.

Jasper Fforde är en väldigt, väldigt skojig författare och det är hemskt synd att de svenska förlagen missar att översätta honom.

Wednesday, May 3, 2017

Ordbanken: vad tusan är en (ett?) schackel?

En av bieffekterna när en köper stuga är tydligen att en måste springa ut och in på olika byggvaruhus mest hela tiden.

Jag tycker inte om shopping och byggvaruhus är inget undantag (det är däremot bokaffärer och plantskolor). Det finns egentligen bara en rolig sak och det är alla knasiga nya ord att upptäcka.

Till exempel schackel. Pedagogiskt nog med en bild bredvid ordet. Schackel. Ungefär samma ordkategori som spunk.

Eller varför inte det spännande begreppet plattlyft. Här har jag många frågor! Är det en platt lyft? En mojäng för att lyfta plattor? Eller kanske en lyft som plattar till, jmf plattång?

Eller patentband som är ett typiskt ord som inte ger den minsta ledtråd till vad det betyder. Kan vara precis vad som helst. Min gissning är att det är det där som syns till vänster i bild...

Vårt senaste inköp är för övrigt ett skölpjärn.

Tuesday, May 2, 2017

Blåst på sommarvind

"Jag vill försöka visa att spänning inte alls kräver våld och att humor kan inbegripa stråk av allvar för den som vill se dem. Om man vill kan man kanske se mitt berättande som en stilla protest mot det spekulativa underhållningsvåld som ibland tar sig groteska uttryck i TV, film och böcker."
Så säger Tomas Arvidsson själv om sina böcker enligt bokomslaget, och det är väl den främsta anledningen till att jag också läser dem.

Arvidsson skriver lite som Sjöwall-Wahlöö kunde ha gjort om de hade haft humor istället för socialism. Han skriver snällt och roligt om kluriga brott utan splatter. Jag har förstås läst både Enkelstöten och Dubbelstöten från sjuttiotalet och visste faktiskt inte att han fortfarande ger ut nya titlar, men så är det.

Blåst på sommarvind handlar om ursprunglige studierektorns bror som får för sig att göra en liten tavelstöld på sin gamla skola. Problemet är bara att tavlan i fråga är tre gånger elva meter stor. Han skaffar sig därför ett par rutinerade kumpaner...

En kelsjuk varghund, en falsk front och en klyftig försäkringsagent senare slutar allt på ett helt annat vis än läsaren kunde ana.

Trivsamt! Och hurra för författare som förstår att våld inte är en enkel genväg till spänning.

Monday, May 1, 2017

Tematrio: maj

Maj är mycket bättre än april! Ingen snö! Grillpremiär! Många plusgrader! Vi har byggt ett växthus!

Däremot fick jag omedelbart problem med Lyrans tematrio på temat maj eftersom jag tänkte "aha, Maj Bylock", googlade och kom fram till att jag inte känner igen namnet på en enda av hennes titlar och sannolikt inte alls har läst något av Maj Bylock.

Tillbaka på ruta ett.

Men på ruta ett finns ju förstås Majgull Axelsson, denna fenomenala författare. Till exempel Is och vatten, vatten och is, om tvillingsystrar med familjetrubbel och isseglatser. Alltid mycket djupt och välskrivet.

Om du liksom jag ibland också läser böcker som inte är särskilt geniala men ändå underhållande, då kanske författarparet Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown är något för dig. De skriver en slags mysdeckare där hjälten är en katt! Intrigerna är inte alltid särskilt smarta, men jag säger igen: hjälten är en katt. Läs till exempel Murder, she meowed.

Och så en långsökt rackare: Theresa May är (än så länge) Storbritanniens premiärminister. Hon kommer att gå till historien som kvinnan som skötte Brexit. Och apropå det så har Imre Kertesz skrivit den utmärkta romanen Fiasko. Den handlar om en man som överlevt Auschwitz och den är mycket läsvärd.