Thursday, November 30, 2017

Önskelista till de svenska förlagen: översätt Fforde och Novik!

Jag begriper att förlagen inte kan ta in och översätta allt som skrivs, men två dundermissar är ändå att varken Jasper Ffordes serie om The last dragonslayer eller Naomi Noviks Uprooted ges ut på svenska (än! Jag har skrivit till förlagen som jobbat med Novik och Fforde förut och påtalat misstaget).

Ffordes serie har kvalitet att fylla tomrummet efter Harry Potter och Uprooted är helt enkelt... genial. Det vore en välgärning att översätta dem.

Hint, hint, Bonnier Carlsen och Leopard.

Wednesday, November 29, 2017

Uprooted: bästa boken 2017?

Ibland dyker den upp - boken som är så bra att det nästan inte är någon idé att läsa fler böcker det året.

Som Naomi Noviks underbara, fantastiska, storslagna, feministiska, överraskande och beroendeframkallande saga Uprooted. Sannolikt den bästa boken i min läslista för 2017, eventuellt med god marginal, och då har jag ändå läst både Golden boy och Den sovande och sländan i år.

Agnieszka växer upp i en vacker dal i skuggan av en förtrollad skog. I dalen finns också en trollkarl som var tionde år väljer ut en flicka som får tjäna som piga i hans låsta slott - flickan kommer aldrig tillbaka till sin by mer. Agnieszka är en tovig, klumpig och ständigt smutsig flicka som helst springer i kanten av den farliga skogen, klättrar i träd och plockar björnbär i taggsnåren. Därför blir alla förvånade när trollkarlen väljer just henne - han brukar ju ta de vackra flickorna.

Sedan börjar sagan, och vilken saga. Den böljar fram och tillbaka mellan strider, kärlek, monster och ihåliga drottningar, det är fantastiskt språk och en hel del tvärvändningar och klurigheter. Jag älskar det!

Med en (en? många!) stark och obändig hjältinna som tar för sig, även av sex, men som aldrig ger bort sig själv.

Läs den!

Tuesday, November 28, 2017

Tupprepa - mansplainingens irriterande lillebror

Hurra för alla kloka, roliga kvinnor i världen!

Till exempel de fantastiska damerna som satt ett så bra ord på en mycket irriterande företeelse: när män knycker en kvinnas (eller en annan mans) idé och tar hela äran för den. Det vill säga: de tupprepar vad någon annan sagt.

Jag älskar ordet! Men hoppas förstås att jag inte kommer behöva använda det någonsin i skarpt läge, eftersom alla män i min närhet naturligtvis är för kloka och civiliserade för att göra något så dumt. Eller hur, hörrni?


Ps. om du råkar vara med om en tupprepning så svarar du "tuppfattat", så att alla omkring dig förstår vad som just hände. Genialt, eller hur!

Årets Augustprisvinnare

Grattis, Johannes Anyuru!

Jag har vacklat mellan nyfiken och småskeptisk, men när nu alla är överens om att den är så bra så får jag väl ta tag i saken och läsa den: Augustprisvinnande De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

Monday, November 27, 2017

Tematrio: långa poetiska titlar

Lyran är tillbaka! Och efterfrågar tre långa och särskilt intresseväckande boktitlar.

En av mina favoriter - både titeln och själva boken - är naturligtvis The curious incident of the dog in the night-time av Mark Haddon. En fantastisk bok! Om en autistisk pojke som ger sig ut för att lösa en klurig kriminalgåta: mordet på grannens hund.

Bodil Malmsten var också en mästare på både titlar och innehåll. Min favorit: Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. En boktitel som säger så mycket. Underbara berättaren Malmsten, så synd att hon har slutat skriva, vi hade behövt få ha henne kvar en tid till.

Jag vet inte om det gills som poetiskt, men en titel jag fastnade för var Min röst ska nu komma från andra sidan rummet av Lotta Lotass - författaren som passande nog har ett sällsynt fantastiskt namn hon också. Det är en absurd och ganska knepig bok om några seriemördare i ett storslaget apokalyptiskt ökenlandskap. Jag gillade den! Även om jag inte kan förklara vad den egentligen handlar om, det är mer någon slags poesi förklädd till roman. Mycket egensinnigt, och sånt gillar ju jag.

Sunday, November 26, 2017

Hillary for President! I en bättre värld

Vi var många som genomlevde ett mindre trauma för ett drygt år sedan, när okvalificerade, inkompetente fuskaren Donald Trump lyckades mygla sig till presidenposten i USA.

Men vad var det egentligen som hände - och hur kunde det hända? Hillary Rodham Clinton har skrivit en intressant bok om hela valkarusellen: What happened? 

Det är tuff läsning, för även om vi var chockade är det ju ingenting mot hur fruktansvärt det måste ha känts för Hillary. Hon berättar om hela processen från att hon valde att kandidera, genom kampanjen, fram till valdagen och tiden efteråt. Om ryska inblandningen och desinformationskriget, om FBIs agerande, om hur det känns att sitta på andra sidan det där mediedrevet, och om de där "förbannade e-mejlen". Väldigt intressant och välskrivet, om än lite mycket namndroppande.

Rekommenderas till alla med någon slags intresse av politik, inte minst eftersom de ryska internetattackerna slår mot oss i Europa också - oavbrutet. Ju mer vi begriper av det, desto större chans att vi kan skydda oss mot dem.

Låt oss också hoppas att inga fler gulhåriga galningar lyckas knipa maktpositioner från och med nu.

Friday, November 24, 2017

Det är skillnad på bibliotek och bibliotek

Inför en mikrovisit hemma gjorde jag en snabb bokbeställning på svenska bibblan. Klick-klick på hemsidan, hur enkelt som helst. Det enda problemet: bibliotekarierna är för snabba. Det tog en halvtimme, sedan fick jag ett mejl om att jag kan komma och hämta böckerna.

NEJ! Jag kommer ju inte till Sverige förrän fredag om en vecka och böckerna hålls bara just en vecka! Jag hade ju inte räknat med att de skulle vara så rackarns raska. Mejlade en mea culpa och bad om en dags förlängd hämtningstid. Fick svar inom tio minuter: inga problem, och ha en bra dag.

Kära belgiska kommunbibliotekarien, så kan jobbet också skötas. Du har en hel del att lära.

Thursday, November 23, 2017

Årets julklapp: elcykeln

Med anledning av att elcykeln blev "årets julklapp" enligt Svensk Handel samtalar vi idag med en mycket insatt panel. Bloggen presenterar stolt: Pippi Långstrump och professor Karl Kalkyl.

Bloggen: Välkomna båda två! Så kul att ni är här.

Kalkyl: Hursa? Ska vi fira jul i en affär?

Bloggen: Haha, ja nästan, vi ska ju prata om Svensk Handel och elcykeln. Vad tycker du om den, professorn?

Kalkyl: Jaså elcykeln, varför sa du inte det genast. Det är en utmärkt uppfinning, påminner om de automatiska rullskridskor jag en gång skapade.

Bloggen: De var ju väldigt farliga.

Kalkyl: Nej de var inte alls vanliga. Och inte var de särskilt säkra heller.

Bloggen: Jaha, jag tolkar det som att du är glad över årets val då. Och vänder mig istället till Pippi. Vad tycker du?

Pippi: Jag gillar att ge bort saker! Men vad är det för ena svaga stackare som inte trampar själva? En vill väl cykla med benen, inte med batteriet.

Bloggen: Men det är ju inte alla som är så starka som du.

Pippi: Det där får stå för dig. Snart säger du väl att det inte är alla som har kappsäcken full med guldpengar heller.

Bloggen: Ja, apropå det, du växlade väl in dina gamla mynt i tid i somras? Du vet att flera av de gamla mynten inte längre går att använda?

Pippi: Attans!

Bloggen: Vilket oerhört givande och välfokuserat panelsamtal. Nu är allt mycket klarare. Tack, panelen.

Kalkyl: Kanelen? Nej tack, jag tar helst kakao på min cappuccino, tack.

Wednesday, November 22, 2017

Ett u-land, ett u-land

Jo, det var en grej till med det lokala biblioteket. Där låg fina bokmärken med reklam för ett "natt på biblioteket"-event som går av stapeln om en vecka. "Låter spännande, vad händer då?" frågade jag. Lokala bibliotekarien ryckte på axlarna. "Tja, de gör väl någonting. Det kanske kommer info på facebooksidan. Vem vet."

Denna entusiasm, denna yrkesstolthet, detta överväldigande engagemang för biblioteket.*
*Ironi! ironi!

Tuesday, November 21, 2017

Eleganta elakheter

Å, Anna Maria Lenngren, min favoritpoet genom historien.
När elden nyss kom lös på Söder mitt i natten
hos brodern Rusius, man anmärkt har därvid
att han för första gång uti sin levnadstid
skrek efter vatten.
Ur Samlade Skaldeförsök: Epigrammer

Monday, November 20, 2017

Belgien, ett u-land

Det finns mycket, mycket säga om det dysfunktionella Belgien. På plussidan finns: choklad och att det bor en katt i mitt närmsta gym. På minussidan finns en ca 700 punkter lång lista, bland annat inkompetent kommunbyråkrati, trafiken, sexismen och den totala bristen på servicemindedness. Jag ligger i ständigt krig med allt från kvarterspolisen till bankpersonalen.

Jag var på lokala biblioteket häromdagen, trodde naivt att mitt bibliotekskort för "biblioteken i Bryssel" skulle gälla även detta bibliotek i Bryssel. "Fast du måste registrera dig lokalt först", säger bibliotekarien och vill att jag fyller i två sidor franskt formulär. "Varför har ni då ett gemensamt kort?" muttrar jag och känner att det redan blivit en dålig start. Särskilt som det lilla källarrummet de optimistiskt kallar "kommunbibliotek" är ungefär lika stort som mitt vardagsrum och med bara marginellt fler böcker.

De har i alla fall en gemensam bibliotekskatalog, men när jag slår upp Henri Bergson, den siste kvarvarande franskspråkige nobelprisförfattaren på min lista, visar det sig att Bergson bara finns på biblioteksfilialer på andra sidan staden. Tillbaka till bibliotekarien. "Tja... det går i princip att beställa böcker från ett annat bibliotek..." säger han tveksamt. "Men det kommer att ta fyra veckor att få hit boken och du måste förstås betala en avgift. Det är nog bättre om du bara åker dit och registrerar dig där också."

Fyra veckor! Vad gör de, spänner fast boken på en gatukatt och hoppas att den så småningom ska hitta rätt?

Min nya plan: skaffa Bergson och Spitteler i e-format och läsa dem på min Spindel.

Nu finns det 701 punkter på minuslistan.

Sunday, November 19, 2017

Klockanelvadamen: om kreativa blomnamn

Mysteriet är löst! Klockanelvadamen (Dame d'onze heures) är inte en dam utan en blomma.

Det är ett belgiskt namn på den lilla vita morgonstjärnan (Ornithogalum umbellatum), inte att förväxla med simbelmüne.

Det finns för övrigt gott om roliga ord i växtriket. Snyltrot, smällglim och pipdån är några av mina favoriter. Och svampen trollsmör!

Saturday, November 18, 2017

Villette - en Brysselspaning

Det är ett uselt foto, jag vet, men det här är faktiskt inte en sådan där flådig instagramblogg med proffsiga bilder. Den som har väldigt bra glasögon kanske ändå kan hålla med om att fotot visar den plakett som sitter på Bryssels kulturhus Bozar.
Där står följande: Här i närheten låg pensionat Heger där författarna Charlotte och Emily Brontë studerade 1842-43.

Den som kan sina Brontës listar förstås raskt ut att detta är samma pensionat som senare blev förlaga till flickskolan i Villette. Här träffar hjältinnan Lucy Snowe den ganska förfärlige läraren Professor Paul Emanuel (efter verklighetens förlaga: Constantin Héger) och en märklig relation uppstår. Desssutom förekommer ett nunnespöke, ett gäng osnutna skolflickor samt en ung och stilig läkare...

Friday, November 17, 2017

Vad händer i Zimbabwe?

Kanske är det något stort som håller på att hända i Zimbabwe just nu, även om det inte gör särskilt stora svallvågor i europeisk media. Tiden får väl utvisa om det blir åt rätt eller fel eller bara ett annat håll.

I vilket fall: så passande att jag samtidigt har läst Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly.

Gappah beskriver dagens Zimbabwe med storskalig landsflykt, femsiffrig inflationstakt, korruption, HIV och en mansroll långt från den idealt jämställda. Små berättelser om både samhällets toppskikt och bottenskrapet. Jag var glad att jag hade ett hum om bakgrunden, om Mugabe och om konflikten Shona-Ndebele så att jag kunde plocka upp flera av de diskreta kommentarerna mellan raderna.

Det är kärleksfullt berättat men hjärtskärande och ofta mycket upprörande. Som bröllopsskildringen: där alla kan se att brudgummen redan har "sjukdomen" och alla dessutom vet att han redan smittat (d.v.s. dödat) sin förra fru och ett antal flickvänner/älskarinnor - men de lämnar ändå över den nya unga bruden till honom.

Eller den naive statstjänstemannen som plötsligt får tillgång till internet och som genast har den enorma turen att bli erbjuden en stor summa pengar i ett fantastiskt lotteri - han måste bara betala en liten, liten administrativ avgift först för att få ut sin vinst...

Det är mänskliga människor i alla slags vardagssituationer och framför allt står det klart: det politiska systemet där det nu kostar 12 miljarder Zimdollars för en limpa bröd och där folk får sin pension i form av tre par för små skor istället för i pengar, det systemet måste bytas ut. Snarast.

Thursday, November 16, 2017

Tuesday, November 14, 2017

Irländskt trubbel

Jag har haft väldigt dålig koll på irländsk historia, det blev tydligt när vännen H och jag besökte Dublin häromsistens. Började därför läsa J. G. Farrells Troubles från 1970. Den skulle handla om den explosiva tiden när Irland slet sig fritt från Storbritannien, från första världskrigets slut och några år framåt.

Tyvärr vet jag fortfarande väldigt lite om Irland. Troubles berättar mycket lite om de stora händelserna. Istället får läsaren följa en brittisk och mycket obeslutsam major som uppvaktar en knepig flicka i ett rivningsfärdigt gammalt hotell på den irländska kusten. I bakgrunden pågår demonstrationer, strejker och en del våldsamma strider mellan brittiska armén och Sinn Fein - ändå håller sig författaren mest till det otroligt tråkiga tedrickandet på skruttiga Majestic.

Jag kom halvvägs, men den här boken är alldeles för trist och händelselös. Nu lägger jag den ifrån mig och börjar på något intressantare.

Sunday, November 12, 2017

Tintin-squats

Från och med nu tänker jag referera till djupa knäböj med händerna över huvudet som "Tintin-squats".
Tassahunden kommer nog se lika road ut som Milou.

Saturday, November 11, 2017

Jour d'armistice

On the eleventh hour of the eleventh day of the eleventh month in 1918 the guns of Europe fell silent.

Alltså, jag säger inte att det var dåligt att första världskriget tog slut. Jag undrar bara om det verkligen måste betyda att det är komplett omöjligt för mig att få tag i något ätbart idag. Måste verkligen precis allt vara stängt i Belgien på årsdagen av krigsslutet?

Hej krossade tomater på burk och riven ost i frysen, går ni att kombinera till både lunch och middag?

Friday, November 10, 2017

Elmet

Bokklubb i onsdags och bokklubb igår, jag har bara roligt hela tiden.

Nordiska bokklubben läste Elmet av Fiona Mozley, en debutroman nominerad till Man Booker-priset.

Jag föll inte pladask för den här boken, det gjorde jag inte. Det är en bok i genren fattigdoms- och eländesporr, och det är inte min favoritkategori.

Ett syskonpar växer upp utanför samhället i någon fattig och bortglömd del av Storbritannien, kanske under nittiotalet ungefär. Tidskontexten är svårbestämd, vilket stör mig. De skjuter duvor och kråkor med pilbåge (!) för att ha något att äta och den våldsamma och oberäknelige pappan hamnar i trubbel med de rika godsägarna omkring. Det är blod och bråk och iskallt vatten att tvätta sig i. Alla de rika är onda och de fattiga är... tja, kanske inte precis goda. Övergrepp är vardag. Ingenting slutar lyckligt.

Det är inte en dålig bok! Tvärtom, för att vara en debutroman är den bra berättad. Men det är ett ämne vi har läst om förut och det är ingen fantastisk bok. Det är mest sorgligt och lite förvirrande.


Hundskadeindex: det sägs aldrig rakt ut men sannolikt är det ett par hundar som råkar mycket illa ut.

Thursday, November 9, 2017

Att begripa det obegripliga: Strangers in their own land

Awesome reading circle skickade ut en av deltagarna på ett halvårs jordenrunt-resa (eller, hon kanske smet på eget bevåg) och hon kom hem med ett utmärkt boktips: Arlie Russell Hochschild, Strangers in their own land.

Hochschild är amerikansk sociolog och hon ägnade ett antal år åt att försöka förstå den amerikanska söderns paradox: hur kan det komma sig att USAs allra fattigaste delstater röstar republikanskt, mot välfärd och inkomstutjämning? Hur kan det komma sig att de allra mest nersmutsade delstaterna röstar Tea Party och kampanjar mot miljökrav och mot projekt för renare natur? Medan klyftan mellan demokrater och republikaner djupnar åkte Hochschild söderut för att försöka förstå - och försöka komma över sina egna fördomar.

Det är en mycket, mycket intressant bok! Så klok, så bra och pedagogisk. Så oerhört skrämmande. För när Hochschild förklarar logiken bakom Tea Party-galningarna framstår de plötsligt som mindre galna, och därmed potentiellt mycket svårare som politiska motståndare. Även om det fortfarande är smått obegripligt att en man vars hus just fallit ner i oljebolagets illegalt orsakade slukhål ändå förblir så lojal - med oljebolaget.

Det finns så mycket i den här boken, jag skulle kunna skriva en halv c-uppsats, men det ska ju finnas något kvar för dig att upptäcka också. Jag säger bara så här: jag tror hon har helt rätt i sin analys och jag är glad att det finns så tålmodiga och modiga människor som Arlie Russell Hochschild här i världen. Som ger sig rakt in i lejonets kula och kommer ut med viktig information till oss andra, till exempel om hur mycket det liberala häcklandet driver sydstatarna ännu djupare i famnen på Fox News och hatpredikanterna. Kanske finns där en strategisk lärdom att dra?

Och kanske gäller i varje fall delar av samma lärdom här hemma i Europa? Alltså: tolerera aldrig de extrema, de hotfulla och de skadliga. Men lyssna och samtala med svansen, de väljer antagligen "onda sidan" av, för dem, logiska skäl - som kanske går att hantera?

Dessutom: för att vara ett så tungt och jobbigt ämne skriver Hochschild ovanligt lättsamt, lättfattligt och lättläst. En bladvändare, även om en måste gå och andas i en påse ibland när beskrivningarna av giftutsläppen blir för otäcka.

Wednesday, November 8, 2017

Shamela

Fler än jag verkar ha retat sig på Richardsons Pamela. Den självgoda tonen, de enormt långa smygskrytiga breven, de hycklande moralpekpinnarna... Bibliotekarien och bokbloggaren Katarina tipsade om Henry Fieldings samtida parodiversion Shamela.

Tyvärr verkar någon ha gömt Shamela i stadsbibliotekets magasin - boken är markerad som "inne" men stod inte på rätt plats och den vänliga bibliotekarien som sprang i kulvertarna och letade åt mig kunde inte hitta den. Jag får försöka en annan gång.

Tack till Katarina för tipset!

Monday, November 6, 2017

Tematrio: rymden i titeln

Lyran ligger vaken i fullmånens sken och föreslår därför "rymdgrejer i titeln" som veckans trio.

Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs är egentligen alldeles för mycket chicklitt för mig, men den var ändå en ögonöppnare när jag var ung och läste den - det var nog den första romanen jag läste (och aktivt funderade över) om bisexualitet, dessutom så fint och kärleksfullt berättat.

Långt från chicklitt är det i Tove Janssons underbara Kometen kommer. Mumindalen bävar inför en kommande katastrof. Som tur är blir det tårta istället för kometkollision. Vilken tur! Tove Jansson for President!

En halv gul sol är en av de bästa krigsskildringar jag har läst, nämligen om otäckheterna kring Biafrakriget i nuvarande Nigeria. Chimamanda Ngozi Adichie förtjänar allt beröm hon fått för det här mästerverket. Inga förskönande omskrivningar här inte - krig är ett elände och därmed punkt.

Sunday, November 5, 2017

Fem på Brexit-ön

Bruno Vincent har gjort ett härligt ofog med Enid Blytons gamla femdeckare: han har skrivit en fullständigt bananas fortsättningsserie. Vad sägs om titlar som Fem blir glutenfria eller Fem på strategisk away-day? De är dessutom designade med exakt samma slags typsnitt, illustrationer och omslagsbildsstil - till och med känslan i omslagsmaterialet är detsamma som i de gamla fem-böckerna. Ofog med hög kvalitet.
Jag läste Five on Brexit Island som handlar om att George, Anne, Dick och Julian (och Tim!) ror ut till Kirrin-ön för att komma bort från uppståndelsen kring Brexitomröstningen. De blir osams när valresultatet kommer ut och George gör ett drastiskt twitteruttalande som resulterar i att de snart blir belägrade av ett stort journalistuppbåd.

Det är en småskojig bok som antagligen bara håller om en är väl bekant med fem-deckarna och deras små egenheter. Det är scones och lägereldar, blandat med politisk satir och en hel del giftpilar åt Boris Johnsons håll. Oerhört lättläst i ett föredömligt kortfattat format. Jag fnissade.

Jag är ju stark motståndare till att man försöker kränga gamla författare med hjälp av nyskrivna förfalskningar, t.ex. David Lagercrantz version av Stieg Larssons böcker eller Sophie Hannahs försök till en ny Poirot. Skillnaden mellan dem och Bruno Vincent är att de förra är seriösa försök att fortsätta skriva i samma stil, så att läsaren kan fortsätta köpa böcker trots att urprungsförfattaren dött. Vad Vincent gör är istället att plocka upp en gammal bokserie och göra något helt och uppenbart annorlunda av den - ett satirverktyg, inte ett försök att sälja mer Enid Blyton. När det dessutom görs snyggt, då är jag helt med på tåget.

Friday, November 3, 2017

Inflation, förklarat av Anna Maria Lenngren

Könets fyra åldrar*
Flicka, hör vad hände nyss!
Unga Doris, en herdinna,
Hundra lamm sig ville vinna
Av sin herde för en kyss.

Några dagar längre fram
(Säg, vem kunde sådant tänka!)
Måste Doris honom skänka
Hundra kyssar för ett lamm.

Sen, om några dagar än,
Rädd att sig förgäten finna,
För en kyss nu vår herdinna
Skänkte hundra lamm igen.

Åter någon dag förgick,
Hund och hjord hon ville våga,
För en kyss... men - grymma plåga -
Lise den för intet fick!


*Den uppmärksamme läsaren kanske undrar: men herden då, varför minskar inte hans attraktionskraft med tiden? Tja, då skulle väl räkneexemplet inte gå ihop. Så låt oss utgå från att dikten är menad som en inflationsallegori, inte som en beskrivning av kvinnor i allmänhets fallande värde med åldern, eftersom det vore en fullständigt förryckt tanke.

Thursday, November 2, 2017

Hemma på höstlov

Hurra! Jag är hemma! Långhelg i stugan i Sverige.

Packningen bestod av: 3kg böcker, ett par simglasögon, ett par löpartajts samt jobbkläderna för måndag när jag tar morgonflyget tillbaka till Bryssel.

Wednesday, November 1, 2017

Ordbanken: alkolektuell

Jag råkade slösurfa in på språkrådets sida om nyord, där finns bland annat en tråd med ord upphittade och inskickade av den kloka allmänheten. Där hittade jag det här geniala förslaget:
Alkolektuell: Den egenskap som uppträder sent på en fest eller en krog, där helt oväntade eller mycket obetydliga teorier och/eller förklaringar förs fram med en tyngd och ett allvar som går att härleda direkt till mängden förtärd alkohol under kvällen.
Magnus Åberg, tack för detta fantastiska och mycket användbara nyord, hur har vi klarat oss utan det? Från och med nu är det en del av min vokabulär.