Sunday, December 31, 2017

Liten nobelpristagarsummering

Sannas topp tio:
  1. Nadine Gordimer
    1. Kazuo Ishiguro
    2. Selma Lagerlöf
    3. Hertha Müller
    4. Alice Munro
    5. Pär Lagerkvist
    6. Thomas Mann
    7. Toni Morrison
    8. Jean Marie Gustave Le Clézio
    9. T. S. Eliot
    Och om jag fick välja skulle Prudhomme, Eucken, Maeterlinck, Bergson och Simon fråntas priset.

    Saturday, December 30, 2017

    Spitteler: om en man med rikt inre liv

    Jag läste alltså Carl Spittelers Imago (nej, jag läste inte hans jätteverk Olympischer Frühling i 20 000 verser, någon måtta får det vara) och det var en intressant upplevelse.

    Imago är tydligen självbiografisk, det gör mig lite orolig för den stackars Spitteler. Huvudkaraktären Viktor har nämligen inte alla hästarna hemma.

    Viktor återvänder till sin hemstad för att konfrontera en kvinna som han i sina drömmar har gift sig med - hon har ingen aning om detta drömäktenskap med en okänd man och har istället gift sig med någon annan, vilket Viktor betraktar som ett svek. Den förvirrade unge mannen lever ett mycket rikt inre liv och har långa monologer med sitt eget förnuft (som heter Konrad), med sitt hjärta (i form av en kanin) och med sin diktarådra (hans "stränga härskarinna"). Han har svårt att skilja verklighet och dröm och råkar till exempel ta fel på sotaren och sin älskade - varpå sotaren torrt svarar "det måste vara en förväxling, jag heter inte Pseuda utan August Hürlimann."

    Förutom den fullständigt absurda och ganska sorgliga berättelsen har jag mycket roligt åt språket. Romanen är full av halsbrytande metaforer och liknelser - "han drunknade i skam som en mus i en potta" eller den smått obegripliga "han vandrade genom stadens gator som en indian som fått en ledig eftermiddag". Spitteler kryddar också texten med underbara egenpåhittade ord som Duliehu, Lügenfüsse, Klavadatsch och jag lär mig härliga, roliga nya glosor som Dilldapp (klumpeduns), Hanswurst (fåne) och klugäugeln (har jag fortfarande inte riktigt begripit, men kanske ungefär att sitta och vara smart ihop med någon över en öl). Vilken bra avslutning av nobelprisläsningen!

    Spitteler var värd sitt pris, det är mer än en kan säga om vissa av de andra.

    Friday, December 29, 2017

    Nobelpristagarna: färdigläst

    Tuta i luren och hissa fanan! Hit med gräddtårtan och skicka gratulationstelegrammen!

    Jag har just läst ut den siste nobelpristagaren i litteratur, Carl Spitteler. 

    Det tog lite drygt tio år, men det gick enligt schemat. Jag har läst tio litteraturpristagare per år samt årets pristagare.

    Vad ska jag nu hitta på med mitt liv?

    Wednesday, December 27, 2017

    Blybröllop: slutet på ett äktenskap

    Det finns så många böcker om eländiga, ojämlika relationer. Förskräckliga äktenskap. Sorgliga människor som gör varandra illa. Vissa romaner handlar dessutom om hur det går att råda bot på eländet, till exempel i Sara Paborns Blybröllop. Liten rar tant får inte läsa i fred och gör därför en "breaking bad" med hjälp av kemiböckerna på bibliotekets fackbokhylla. Långsamt tynar den tyranniske maken bort av blyförgiftat kaffe.

    Det börjar lovande med en bibliotekaries nödrop:
    "Förr var det själva läsandet som hedrades på biblioteken. Nu ska de med tidens ängsliga andhämtning främst vara sociala mötesplatser. Böckerna verkar för somliga mest vara ett nödvändigt ont. Under åren har jag tvingats gallra ut dikter, botanikverk och dramatik för att lämna plats åt dussindeckare och kokboksställ. Jag har tvingats städa undan hela hyllor med vackert illustrerade lexikon bara för att ge plats åt en kaféavdelning där det nu sitter slöa typer och läser tidskrifter om motorsport. Någon gång lommar de fram till disken och frågar efter toanyckeln eller ett gammalt nummer av Hifi & Musik, varpå jag helst skulle vilja svara: Gå ut genom dörren och fortsätt rakt fram tills du fyller åttiofem. Sväng sedan ner i diket på vänster sida och slut ögonen."
    Tyvärr håller inte texten hela vägen, även om själva idén är bra. Den ger intryck av att vara lite för snabbt och slarvigt hoprafsad. Det är inte övertygande. Så synd, för det finns gnistor av underbar torr humor här och var, men de tar aldrig riktig fart.

    Och återigen: det viktigaste valet en kvinna gör är valet av livspartner. Pröva noga, o vargar.

    Tuesday, December 26, 2017

    Roddy Doyle: om irländsk grabbighet och migration

    Roddy Doyle är en mycket produktiv irländsk författare, väldigt känd på hemmaplan men jag hade noll koll på honom.

    The deportees and other stories är en samling noveller med mycket svart humor, om irländska  arbetarklassmiljöer och om olika möten mellan grabbiga öldrickande irländare och nyanlända migranter. Ett återkommande tema är den drullputtige skitstöveln som ändå alltid blir förlåten av de mycket tålmodiga kvinnorna i hans omgivning - för han är ju en god man långt, långt därinne någonstans. Men också flera hemsk-rolig-tänkvärda småscener om hur svårt det är att få bli irländsk om en har annan hudfärg än rödrosig.

    Lättläst, bitvis rolig, bitvis alldeles för grabbcentrerad för min smak. Och mycket, mycket aktuell, om en bortser från de ålderdomliga mansrollerna.

    Monday, December 25, 2017

    Julkalenderfacit

    Rysk zombieabsurdism, grekisk klassiker och en bok om rasistiska hemmafruar i amerikanska södern. Hur många av titlarna kände du igen?
    1. Häxan och lejonet, C. S. Lewis
    2. Nalle Puhs hörna, A. A. Milne
    3. Alice i underlandet, Lewis Carroll
    4. Dracula, Bram Stoker
    5. Kalle och chokladfabriken, Roald Dahl
    6. Odysséen, Homeros
    7. Niceville, Kathryn Stockett
    8. Othello, William Shakespeare 
    9. Djungelboken, Rudyard Kipling
    10. Never let me go, Kazuo Ishiguro
    11. Kallocain, Karin Boye
    12. Dune, Frank Herbert
    13. Flickan med svavelstickorna, H. C. Anderson
    14. Snöstormen, Vladimir Sorokin
    15. Expeditionen, Bea Uusma
    16. Emma, Jane Austen
    17. Djurfarmen, George Orwell
    18. Tjänarinnans berättelse, Margaret Atwood
    19. Greven av Monte Cristo, Alexandre Dumas
    20. Kejsaren av Portugallien, Selma Lagerlöf
    21. Fröken Julie, August Strindberg (grönsiska)
    22. En världsomsegling under havet, Jules Verne
    23. Ett dockhem, Henrik Ibsen
    24. Nya hyss av Emil i Lönneberga, Astrid Lindgren

    Sunday, December 24, 2017

    Att välja rätt livspartner är det viktigaste valet för en kvinna

    Och jag har valt rätt, tveklöst rätt. Se bara vad jag fick i julklapp imorse.

    Julkalendern: sista luckan

    Och kalas, det blev det. 
    "Men när de sedan kom in i det julfina köket i K* och E* hade tänt fem stora grenljus som speglade sina lågor i väggarnas nyskurade kopparbunkar, så att allt bara glänste och glimmade, då blev de först alldeles tysta, och Stolle-Jocke trodde att han redan hade kommit till himlen.
    'Si, där är ljus och salighet utan gräns', sa han och grät, för grät gjorde Stolle-Jocke både när han var glad och när han var ledsen.
    Men då sa E*:
    'Nu ska här bli kalas!'
    Och kalas blev det."
    God jul!

    Saturday, December 23, 2017

    Julkalendern: lucka 23

    Familjestrul
    lagom till jul 
    "N* (sätter sig i soffan, tar ett broderi och syr några stygn men slutar snart): Nej! (Kastar ifrån sig broderiet, reser sig, går till tamburdörren och ropar ut.) Helene, låt mig få in granen. (Går till bordet till vänster och drar ut bordslådan, blir åter stående.) Nej, men det är ju alldeles omöjligt!
    Husjungfrun (med julgranen): Var ska jag ställa den, frun?
    N*: Där, mitt på golvet.
    Husjungfrun: Är det något annat, frun vill ha?
    N*: Nej tack, jag har det, som behövs.
    (Jungfrun, som ställt granen från sig, går ut igen.)
    N* (börjar klä granen): Här ska vara ljus - och här ska vara blommor. - En sån avskyvärd människa! Å strunt! Det är ingenting att bry sig om. Julgranen ska bli förtjusande. Jag vill göra allt, vad du vill H* - jag ska sjunga för dig, dansa för dig -
    (H* kommer utifrån med en bunt handlingar under armen.)
    N*: Nej, är du redan hemma igen?
    H*: Ja. Har det varit någon här?
    N*: Här? Nej.
    H*: Det var märkvärdigt. Jag såg Krogstad gå ut genom porten."

    Friday, December 22, 2017

    Julkalendern: lucka 22

    En drömscen för en skridskofantast!
    Om det inte vore - för att de sitter fast.
    "Klockan åtta på morgonen den 16 mars överskred N* den södra polcirkeln vid den femtiofemte meridianen. Vi var omgivna av is på alla håll, såg ingenting annat än is. Men kapten N* letade sig trots detta ihärdigt vidare. Jag kan inte uttrycka min ständiga förvåning över den fantastiska skönheten hos dessa ismassor, som antog snart sagt alla tänkbara formationer. Ibland utbredde sig en orientalisk stad för våra ögon, med otaliga moskéer och minareter, ibland kom vi till något som mest såg ut som ruinerna av en stad efter en jordbävning. Och hela tiden ändrade sig vyerna beroende på om solen sken, ulliga dimmor svepte omkring eller snöstormar rasade. Detonationer och ras hördes överallt, isberg rämnade och landskapet skiftade ständigt. Ofta trodde jag att vi var helt prisgivna åt kölden och isen, men kapten N* lyckades alltid hitta en genomfart. Hur instängda vi än var upptäckte han alltid en strimma blått vatten i det vita och jag hyste inte något tvivel om att han hade varit här i Antarktis förut. Men den 16 mars blev vi trots allt besegrade av isen. Och det var inte isberg som mötte oss, utan ändlösa isfält, fast sammanfogade av kölden."

    Thursday, December 21, 2017

    Om böcker som tyvärr aldrig blir inaktuella

    Jag har just läst ut Katarina Wennstams Flickan och skulden och säger som precis alla andra: den här boken borde alla läsa. Det kan vara en av de viktigaste debattböckerna det senaste seklet.

    Mot bakgrund av den aktuella och vedervärdigt dåligt skötta utredningen och rättsprocessen efter gruppvåldtäkten i Fittja är den här boken ÄNNU viktigare - hur kan vi inte ha kommit längre?

    För redan 2002 slog Wennstam fast: svenska rättsstaten gäller inte lika för alla. Det finns vissa som har noll eller liten chans att få upprättelse: våldtagna flickor och kvinnor. Gång på gång kommer killar och män undan med urusla undanflykter - "hon ville", "hon var full", "jag var full", "jag sov", "hon är ju ändå bara en liten hora" - OCH DOMSTOLARNA LÅTER DEM HÅLLAS! Kvinnor och flickor som inte beter sig som "perfekta offer" i alla avseenden blir inte trodda. Fittjafallet är, tyvärr, ytterligare ett bevis för att problemet finns kvar. Hon var missbrukare, alltså var hon lovligt byte för de här männen. Vad är det för skitsnack?

    Det spelar ingen roll om en kvinna har drogproblem, du får ändå inte våldta henne.

    Det spelar ingen roll om hon hade kort kjol, du får ändå inte våldta henne.

    Det spelar ingen roll om ni har haft frivilligt sex tidigare eller om hon är din flickvän/fru, du får ändå inte våldta henne.

    Det spelar ingen roll om hon är full, korkad, flörtig eller dålig på att försvara sig själv, du får ändå inte våldta henne.

    Det spelar ingen roll om du har hört att hon är en "sån som ligger med alla", du får ändå inte våldta henne.

    Man får nämligen aldrig, aldrig, aldrig tvinga sig på en annan människa och för att vara på den riktigt säkra sidan är det bäst att fråga flera gånger: "är det säkert att du vill, helt säkert?" om det finns minsta tvekan. Se där, hur enkelt som helst.

    Wennstams bok är fruktansvärd läsning, det gör ont och är jobbigt men det måste ju sägas. Hur ska vi annars kunna komma vidare? Läs den!

    Julkalendern: kläckelsedagsluckan

    Glad kläckelsedagI dagens julkalendergåta får du bonuspoäng om du vet vilken slags fågel som fröken har i buren i originalversionen.
    "Jean (har tagit sin hatt)  Vad har ni där för slag? Vad är det?
    Fröken  Det är bara min undulat! Den vill jag inte lämna!
    Jean  Se så där ja! Ska vi nu ha fågelbur med! Ni är ju rasande! Släpp buren!
    Fröken  Mitt enda jag tar med mig från hemmet; den enda levande varelse som håller av mig, sedan Diana blev mig otrogen! Var inte grym! Låt mig få ta den med!
    Jean  Släpp buren säger jag - och tala inte så högt - Kristin hör oss!"

    Wednesday, December 20, 2017

    Julkalendern: lucka 20

    Stackars Klara Gulla har
    visst bekymmer med sin far
    "Jo, det var allt en kväll att ge sig ut i! Kölden stod emot dem som en mur av rivande och stickande glasskärvor. Det stack i skinnet, det kändes som om näsan skulle hålla på att slitas ur ansiktet, det sved i fingertopparna, och tårna tycktes ha blivit avhuggna med detsamma; man kunde inte märka vidare, att man hade några.
    Men Jan lät inte höra ett ljud av klagan och inte Kattrina heller. De gick bara på. Jan tog av in på vintervägen över höjden, densamma där de hade gått med Klara Gulla en julmorgon, då hon var så liten, att hon måste bäras.
    Det var klar himmel, och en smal, vit månskärva satt och blänkte i väster, så att det var långtifrån mörkt. Men det var ändå svårt att hålla vägen, därför att allt var så vitt. Gång på gång kom de för långt ut på kanten och sjönk djupt ner i drivan.
    De arbetade sig i alla fall framåt ända till den stora stenen, som en gång av en jätte hade blivit kastad mot Svartsjö kyrka. Jan hade redan hunnit förbi den, då Kattrina, som kom efter, gav till ett skrik."

    Tuesday, December 19, 2017

    Julkalendern: lucka 19

    Spelet har börjat!
    Men jag har en känsla av att det inte är alfapet som menas den här gången.
    "-Så hämnas man om man vill vara förnuftig, fortsatte Danglars. Då vet ingen vem som ligger bakom, och allt går av sig självt. Det enda som behövs är att vika papperet just så här och utanpå det skriva: till kunglige prokuratorn härstädes.
    Som för ro skull skrev Danglars också utanskriften.
    -Jo, då vore det verkligen färdigt för stackars X! utbrast Caderousse, som utan att de andra märkt det fortfarande hållit sig i viss mån vaken och förstått vad uppläsningen rörde sig om. -Då vore det allt färdigt för X, men vilken nedrighet det skulle vara!
    Därmed sträckte han fram handen för att ta brevet och oskadliggöra det.
    -Men nog hörde du väl att allt det här bara var ett skämt? invände Danglars och såg sårad ut. Ingen skulle väl bli ledsnare än jag om det hände vår stackars beskedlige X någonting. Här ser du vad jag själv skulle göra med ett brev av det här slaget!
    Därmed grep han det med bägge händerna, skrynklade ihop det ordentligt och kastade det i ett hörn av bersån.
    -Bravo! berömde Caderousse. Så handlar en sann vän till allas vår käre X. Och ingen får göra min käre vän X illa, för det tål jag inte.
    -Vem tusan skulle vilja göra X illa! instämde Danglars. Den skurken skulle minsann få med mig att göra.
    Därmed reste han sig upp och såg menande på Fernand, som satt kvar på sin bänk.
    -Men nu har vi faktiskt druckit alldeles tillräckligt, vän Caderousse, förklarade han i vänlig ton. Ge mig din arm, så går vi.
    Också Caderousse kom, om ock mödosamt, på fötter, och efter ett hastigt frammumlat farväl till Fernand drog Danglars iväg med honom mot Marseille.
    När de gått ett stycke vred han förstulet på huvudet och såg Fernand kasta sig över papperet och stoppa det i fickan.
    -Så där ja, mumlade Danglars. Spelet har börjat, och allt som behövs är att låta det ha sin gång."

    Tomten kommer tidigt ibland

    Monday, December 18, 2017

    Julkalender: lucka 18

    Sällskapsspel hör julen till
    Lika juligt som knäck och sill
    "'Jag skulle vilja...', säger han. 'Det här låter nog fånigt.' Och han ser generad ut, fåraktig var ordet, så som män brukade se ut förr i tiden. Han är tillräckligt gammal för att minnas hur man ser ut på det sättet, och att också minnas hur tilltalande kvinnor fann det en gång i tiden. De unga känner inte till de här knepen. De har aldrig behövt använda sig av dem.
    'Jag skulle gärna vilja att du spelade en omgång alfapet med mig', säger han.
    Jag sitter blickstilla. Jag rör inte en min. Det är alltså detta som finns i det förbjudna rummet! Alfapet! Jag skulle vilja skratta, vråla av skratt, ramla av stolen. Detta var en gång i tiden ett spel för gamla gummor, gubbar, på somrarna eller i villor efter pensionen, att spelas när det inte gick någonting bra på TV. Eller för tonåringar, en gång i tiden, för länge, länge sedan. Mor hade ett spel, som förvarades längst in i hallgarderoben, tillsammans med julgransprydnaderna i sina pappkartonger. En gång försökte hon intressera mig för det, när jag var tretton år och förtvivlad och inte visste vad jag skulle hitta på.
    Nu är det förstås en annan sak. Nu är det förbjudet, för oss. Nu är det farligt. Nu är det oanständigt. Nu är det något som han inte kan göra med Hustrun. Nu är det åtråvärt. Nu har han komprometterat sig. Det är som om han hade erbjudit mig narkotika."

    Sunday, December 17, 2017

    Julkalendern: lucka 17

    Vår julskinka har rymt
    det tycker vi är grymt
    "-Kamrater! Utropade han. Jag hoppas ni inte tror att vi grisar gör detta av själviskhet eller för att vi vill ha privilegier? Många av oss tycker direkt illa om mjölk och äpplen. Jag tycker själv illa om det. Det enda vi tänker på då vi äter dessa saker är att bevara vår hälsa. Vetenskapen har visat, att mjölk och äpplen innehåller ämnen som är absolut nödvändiga för ett svins välbefinnande. Vi svin arbetar med hjärnan. Gårdens hela skötsel och organisation vilar på oss. Dag och natt övervakar vi er välfärd. Det är för er skull vi dricker denna mjölk och äter dessa äpplen. Vet ni vad som skulle hända om vi svin svek vår plikt? Jones skulle komma tillbaka! Ja, Jones skulle komma tillbaka! Och det finns väl ingen av er, kamrater, ropade Skrikhals och vaggade av och an och viftade på svansen, som vill att Jones ska komma tillbaka?
    Ja, om det var något djuren var fullt säkra på, var det att de inte ville ha Jones tillbaka. När saken framställdes på detta sätt hade de inget vidare att säga. Man kom alltså utan ytterligare diskussion överens om att mjölken och fallfrukten (och även äppleskörden i dess helhet när den blev mogen) skulle reserveras för svinen."

    Saturday, December 16, 2017

    Näst sista nobelpristagaren: Henri Bergson

    Jag har, med stor möda, läst klart ett par essäer av Henri Bergson. På franska. Heja mig!

    Bergson var filosof och texterna Le possible et le réel och La perception du changement ur essäsamlingen La pensée et le mouvant är abstrakta diskussionspapper som resonerar om hur vårt intellekt fungerar, vad förändring egentligen är för något, vad skillnaden mellan det möjliga och det verkliga är.

    En liten jämförelse: Naomi Noviks fantastiska roman Uprooted är ett strålande exempel på hur en författare kan måla med orden så att läsaren ser framför sig hur magi flyter fram som en gyllene flod och orsakar magiska rosenbuskar i ett trollkarlstorn.

    Bergsons läsare måste istället försöka jobba sig förbi alla orden för att någonstans där bakom försöka få syn på innebörden och betydelsen. Bergson målar inte med orden, han bygger taggtrådsstängsel av dem. Han staplar ord på varandra tills det blivit så högt att ingen kan klättra över - och den som ändå klarar sig över kommer helt utmattad till andra sidan. Det må låta elegant, hans pompösa meningar, men det är mycket svårnavigerat och mycket tröttsamt. Han säger ju så lite, och han gör det med så vansinnigt många ord.

    Filosofi - nej tack. Det är lite för mycket kejsarens nya kläder för min smak.

    Julkalendern: lucka 16

    "Secret santa" har varit i farten!
    Vet du vem det är så är du en smart en.
    "Mrs Cole was telling that she had been calling on Miss Bates, and as soon as she entered the room had been struck by the sight of a pianoforté; and the substance of the story, the end of all the dialogue which ensued of surprize, and inquiry, and congratulations on her side, and explanations on Miss Bates's, was that this pianoforté had arrived from Broadwood's the day before, to the great astonishment of both aunt and niece - entirely unexpected; that at first, by Miss Bates's accord, Jane herself was quite at a loss, quite bewildered to think who could possibly have ordered it"

    Friday, December 15, 2017

    Julkalendern: lucka 15

    Att prioritera rätt
    är inte alltid lätt
    "Efter fyra dagars släpande packar de om slädarna och lämnar kvar en stor del av utrustningen på isen. Av någon anledning behåller de ändå många av de till synes onödiga föremål som tynger deras last och saktar ner dem. Trots att vikten på varje släde reduceras med nästan 60 kilo fortsätter Fraenkel att släpa på flera uppslagsverk, bland annat boken Jordens historia och Jordens urverld. Dessutom anser de sig tydligen ha framtida behov av följande: häftstift, kravatter, en halsduk av rosa siden med vita ränder. En stor bordsduk av vitt bomullstyg med hålsöm och fransar. Ett dragankare av mässing. Flera hänglås med tillhörande nycklar. Flaskor med portvin och champagne."

    Thursday, December 14, 2017

    Kossornas hemliga liv

    Most awesome reading circle läste Rosamund Youngs ursöta bok om kor: The secret life of cows.

    Rosamund Young och hennes familj har sedan sextiotalet drivit ett småskaligt ekojordbruk med köttkor. Hon berättar om en drömdjurhållning där korna får gå helt fritt, välja vilken hage de vill beta i varje dag, välja om de vill vara inne eller ute och vad de vill äta. Alla kor har namn och blir borstade och kliade ofta. Om verkligheten är lika bra som Young beskriver den så är det fantastiskt, och alla kor borde få ha det så! Jag beslutar mig än en gång för att bara äta ekokött från naturbetesdjur i framtiden (det går sisådär med det regelbundna löftet eftersom det inte alltid är lätt att förstå märkningen och hitta bra val i butiken - men vi försöker faktiskt, och vi köper ALDRIG danskt kött).

    Så vad handlar boken om då? Det är beskrivningar av olika individer i koflockarna över åren - bus och hjältedåd de har gjort, hur de kommunicerar med sina människor och med varandra. Hur de visar intelligens och hur de ibland är jättekorkade. Och ibland lynniga och faktiskt farliga. Vissa kor är goda mödrar, andra är det inte. Vissa kor litar på sina människor, andra vill vara ifred. Vissa lär sig att gå i trappor.

    Det är en mycket rar liten bok! Även om jag inte håller med om slutsatsen att "modern medicin missbrukas i intensiva kommersiella jordbruk, alltså är modern medicin inte bra". Jag tycker istället att "modern medicin borde inte missbrukas". Och också: avarter av kommersiellt jordbruk måste stoppas. Det europeiska regelverket är faktiskt väldigt strikt men tyvärr inte särskilt bra efterlevt i vissa medlemsländer. Det måste till hårdare kontroller, dyrare böter och strängare straff.

    Och vi konsumenter måste sluta köpa kyckling och fläskkött som är misstänkt billigt. Det är billigt av en anledning. Köp det inte.

    Julkalendern: lucka 14

    Rysk dystopi! Den här bör du läsa
    De har krockat sin släde i en jättenäsa
    "Doktorn blinkade utan att kunna tro sina ögon: guppet som de hade kört på var ingenting annat än liket av en översnöad stormänniska.
    Platon Iljitj glömde smärtan i knäet. Han gick fram till självgångaren och böjde sig ner. Vid sammanstötningen hade det väldiga, frusna huvudet med det toviga håret, den rynkiga pannan och de buskiga ögonbrynen delvis befriats från snön. Meden hade åkt djupt in i den köttiga näsan. Månen försilvrade snöflingorna på bjässens ögonbryn, ögonfransar och hår. Det ena döda ögat var fullt av snö, medan det andra som var halvöppet blickade uppmärksamt och hotfullt upp mot natthimlen.
    - Herre Gud... mumlade doktorn."

    Wednesday, December 13, 2017

    Julkalendern: lucka 13

    Lucia kommer med ljus i hår
    fast inte till dem som tigger utanför din ICA
    "Flickan tände en ny sticka. Strax satt hon under den vackraste julgran. Den lilla flickan sträckte upp båda sina händer mot den - och så slocknade svavelstickan. Julgranens alla ljus steg högre och högre upp tills de blev klara stjärnor. En av dem föll och gjorde en lång eldstrimma på himlen."

    Tuesday, December 12, 2017

    Julkalendern: lucka 12

    Pepparkakskryddor - smask!
    I en bok om rymdnunnor och ökenmask
    "Cinnamon!
    The smell of it flooded across him.
    What has the worm to do with the spice, melange? he asked himself. And he remembered Liet-Kynes betraying a veiled reference to some association between worm and spice.
    'Barrrroooom!'
    It was like a peal of dry thunder coming from far off to their right.
    Again: 'Barrrroooom!'
    The worm drew back onto the sand, lay there momentarily, its crystal teeth weaving moonflashes."

    Monday, December 11, 2017

    Tematrio: ungdomsböcker

    När jag var ung slukade jag smårysliga böcker. Vad säger jag? När jag var ung? Det gör jag ju fortfarande...

    Roald Dahl var förstås en stor favorit: Stora vänliga jätten om barnätande jättemonster, till exempel. Så mycket bättre i ocensurerad version än i den tillfixade filmversionen som kom häromåret. Jag fortsätter ge Dahlböcker till nästa generation och de verkar hålla fortfarande.

    Och om Gareth P Jones hade funnits när jag var yngre hade jag plöjt dem per omgående - vilken tur att min bror skaffade barn för snart tio år sedan så jag blev "tvungen" att testläsa Tvillingarna Thornthwaites testamente för att kolla om den var godkänt presentmaterial. Det var den.

    På tal om mysrys så är Eva Ibbotson också en storfavorit, till exempel Den stora spökräddningen, så hemskt gullig spökhistoria med annorlunda ingångsvärden.

    Julkalendern: lucka 11

    Kall är hjälten, 
    Kall är skurken,
    kylan når ända ner i pepparkaksburken
    "-Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en detaljerad skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater. Vi får kasta hela vår uppmärksamhet på Statens säkerhet, förstår ni. Underordnade poster får finkammas någon gång i framtiden, och turen till rån, stöld och smärre privatmord kommer sist. Vi får gallra, gallra, gallra, men det gör inget, nog får vi arbete för det.
    Han återtog sin vandring och brast i skratt, den korta gälla gnäggning som var så karakteristisk för Karrek.
    -Ingen får lätt att slippa undan, sade han.
    Just då stod han så att ljuset över lampan glittrade i hans ögon. Belyst nerifrån ser ett ansikte ofta skräckinjagande ut, och jag befann mig i en överspänd period av mitt liv. Faktum är att jag blev iskall, då jag såg skimret i hans jaguarögon - de var så kusligt nära och på samma gång så kusligt långt borta, helt utom räckhåll, vilande i sin egen kyla."
    OK, rimmen är inte alltid perfekta, men de är ju ledtrådar också.

    Sunday, December 10, 2017

    Julkalendern: lucka 10

    Dagsaktuell roman om nånstans
    där sorgen bäst motas - med en dans 
    "Kanske hade den som senast använt bandspelaren vridit upp ljudet, inte vet jag. Men det var mycket högre än det brukade vara, och säkert var det därför jag först inte hörde henne. Eller kanske var jag inte riktigt på min vakt. I alla fall stod jag där och gungade långsamt till låten, medan jag höll ett inbillat barn tryckt mot bröstet. För att göra alltsammans än mer pinsamt var det faktiskt en av de gånger då jag hade tagit en kudde som ersättare för barnet, och jag dansade med slutna ögon och sjöng sakta med varje gång refrängen kom tillbaka:
    'Oh, baby, baby, never let me go...'"

    Saturday, December 9, 2017

    Julkalendern: lucka 9

    Nu är det jul
    här i vårt hus
    dansa runt ormen, hopp tra-la-la-la
    "- Nu går månen ner, sa han. Är det ännu så ljust att man kan se?
    Från murarna ljöd en entonig klagan som vinden i trädtopparna.
    - Vi ser, o Kaa!
    - Bra. Då börjas dansen - Kaas hungerdans. Sitt nu bara stilla och titta på. 
    Han vred sig två, tre gånger i en vid cirkel medan huvudet gungade från den ena sidan till den andra. Därefter började han göra öglor och åttor med sin långa kropp för att övergå till mjuka trianglar som smälte ut i fyrkanter och femhörningar. Utan vila slingrade han ihop sig och rätade ut sig, utan brådska och utan att upphöra med sin låga, mumlande sång. Det blev mörkare och mörkare tills slutligen de släppande skiftande ringlarna försvann och man bara kunde höra fjällens frasande mot marken."

    Friday, December 8, 2017

    Julkalendern: lucka 8

    Näsduken som årets klapp?
    D* önskar nog att hon slapp 
    "E*: I am glad I have found this napkin:
       This was her first remembrance from the M*
       My wayward husband hath a hundred times
       Woo'd me to steal it. But she so loves the token,
       (For he conjur'd her, she should ever keep it)
       That she reserves it evermore about her,
       To kiss, and talk to. I'll have the work ta'en out,
       And give 't I*: what he will do with it
       Heavens know, not I:
       I nothing, but to please his fantasy. 
                       Enter I* 
    I*: How now? What do you here alone?
    E*: Do not you chide: I have a thing for you.
    I*: You have a thing for me?
       It is a common thing -
    E*: Hah?
    I*: To have a foolish wife.
    E*: Oh, is that all? What will you give me now
       For that same handkerchief?
    I*: What handkerchief?
    E*: What handkerchief?
       Why that the M* first gave to D*,
       That which so often you did bid me steal."

    Thursday, December 7, 2017

    Vägen mot Bålberget

    Therése Söderlind fick mycket uppmärksamhet för stora släktkrönikeromanen Vägen mot Bålberget. Jag hade därför höga förväntningar.

    Kanske var det förväntningarna som gjorde att jag känner mig ganska ljummen inför den här boken. Javisst, det är ett ganska spännande tema: morden på tiotals kvinnor på sextonhundratalet, under förevändning att de var "häxor". Ofta blev de angivna och utpekade av sina egna barn som inte begrep vad de gjorde. Maktens män satte sig till doms och kvinnorna blev brända.

    Men det är mycket promenadsträcka också i den här boken. Den utspelar sig i fyra tidsrymder: häxanklagade Malin berättar från fängelset, i väntan på dödsdomen. En knapp mansålder senare berättar pojken som satte dit henne, som gammal man börjar han äntligen ta till sig vad som hände. Fyrahundra år senare följer vi en pappa i en norrländsk by, det är sjuttiotal och han har just blivit lämnad av frun och ska klara sig själv med tonårsdottern. Och slutligen berättar tonårsdottern i nutid, som vuxen kvinna med dille på släktforskning.

    Bitvis är jag lite uttråkad, samtidigt är det nog det långsamma tempot och den utdragna väntan som bygger upp spänningen i boken. Det händer inte så mycket, samtidigt som en vet att i bakgrunden händer det där fruktansvärda, det där orättvisa, orimliga, obegripliga massmordet.

    Inte en dålig bok! Men inte i klass med Uprooted, om vi nu ska jämföra böcker om häxor.

    Julkalendern: lucka 7

    Bokens höjdpunkt: Minnys kaka
    Som bara miss Hilly får smaka.
    "Alla andra vita kvinnor vet att det finns en period i månaden då man bara inte får prata med Minny. Till och med miss Walter begrep när Min-O-Metern stod på rött. När hon kände lukten av kolakräm från spisen linkade hon skyndsamt ut genom dörren. Lät inte ens miss Hilly komma på besök. 
    Förra veckan fyllde sockret och smöret hela miss Celias hus med en lukt av jul trots att det var mitt i glödheta juni. Jag var spänd som vanligt när jag rörde i kolasmeten och bad henne tre gånger, mycket hövligt, att låta mig få göra det här ifred. Men hon ville vara därinne med mig och sa att hon kände sig ensam i sovrummet hela dagarna."

    Wednesday, December 6, 2017

    Julkalendern: lucka 6

    Julskinka på klassiskt vis:
    trolla fram en gris
    "När hon dem bjudit och drycken de tömt, hon strax med sitt trollspö
    gav dem ett rapp var och en och stängde dem in i sitt svinhus,
    och de av svin både huvud och kropp, ja grymtning och svinborst
    hade nu fått, men förståndet alltjämt var detsamma som förut.
    Sålunda stängdes de gråtande in, och Kirke framför dem
    kastade ollon av bok och av ek jämte röda korneller,
    som är den vanliga födan för svin, som sig vältra på jorden."

    Tuesday, December 5, 2017

    Julkalendern: lucka 5

    En jul utan choklad
    gör väl ingen glad
    "'Titta!' ropade herr W* som dansade fram och tillbaka och pekade med sin guldknoppade käpp mot den stora, bruna floden. 'Allt är choklad! Varenda droppe i den här floden består av varm, smält choklad av finaste kvalitet! Den allra yppersta kvalitet! Det finns tillräckligt med choklad i den floden för att fylla vartenda badkar i hela landet! Och alla simbassänger med. Är det inte underbart? Och titta på mina rör! De suger upp chokladen och för den vidare till alla de rum i min fabrik som behöver påfyllning. Tusentals liter i timmen, mina barn! Tusen och åter tusen liter!'"

    Monday, December 4, 2017

    Tematrio: bokjulklappar

    Lyran undrar om vilka böcker vi skulle behöva få i julklapp...

    Jag har ett tag spanat efter Nya svampboken av Pelle Holmberg och Hans Marklund, jag skulle nämligen vilja lära mig fler svampsorter. Jag har just listat ut fingersvamparna (inte plocka gullhorn, alltså de där roliga neongula gummisvamparna. Besviken!) och har för första gången på länge vågat mig på en ny svamp, nämligen läckerriskan. Den fina svampboken jag har är visserligen rolig med sina fantastiska syrliga underdrifter ("rodnande fjällskivling kan med fördel stå kvar i skogen då den orsakar smärre förgiftningar och till och med dödsfall"), men den är framför allt en biologibok, inte en matsvampbok. Fördelen är dock att den finns att få tag på, till skillnad från Holmberg/Marklunds eftertraktade bibel.

    Det kommer bli absolut nödvändigt att så småningom lägga vantarna på Jasper Ffordes nästa bok i serien om magiska entreprenören Jennifer Strange: The eye of Zoltar. För att: Jasper Fforde. Och magi. Och Jennifer Strange.

    Och visst, jag skulle inte tacka nej till Lev Tolstoys Krig och fred heller.

    Vad önskar ni andra er (hint hint, särskilt du, Alina och du, Tove?)

    Julkalendern: lucka 4

    Är det månne tomtefar
    som fönstervägen tar?
    "What I saw was the Count's head coming out from the window. I did not see the face, but I knew the man by the neck and the movement of his back and arms. In any case, I could not mistake the hands which I had had so many opportunities of studying. I was at first interested and somewhat amused, for it is wonderful how small a matter will interest and amuse a man when he is a prisoner. But my very feelings changed to repulsion and terror when I saw the whole man slowly emerge from the window and begin to crawl down the castle wall over that dreadful abyss, face down, with his cloak spreading out around him like great wings."

    Sunday, December 3, 2017

    Baby it's cold outside - snälla, låt oss slippa den

    Varje år har vi en liten dust i min familj, när jag protesterar mot den vidriga julsången "Baby, it's cold outside" från 1944. Och vissa andra i familjen hävdar att de inte förstår vad problemet är.

    Jo, problemet är att den handlar om en tjatvåldtäkt.

    Problemet är att den handlar om en kvinnas "nej" som inte tas på allvar.

    Problemet är att den utmålar bristande respekt för den andres vilja som "romantik".

    Låt mig förtydliga: när någon uttryckligen säger att hen hellre riskerar att dö i lunginflammation än att umgås med dig, då är det faktiskt för länge sedan dags att sluta tjata och låta henom ringa en taxi. Ett nej är ett nej, är ett nej. Och därmed basta. 

    Hur ska vi kunna förklara för pojkar och flickor att uppvaktning kräver samtycke, om vi samtidigt spelar julmusik som handlar om att hon säger NEJ NEJ NEJ och han inte bryr sig ett skvatt om det? Hur ska vi undvika framtida #metoo-kampanjer om vi samtidigt signalerar att tjat av det här slaget bara är gulligt?

    Vi har ett par små flickor på tillväxt i familjen och jag önskar dem en jul där de slipper påminnas om den usla tid då sånger om tjatvåldtäkt ansågs vara en helt normal del av julmyset.

    Julkalendern: lucka 3

    Dricker knäck och stekt kalkon,
    vad är det här för knäpp person?
    "Det var nu gott och väl, att det stod Drick! på flaskan, men A* förhastade sig inte. Hon tänkte, att hon först skulle se efter, om det stod Gift på flaskan. Hon visste, att om man dricker ur en flaska, som det står Gift på, blir man förr eller senare sjuk av det.
    Men den här flaskan stod det inte Gift på, och därför vågade hon smaka på innehållet. Det var väldigt gott. Det smakade som en blandning av körsbärstårta, äggkräm, ananas, stekt kalkon, knäck och rostat bröd. Snart hade hon druckit ur alltsammans.
    - En sådan underlig känsla! sade A*. Jag håller bestämt på att skjutas ihop som en kikare."

    Saturday, December 2, 2017

    Julkalendern: lucka 2

     Vem gnolar i skogen? För att inte göra det alltför lätt har jag suddat namnen...
    "Det snöade ännu, när han pulsade fram på den vita skogsvägen, och han väntade sig att finna N* i färd med att värma sina tår framför brasan, men till sin förvåning såg han att dörren stod öppen, och ju mer han tittade in, desto mera var N* ute.
    – Han har gått ut, sa P* sorgset. Det är just vad han har. Han är inte hemma. Jag måste ta mig en rask funderingspromenad. Så förargligt!
    Men så tänkte han att det var bäst att knacka på dörren först för att vara alldeles säker … och medan han väntade på att N* inte skulle svara hoppade han upp och ned för att hålla sig varm, och då kom han plötsligt på ett gnol, som han tyckte var ett bra gnol, ett sånt där som man hoppfullt-sjunger-för-andra. 
    Snön vräker ner
    (tiddelipom)
    alltmer ju mer
    (tiddelipom)
    alltmer ju mer
    (tiddelipom)
    det snöar."

    Friday, December 1, 2017

    Julkalendern: första luckan

    Litterär julkalender! Ett textcitat varje dag fram till julafton. Hur många av citaten känner du igen? 

    Här kommer det första:
    "Jag kan ju alltid gå tillbaks ifall det blir otäckt, tänkte Lucy. Hon började gå kras-kras genom snön mot det där ljuset i skogen.
    Tio minuter senare var hon framme och såg att det var en lyktstolpe. Just som hon stod och tittade på den och undrade hur det kunde komma sig att det stod en lyktstolpe mitt i en skog och funderade på vad hon nu skulle göra, hörde hon ljudet av trippande steg som kom närmare och närmare. Och strax därpå dök en mycket underlig varelse fram mellan träden och kom ut i lyktskenet.
    Han var bara lite större än Lucy, och över huvudet höll han ett paraply, som var alldeles vitt av snö. Från midjan och uppåt såg han ut som en människa, men hans ben var skapade som en gets (med blank svart ragg), och istället för fötter hade han getklövar."