Friday, September 29, 2017

Die Physiker

Den gula huliganens pappa hittade den här lilla videosnutten åt mig: tyska humorprogrammet Neo Magazin Royales version av Friedrich Dürrenmatts moderna klassiker Die Physiker.
Jag läste Fysikerna för länge sedan och mindes inte ett skvatt av handlingen, satte därför igång att läsa om den igen. Med risk för att verka boknörd (hrmhrm) så gillar jag faktiskt Dürrenmatt trots komikern Jan Böhmermanns isärplockning.

På ett sinnessjukhus sitter tre män inspärrade. De påstår sig vara Isaac Newton, Albert Einstein och en ytterligare fysiker. De har gemensamt att de råkar mörda sjuksystrar. Men är det verkligen galningarna som är galna och vem är det egentligen som ljuger för vem?

Här gömmer sig en hel del samhällskommentarer, för att inte tala om existentiella frågor och ett knippe dolda pekpinnar om källkritik.

Thursday, September 28, 2017

Godnattsagor om kvinnliga förebilder

Nämnde jag att min polska chef är fantastisk? Jag tackade ja till mitt nya jobb mestadels på grund av henne. Nu kommer du strax förstå varför:

Min polska chef blev så glad i mitt feministiska kontorspynt att hon 1) omedelbart satte upp en likadan poster på sitt eget kontor (och hon är direktör på EU-kommissionen, henne mansplainar folk inte ostraffat) och 2) lånade mig en kopia av supersnygga boken Good night stories for rebel girls: 100 tales of extraordinary women.
Min chef var så förtjust i den här boken att hon hade köpt en hel låda som hon delar ut till barn i bekantskapskretsen. Jag läste och vill göra precis samma sak, särskilt som jag upptäckte att den redan finns på svenska också.

Detta är en vansinnigt snygg, mycket viktig, bra och välskriven samling berättelser i "Det var en gång..."-form. Hundra historiska och nutida kvinnor porträtteras - från Hillary Clinton till Ada Lovelace till Malala Yousafzai. Kvinnor från alla världsdelar, i olika åldrar, från olika slags bakgrund. Vetenskapskvinnor, aktivister, atleter, politiska ledare. 

Men framför allt: så otroligt välberättat och mycket intressant. Köp den och läs med dina barn - genast!

Wednesday, September 27, 2017

Detta borde alla ha på jobbet

Det är mycket som är OK med att flytta tillbaka till Bryssel (chokladen, croissanterna, min fantastiska polska chef, det enorma matbordet i min nya lägenhet) och en hel del som är förfärligt uselt (trafiken, sexismen, luftkvalitén, kommuntjänstemännen, serviceandan, kranvattnet, några mycket oartiga kollegor, Tassahunden är kvar i Sverige, snåla öppettider, o.s.v.).

Men en sak blir jag mycket glad av: bokbytarborden som står här och var i EU-kommissionens byggnader. Ofta någon eldsjäls privata initiativ, och å så glad en blir. Även om det ofta är mestadels skräpböcker som delas ut.

Monday, September 25, 2017

Tematrio: starka känslor

Lyrans tematrio handlar om starka känslor. Hur ska det tolkas? Känslor i titeln? Böcker om någon som känner starkt? Jag väljer att plocka tre böcker som väckte starka känslor hos mig själv och hoppas att det funkar.

En bok som gjorde mig fruktansvärt arg, upprörd och frustrerad var Lila hibiskus av 2016 års riktiga nobelpristagare, Chimamanda Ngozi Adichie. Det här är en jättebra bok! Men ack så hemskt tema. Religiös patriark misshandlar sina barn och sin fru i Guds namn. Eländes elände.

Lean in av superkvinnan Sheryl Sandberg fick mig istället att vilja kavla upp ärmarna och ge mig ut på karriärsjakt. Kvinnor kan! Sandberg är så otroligt smart och inspirerande. Även om en del av kämpaglöden brann ut redan efter en vecka så finns där fortfarande en varm kärna kvar. Och så är det en så bra bok för oss yrkeskvinnor att bonda kring för att stötta varandra. Ta plats vid bordet! Kräv din rätt! Luta inåt, inte utåt!

Och slutligen, en hel annan typ av känslor, nämligen hysterisk glädje och okontrollerbara fnissattacker: The Eyre Affair är en av de mest underbara böcker jag har läst. Välkommen till boknördshimmeln! Jasper Fforde är min idol.

Ånger

Roy Jacobsens Ånger var en sådan där bok jag kände "jaha" inför, och inte så mycket mer.

En äldre man kommer ut ur fängelset och törs inte ta kontakt med sin vuxna dotter. Men han försöker ändå hålla ett öga på henne. Det finns ouppklarade saker i deras relation. Kommer de hinna hitta tillbaka till varandra innan det är för sent?

Oengagerande.

Sunday, September 24, 2017

Kerstin Thorvalls älskare: en katalogaria

Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig är Kerstin Thorvalls andra självbiografiska skandalbok, utgiven nästan tjugofem år efter Det mest förbjudna.

Thorvall berättar väldigt öppet om sin stora passion i livet: sex. Hon har haft fler karlar än de flesta av oss har haft krukväxter, så hon är sannerligen expert på ämnet. Ibland har det varit bra, ibland låter det inte helt sunt. 

Själv är jag en mycket kallsinnig person och kan inte riktigt relatera till hennes maniska självutlämnanden, men det är alltid intressant att läsa om andras livsöden. Och så kan en ju fundera: hur mycket av moralpaniken hade Thorvall drabbats av om hon varit man och berättat detta..?

Saturday, September 23, 2017

Kvinnor är också likvärdiga människor

Jag har pyntat mitt nya kontor. Det tog 35 minuter innan den första mansplainaren tittade förbi för att upplysa mig om att feminism är helt onödigt. Pyntet får sitta kvar, det behövs uppenbarligen.

Friday, September 22, 2017

Manliga män flottar timmer

I somras roadtrippade vi lite i Hälsingland och i väntan på att korvbutiken skulle öppna stannade vi till vid Färila hembygdsgård.
Där fick vi lära oss om bygdens stolthet, författaren Albert Viksten (porträtt ovan, lilla stugan nedan). En arbetarförfattare född 1889, mitt i den stora omvälvningstiden mot industrialism. Jag blev nyfiken och lät plocka upp romanen Timmer ur biblioteksmagasinet.
Timmer handlar om, just det, timmer. Läsaren följer ett byalag med kraftkarlar, från att de hugger och forslar timret om vintern, till vårens flottning och sommarens kolning. Det är fäbodar och skogsbolagspatroner, luriga tjuvskyttar och elaka förmän. Och alltihop utspelar sig i den första gryende socialismens tid, när övertygade radikaler börjar agitera på byn. Borde man [sic] inte kräva rättigheter och rimliga villkor? Borde det inte startas ett livsmedelskooperativ? Borde vi inte ge den där flörtiga grabben därborta en snyting så han slutar tafsa på andras flickvänner? Viksten blandar högt och lågt, vardag och politik, och förutom det överdrivet machoida perspektivet är det en intressant och lättläst bok.

Hundskadeindex: hundarna klarar sig men hästarna går det värre för.

Thursday, September 21, 2017

Om språket vore ett par skor

På förekommen anledning (återflyttat till Belgien) funderar jag mycket på det där med språk.

Hur mycket makt och kraft som sitter i språket.

Jag tar mig fram på franska men är inte tillräckligt säker på det för att alltid i alla situationer hitta rätt ord. Särskilt inte när saker blir stressiga eller svåra. Det försätter mig i underläge. Så nu har jag lärt mig att jag ibland måste flytta striden till min planhalva istället. Det är oerhört effektivt.

Ett exempel: jag ringer internetleverantörens kundtjänst. En arrogant person blir otrevligare och otrevligare och uppenbart irriterad över att jag inte begriper att de minsann inte kan fixa mitt internet bara så där. Hen har tydligtvis dragit slutsatsen att jag är lite korkad - det hör hen ju på hur dåligt jag uttrycker mig.

Jag säger stopp och belägg och ber att istället få tala med en engelskspråkig kollega. Jag talar engelska, säger personen på knackig engelska. Och plötsligt är bemötandet som förbytt. När hen börjar om med förklaringarna är det ett helt annat tonläge. Hen är tveksam och ursäktande och i slutet av samtalet har jag plötsligt fått löfte om att en tekniker ska komma redan om två dagar för att fixa installationen.

Ibland tänker jag att språk är som olika slags skor. Det gäller att ha rätt slags skor för underlaget för att stå stadigt med rejält fotfäste. Att ta sig fram på ett språk en inte helt behärskar är som att försöka klättra uppför en sanddyn i högklackat*. Eller som att det enda en har att ta på till Nobelfesten är ett par gröna gummistövlar.

Och det är ju inget bevis för ointelligens! På ett annat språk är samma person kanske både intellektuell, rolig och poetisk.

Något att tänka på om du råkar sucka över en utrikesfödd som säger något fel.


*Eller att över huvud taget gå i högklackat. För mer info om de skador som orimliga skor orsakar, läs här.

Wednesday, September 20, 2017

Ranelid möter Lapidus - ljuv musik uppstår inte

Vad är det här för pretentiös dynga!?! Tänker jag när jag läser den första sidan i Tokyo år noll.

Det är inte ofta jag ger upp böcker, men den här var i alla fall ärlig nog att vara tydligt oaptitlig redan från start, så jag slapp slösa tid på den.

David Peace har skrivit en kriminaltrilogi om Japan precis vid andra världskrigets slut. Låter ju spännande, tänkte jag.

Men nej! Det är pretentiös dynga från sida ett och framåt. Varannat stycke i kursiv med någon slags überpoetisk inre monolog, varannat stycke i rå mord-och-blod-prosa där dekadenta poliser hittar ruttna kvinnolik som utsatts för grovt sexuellt våld (såklart. Tänk om folk någon gång kunde sluta försöka använda våldsporr som billig ersättning för riktig spänning?). Författaren verkar ha gått in i någon slags Dr Jekyll/Mr Hyde där båda karaktärerna fått vara med och skriva varannan rad. Den ena i svulstig Ranelid-stil, den andra som jättejättetuffa Jens Lapidus*.

Jag suckar mig igenom fem svårjobbade sidor och slår sedan ihop eländet för gott. Välkommen till svarta listan, David Peace.


*Obs så att detta inte misstolkas som en komplimang: dessa två herrar skriver böcker jag inte ens tar i med tång.

Monday, September 18, 2017

Bilskrot eller elbil

Lyran ställer in veckans tematrio på grund av att hennes bil blivit påkörd av en sopbil. Courage, Lyran!

Själva har vi precis motsatt situation, vi har nämligen - ÄNTLIGEN! - bytt upp oss från skrotbil till elbil. En dröm att köra! Och så fantastiskt skönt att slippa fulfossila bränslen med vidhängande klimatångest. Första generationens elbilar börjar dyka upp på begagnatmarknaden nu och även om de inte klarar de nyare bilarnas 20-30 mil per laddning så räcker vår andrahandsNissans batteri gott och väl till den dagliga pendlingen.

Låt mig presentera: elbilen Leffe
och Tassa.

Storljugarna: härliga rövarhistorier

Om du liksom jag gillar Roald Dahls luriga vuxennoveller kan Saki vara något för dig.

Bakom pseudonymen Saki gömmer sig en brittisk man från sent artonhundratal, han skrev fantastiska, humoristiska korta berättelser med knorr. Det är alltid någon oväntad tvist, alltid klurigt och smart, ofta lite opassande eller fräckt. Hans karaktärer ljuger friskt och han sätter fingret så direkt på alla ömma punkter i brittiskt sekelskiftes känslostrama samhällsliv. Jag älskar det!

Jag läste samlingen Storljugarna och 19 andra sanningar och fnissade regelbundet.


Hundskadeindex: en till hund förklädd hyena går åt.

Sunday, September 17, 2017

Utvandraren

Till skillnad från Kristina och Karl Oskar flyttar jag inte från en stenig potatisåker till ett bördigt land, utan från en bördig potatisåker till det administrativa misstag som kallas Belgien.

Varför? Kan en med rätta fråga.

Well, jag ser det egentligen som att jag flyttar tillbaka till EU, vilket är trevligt, och att jag måste bo i Bryssel är helt enkelt priset en får betala. Ett superintressant jobb väger upp ganska mycket.

Dessutom finns det ett franskspråkigt bibliotek fem minuter från nya hemmet, de har säkert något av Henri Bergson så jag kan pricka av den näst sista nobelpristagaren.

Tack för det här året, Sverige, vi ses till jul igen!

Friday, September 15, 2017

Finska amerikafarare och vilda hästar

Min sista insats som vikarierande medlem i Stockholmsbokklubben blev finländska Ann-Luise Bertells Vänd om min längtan.

En flicka berättar om sin barndom i fattiga Österbotten under tidigt nittonhundratal. Hennes mor blir tidigt änka, skaffar en ny man och nya barn. Flickan vill ha mer av livet och tar sig till Nordamerika, blir en av många utvandrare. I mogen ålder återvänder hon till Finland och den familj hon lämnade bakom sig.

Det är en rar liten bok med flera fina beskrivningar och bitvis underbart språk, men inte så mycket mer. Det går aldrig på djupet, det blir inte särskilt vasst, det saknas tyngd. Det glimtar till här och var, men det känns mer som ett tunt lager fernissa utan substans under. En bra bok - men mer hade behövts för att det skulle bli en Mycket Bra Bok.

Och så det där med tidshoppen och parallellspåren. VARFÖR måste VARJE bok nu för tiden ha två parallella berättelser i olika tid som det hoppas mellan? Varför? Varför? När det inte tillför något: ta bort! Fokusera på kärnberättelsen istället.

Thursday, September 14, 2017

Den stackars onödige mannen

Erik Helmersons bok Den onödige mannen är antagligen en bok som provocerar många. Men det handlar ju inte om Helmerson eller något han ser som ett ideal - det här är ett fenomen som finns i vår tid och som Helmerson helt enkelt beskriver.

Det handlar om modern mansroll i den mest bespottade av alla grupper: medelklassen.

Peter är en helt vanlig man med ett helt vanligt skrivbordsjobb. Han är varken lyckad eller misslyckad men han harvar på, trots sitt eländiga äktenskap där de turas om att ge varandra onödiga gliringar och nålstick. Peter är så oerhört rädd. Han är rädd för alla de tuffa tonåringarna på stan, för machomännen som brölar på fotbollsarenor och i tunnelbanorna, för förortskids som säger "mannen" och för att bli anklagad för rasism. Han känner sig maktlös och värdelös - ingen behöver honom till någonting. Hans fru och dotter behöver honom inte. När dottern utsätts för sextrakasserier står han helt handfallen. På jobbet kan han när som helst ersättas av någon ung och driven. Han tycker att han inte har någon plats i samhället, att han behöver be om ursäkt för allt hela tiden. Samtidigt gör han ju ofta fel! Han är en klant och en drulle och han är alldeles för ofta vid lådvinskranen och vrider. Och när han väl tar mod till sig och försöker visa lite civilkurage mot brölmännen slår det tillbaka mot honom och hela familjen utsätts för våld och hot.

Det är inte ofta man läser om mansroller och moderna mäns bekymmer, det här var ett välkommet debattinlägg. Boken är trovärdig och beskriver ett reellt problem som jag inte har någon lösning till. Det här måste männen lista ut själva.

Helmerson har nog inte heller något svar - boken slutar mycket deprimerande, långt ifrån "lyckliga i alla sina dagar".

Wednesday, September 13, 2017

En korg med vitvaror

Ur Mors rival: Acacia sitter på en låg stol vid ett av fönstren och syr med en korg med vitvaror bredvid sig.
Vitvaror? Som i kylskåp och tvättmaskiner?

Som sagt, Benavente är en mycket förbryllande författare.

Monday, September 11, 2017

Tematrio: HBTQ-läsning

Lyran har varit på Värmlandspride och håller därför HBTQ-tema i veckans trio. Men det får nog allt bli fyra titlar, annars går det ju inte ihop...

H: Edward Louis, Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Sorgliga uppväxtskildringar med komma-ut-tema trodde en kanske skulle höra till det förflutna. Tyvärr inte. Den som är född i fel område eller i fel slags samhälle har det fortfarande eländigt tufft, som Edward Louis beskriver i sin gripande debutroman.

B: Alice Walker, Purpurfärgen. En feministklassiker! En ung svart flicka säljs som slav/hustru (har ju ofta i historien gått på ett ut) men hon finner en väg och en kärleksrelation som räddar hennes liv. Det slutar med byxor.

T: Mehmet Murat Somers härligt rafflande deckarserie börjar med Profetmorden. En fantastiskt sexig nattklubbsdrottning i Istanbul tvingas rycka in när polisen vägrar försöka lösa morden på prostituerade transkvinnor. En mycket oväntad miljö för en deckare - jag älskar det.

Q: Maggie Nelson, Argonauterna är udda läsning: en självbiografi om Nelsons förhållande med en person av flytande könstillhörighet. Kanske inte den mest välskrivna biografin någonsin, men väldigt intressant att behöva utmana sin egen hjärna genom att tänka icke-binärt.

Massor med mer HBTQ-tema hittar du också här. Trevlig läsning och Happy Pride!

Läsesalslån: Benavente, check

Så här ska ett bibliotek se ut!
Jag är ju inte den som ger upp så lätt, så när stadsbiblioteket inte hade Jacinto Benavente i magasinet fick jag leta på andra ställen. Ståtliga universitetsbiblioteket hade den naturligtvis! Fast som läsesalslån, så jag ägnade en eftermiddag åt att sitta i Carolina Redivivas bokdoftande bänkrader.

Mors rival är ett ganska märkligt litet drama och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Raimundas dotter har just förlovats med en stilig man, lite oväntat eftersom hon just slagit upp förhållandet med en annan yngling som bygdens skvallertanter anser att hon egentligen fortfarande älskar. Raimunda beklagar sig inför sina väninnor: 1) dottern är ombytlig, 2) dottern har aldrig accepterat mammans nye man utan hatar honom trots alla presenter hon har fått av honom, 3) dottern tänker nu lämna mamman ensam för att gifta sig med den där tönten Faustino. Dumma dottern.

Men på väg hem från förlovningsfesten mördas fästmannen Faustino! Dotterns före detta pojkvän blir genast misstänkt, men han visar sig ha ett vattentätt alibi. Så kommer mammans gamla tjänstehjon hem från byn och berättar hur skvallret går: dottern är sin mors rival...

Och här blir det lite komplicerat. Mamman vill lägga all skuld på sin dotter: om du hade accepterat styvfar som din riktiga pappa hade han aldrig börjat kasta ögon på dig eller behövt mörda din fästman. Är du inte klok, hur kan det vara mitt fel! Utropar dottern. Jag hatar honom ju! Varpå styvfar själv kommer in, erkänner alltihop och föreslår att han och dottern ska fly upp i bergen, som kärlekspar. Men istället för att utdela en pungspark säger dottern: å, vilken bra idé! Och så sticker de, och lämnar mamma Raimunda ensam.

Det är mycket, mycket förbryllande.

En slags Lolita-berättelse fast med helt annat perspektiv på skuld och skam.

Nu är det bara Bergson och Spitteler kvar.

Sunday, September 10, 2017

Kanske är det allt du behöver veta

Kanske är det allt du behöver veta är en roman för unga vuxna, skriven av E. Lockhart. Lättläst, underhållande, med ett par rejäla intrigvändningar och hög bladvändarfaktor.

Unga Cady har vuxit upp i en mycket rik familj styrd av morfar patriarken. Hon har levt ett priviligerat liv, med lyxiga sommarlov tillsammans med kusinerna på familjens ö. Men något hände. När hon var femton var Cady med om en olycka - hon minns den inte själv och ingen vill berätta något för henne. Vid sjutton års ålder återvänder hon till ön igen för att försöka minnas och lista ut vad som egentligen hände.

Det är en spännande berättelse med mångsidiga karaktärer, alla svåra att älska. Jag kunde inte lista ut slutet...



Hundskadeindex: Två hundar dör.

Saturday, September 9, 2017

Att hantera nazistiska fäder

Apropå gårdagens inlägg om ungerska Peter Esterházy och hans uppgörelse med en pappa som varit kommunistisk angivare: det verkar som att prins Kalle-Fille tänker låta döpa sonen efter nazistiska morfarn.

Ja, alla hanterar vi väl obehagliga sanningar om släkten på olika sätt.

Vissa skriver en hel bok om sina våndor, andra låtsas som inget och tycker att nazistsläktingars namn är finfint att föra vidare.

Vissa sätt är bättre, vissa är helt obegripligt dumma.

Friday, September 8, 2017

Rättad utgåva: om ungerska angivare

Det tredje ungerska boktipset jag fick var Péter Esterházy och jag tog mig an den mycket speciella Rättad utgåva.

Bakgrunden till boken: Esterházy skrev en biografisk roman om sin far, där han beskriver den älskade pappa han kände och växte upp med. En sons hjälteskildring. I samma veva som utgivningen får han också äntligen tillgång till ungerska underrättelsetjänstens akter om familjen - liksom östtyska Stasis arkiv öppnades den ungerska diktaturens dokumentsamlingar för allmänheten efter demokratiseringen. Esterházy får sitt livs chock: den nu avlidne pappan var angivare och arbetade för kommunistregimen. Han tjallade på ideologiskt otrogna. Många av dem avrättades.

Vad göra? Esterházy dokumenterar i detalj sina egna upptäckter och reaktioner och skriver Rättad utgåva som en lång kommentar till fadersbiografin Harmonia cælestis. I Rättad utgåva får läsaren del av det som står i de hemliga akterna och får Esterházys tankar kring den bok han precis gett ut och kring sina barndomsminnen, i skenet av den nya informationen. Men mest handlar det om hur totalt nedbruten han blir och hur svårt han har att ta till sig och förstå det han läser i agentprotokollen.

Det är gripande, tungt och väldigt jobbigt att försöka föreställa sig. Men trots det mycket intressanta ämnet orkar jag inte igenom hela boken. Jag hade velat läsa mer om det ungerska systemet, den ungerska historien - inte om och om igen läsa att Esterházy brister i gråt eller får en attack av självhat. Det blir för mycket, för privat och för babbligt.

Men originellt, det får en ge honom.

Thursday, September 7, 2017

Romanfigurer med egna kokböcker

Kokböcker är en lustig genre. Kändiskokböcker, dietkokböcker, nördiga specialkokböcker med fyrahundra recept enbart om limabönor, bacon eller muffins. Matporr och identitetssymbolik.

I jakten på bokbakrecept har jag också snubblat över underkategorin litterära kokböcker. Oj, oj, oj!

Jag kände till Madame Maigrets receptbok och Jan Mårtenssons Mord på menyn med recept ur Homandeckarna... Men detta, mina vänner, är enbart en liten liten snöflinga på toppen av isberget.

Varje författare, bok eller bokserie som blivit framgångsrik tycks ha en egen kokbok. Jane Austen har minst tre, Mma Ramotswe och Harry Potter har naturligtvis varsin... Och så finns den snygga samlingsutgåvan The Book Lover's Cookbook som jag själv blev lite sugen på, den har både recept och litterära citat.

Blev du nyfiken så finns en intressant lista över fler titlar på Goodreads.

Wednesday, September 6, 2017

MORT, sa Mort

Ibland sätter vi igång ett högläsningsprojekt, min livspartner och jag. Vi turas om att läsa högt för varandra ur en bok vi valt tillsammans. Väldigt mysigt. Vi har läst t.ex. Hemsöborna, Hertigens kartonger, Er ist wieder da och Oliver Twist på det sättet.

Nu senast läste vi fantastiskt roliga Mort av Terry Pratchett. Om en ung pojke som blir lärling hos Döden, med alla Pratchettska tvistar, intrigvändningar och ordlekar.

Rekommenderas varmt!

Tuesday, September 5, 2017

Rödluvan och mormor: en saga till min systerdotter

Det var en gång en liten flicka som skulle gå till sin mormor med en korg bröd och vin.

Hon hade en röd luva och bar den tunga korgen hur enkelt som helst, för hon var stark som en björn och tuff som en tiger.

Som hon gick där längs skogsstigen i solskenet mötte hon en ensam varg.

-Goddag, sa vargen.

-Goddag goddag, sa flickan.

-Vart är du på väg? frågade vargen.

-Jag ska till mormor med lite bröd och vin, sa flickan.

Vargen bad att få följa med, och det fick den gärna. De hjälptes åt att plocka blommor längs vägen, för det sa vargen att mormorn nog skulle bli glad åt.

Efter ett tag blev flickan trött i fötterna och de stannade i en vacker glänta. Flickan plockade fram sin matsäck.

-Å, har du leverpastejsmörgåsar! sa vargen längtansfullt och tittade på flickans lunch med stora blanka ögon.

Flickan förstod att vargen var mycket hungrig och delade vänligt med sig. Hon tyckte ändå inte så mycket om kanterna på smörgåsen.

-Å, har du banan också! mumlade vargen när flickan tog upp sin efterrättsfrukt. De delade på bananen.

När båda var mätta gick de vidare, och just när solen började sjunka ner mot trädtopparna kom de fram till en liten röd stuga. Det var mormors och Bengts hus. Flickan knackade på, men ingen öppnade.

-Så konstigt, sa flickan. Undrar just var mormor håller hus?

Flickan med den röda luvan plockade fram sin mobiltelefon och ringde mormorn.

-Hej lilla hjärtat, sa mormor. Jag kommer hem om en timme, jag har haft ett viktigt möte på jobbet och nu ska jag på Friskis och svettis och lyfta vikter en stund, men sedan kommer jag genast hem till dig!

-Då väntar jag här då, sa flickan, och la på luren.

Vargen och flickan satt på förstutrappen en stund, men sedan fick vargen plötsligt lite magknip.

-Aj aj, sa vargen.

-Det är nog bäst att du går och lägger dig, sa flickan.

-Jag är inte så van vid att äta leverpastejsmörgås, sa vargen olyckligt.

Flickan visste var mormor brukade hänga sin extranyckel så hon öppnade dörren och så klev de in i stugan. Flickan sa åt vargen att krypa ner i mormors mjuka säng och hon drog upp täcket ända till vargens lurviga haka.

-Ligg här och vila dig en stund, jag ska bara gå och sätta blommorna i vatten i en vas, sa flickan.

Medan flickan satte in brödet i skafferiet och blommorna i en vas på bordet kom mormorn hem till stugan. Hon hade bestämt sig för att strunta i gymmet för hon ville mycket hellre träffa sitt lilla barnbarn genast.

Mormor hörde att det snarkade i sovrummet så hon gick in dit. Vad häpen hon blev!

-Men lilla rödluvan! sa mormor. Så mycket päls du har fått!

-Va? sa vargen yrvaket.

-Och vilka stora öron du har, lilla rödluvan!

-Nej nej, sa vargen förvirrat, det är inte jag som är rödluvan, jag är en helt vanlig...

-Och vilka stora gula tänder du har fått! Har du verkligen borstat dem varje dag?

-Men jag är ju inte rödluvan, jag är en varg! protesterade vargen.

-EN VARG! utbrast mormor och drog fram ett stort slagsvärd ur nattygsbordet.

-Hjälp, hjälp! skrek vargen.

Som tur var hörde flickan vargens nödrop och kom springande. Hon hoppade raskt upp på sängen och ställde sig mellan mormors svärd och den livrädda vargen.

-Mormor, man får inte slå utrotningshotade djur, sa flickan bestämt.

Mormorn sänkte vapnet men tittade fortfarande misstänksamt på den stora besten som låg inbäddad i hennes fina duntäcke.

-Men det är ju ett livsfarligt rovdjur, påpekade mormor.

-Ja, men man får inte göra dem illa i alla fall, sa rödluvan. Vargen är en toppredator som är superviktig för näringskedjan i skogen och om du slår den med ditt svärd påverkas hela ekosystemet och allting blir jättedåligt.

-Just det, pep vargen.

-Du måste tänka på naturen, mormor, sa flickan klokt.

Då la mormorn undan sitt slagsvärd och gick ut och blandade en kanna saft istället. Vargen fick en skål med vatten och flickan fick några kakor. Sedan spelade de yatzy och mormor och flickan vann ungefär lika många gånger var, och sedan var det dags för flickan att gå hem till sig igen.

Och vargen fick leva lycklig i alla sina dagar, långt ute i skogen.

Sunday, September 3, 2017

Vem mördade farfar?

Det här händer inte så ofta, men ibland snubblar jag fortfarande över en Agatha Christie jag inte redan har läst.

I Konstiga huset är varken Poirot eller Miss Marple inblandade, däremot en ung romantisk man som jagar en stilig och skarp brunett (standardtema i Christieromaner!). Flörten avbryts brutalt när kvinnans farfar mördas och hela släkten har både motiv och möjlighet. I det konstiga huset med en mängd konstiga släktingar pågår konstiga saker och både hat och hemlig kärlek bubblar under ytan...

Jag gissade tyvärr fel på mördaren (även om min teori också var briljant) men det var underhållande och lätt läsning.

Saturday, September 2, 2017

Fast vi åt vår med vaniljsås

“I ate another apple pie and ice cream; that's practically all I ate all the way across the country, I knew it was nutritious and it was delicious, of course.”
Jack Kerouac, On the road

Friday, September 1, 2017

Grekiska dikter - Giorgos Seferis

"Skriv, om du kan, på ditt sista snäckskal
dagen och namnet och platsen
och kasta det i havet, låt det sjunka till botten."
Grekiske nobelpristagaren Giorgos Seferis dikter är naturlyrik med mycket havstema och många klassiska myt- och litteraturreferenser.

Inte alls dumt, jag gillade känslan.

Och att översättaren hade ett sådant där riktigt Ankeborgnamn: Börje Knös.