Monday, April 23, 2018

Glad Världsbokdag!

Hurra hurra, för det är Världsbokdagen idag. Om du inte har läst något ur en bok ännu idag så är det okej, det finns fortfarande tid. Men skjut inte upp till morgondagen det som kunde läsas redan idag.

Sunday, April 22, 2018

Tecknat deckaräventyr: Kiekeboes

Det går så mycket vooruit att jag redan har läst ut mitt andra seriealbum på flamländska/nederländska: Kiekeboes - Thantomthant av serieskaparpseudonymen Merho.

Familjen Kiekeboes är stereotyper från femtiotalet, vilket ju är typiskt för Belgien där könsroller och normkritik inte utvecklats nämnvärt de senaste seklerna. De åker på diverse äventyr med små varianter av deckargåtor. I Thantomthant hamnar de på Sri Lanka och måste avslöja en vapensmugglande militant sekt. Det är rart, harmlöst och en inte särskilt avancerad plott. Men vad gör väl det! Jag läste den ju på nederländska och var jättenöjd.

Heja mig!

Friday, April 20, 2018

Roligt nästan jämt

Om det piper lustigt i bakgrunden medan du läser detta så är det bara min brandvarnare, det ryker nämligen ur öronen på mig. Det blev en smärre härdsmälta när två av mina favoritkäpphästar, sexistiska dumheter (alias Akademien) och monarkin, bestämde sig för att samverka för dubbeltrippelsoppa i nyheterna.

Ja ja, Konstfack, det räcker nu! Dra tillbaka er roliga installation och låt oss få den verkliga verkligheten tillbaka! Vi har förstått poängen!


(Men också: lite häftigt med så mycket folk som är ute och demonstrerar - och det har, om än så vagt, med ett språkråd att göra!)

Thursday, April 19, 2018

Het gaat vooruit - vi gör framsteg

Jomenvisst, det går snabbt vooruit med våra språklektioner, tackar som frågar. Jag har skaffat en ny (vuxen och kompetent) språkfröken som jag träffar sisådär varannan vecka och vi tittar varje dag på tio minuter "nyheter för nyanlända", ett holländskt nyhetsprogram med lite tydligare uttal + textning.

Det har visserligen hänt att jag deppat ihop för att jag inte förstår vad de säger i programmet, men minst en av de gångerna var det för att de intervjuade en person som talade kinesiska. Det var tydligen uppenbart att jag skulle ha följt textningen istället för att försöka förstå utan att tjuvkika. Ibland är en lite för ambitiös för sitt eget bästa.

Snart är jag redo att sätta tänderna i en kapitelbok! Vad finns det egentligen för bra nederländska författare, har du något tips?

Wednesday, April 18, 2018

På jakt efter nya motton?

Jag är väldigt glad att jag hann läsa ut alla nobelpristagarna förra året, så att jag slipper fortsätta engagera mig i dem. Det finns bara två scenarion för att behålla litteraturprisets status nu:

1. Horace och gubbsnuskgänget kommer till insikt och avgår frivilligt för att ge Akademien en chans att återfå ansiktet.

2. De sitter kvar, men inser att det inte är läge att utsätta en stackars författare för nominering just i år utan avstår från att dela ut priset*.


Sara for President! Avgå, Horace! Revisionsregler och god bokföringssed i Akademien**!


*Kanske liksom de gjorde år 2016 när litteraturpriset utgick till förmån för ett specialpris i kategorin "gubbrock", fast den här gången utan gubbrock.

**Till och med loggan har ju knytblus

Tuesday, April 17, 2018

Ditt liv och mitt

Undulaterna klarade sig! Tror jag.

Majgull Axelsson är en sådan där pålitlig författare, garanterad kvalitetsläsning med en egen röst och viktiga teman. Ofta starka äldre kvinnor i huvudroll - det gillar jag. Ditt liv och mitt handlar om behandlingen av funktionshindrade i vår nära dåtid. Om de så kallade "sinnesslöanstalterna" där människor som på något sätt var annorlunda gömdes undan. Naturligtvis för det allmännas bästa, så att vanliga folkhemsfamiljer inte skulle behöva se dessa vidunder.

Huvudpersonen Märit är på väg till sitt eget, och tvillingbroderns, födelsedagskalas. Hon ser inte direkt fram emot festen, tvärtom. Hennes familjerelationer är minst sagt ansträngda. På tåget till sjuttioårskalaset gör Märit också en inre resa, tillbaka till barndomen och den andra brodern, den som hon också hade men som skickades till en institution när mamman dog. Den bortglömde, misshandlade brodern som inte var som alla andra. Och vid sjuttio års ålder har Märit äntligen kommit till en punkt där hon kan börja ställa sig själv och omgivningen till svars för allt ont som har gjorts. För inte var det tok-Lars som var galnast i den familjen, inte.

Det är en bra roman! Läsvärd, viktig, hemsk. Bitvis kanske lite osannolika sammanträffanden, men de vävs ihop och berättas snyggt. Läs den!

Monday, April 16, 2018

Tematrio: Sara

Lyrans tematriotema idag är, på förekommen anledning, tre böcker med koppling till Sara.

Sara Stridsbergs Drömfakulteten är välskriven och intressant, om än lite intensiv emellanåt. Om feministen Valerie Solanas och hennes tragiska slut efter att bland annat ha försökt ta kål på Andy Warhol. Läsvärd!

Sara Lövestam är en av mina favoriter och dessutom någon slags universalgeni. Speciella deckare, romaner med mycket annorlunda huvudpersoner (äntligen!) och mycket, mycket speciella grammatikböcker. Lövestam vore en utmärkt efterträdare på posten som ständig sekreterare, jag tror att hon skulle kunna styra upp det hela mycket redigt.

Och så tycker jag att fler borde upptäcka Sarah Waters, som alltid har en oväntad twist och underbara kvinnoporträtt i sina svårgenrebestämda romaner, ofta mot historisk Londonbakgrund.

Jag försöker för övrigt klura ut hur jag ska kunna få tag i Den blå tvålen och Husmoderns död från Bryssel; när jag kommer till Sverige nästa gång lär de väl vara slutsålda...

Avgå, Horace!

Sunday, April 15, 2018

Brodera mera

Tadaa! Nu ska jag bara tota dit en liten pysslig blomram runt mottot och sedan lista ut hur en hänger upp en sån här pryl.

Saturday, April 14, 2018

Den troende, den syndande och den förvirrade

Nej, det ska inte handla om spaghettivästernparafras utan om en turkisk feministroman: Three daughters of Eve av Elif Shafak.

Det är, som tur är, en relativt lättläst bok. Det var nämligen snubblande nära att jag för första gången i bokklubbens historia missade att läsa ut boken i tid! Dålig planering.

Three daughters of Eve handlar om Peri, en turkisk hemmafru i övre medelklass. Hon fastnar i Istanbuls trafikkaos på väg till ännu ett societetsevent. Men något händer och hon påminns plötsligt och kraftigt om en omvälvande period i sin ungdom. Hon läste i Oxford och tillsammans med sina två bästa vänner - bisexuella och utsvävande Shirin, feministiska islamisten Mona - läste hon en mycket speciell kurs för en mycket speciell professor.

Det handlar mycket om jämställdhet, om tolerans och om religion. Möjligen skrivs det lite för mycket på näsan på läsaren och några intrigtrådar blir bara vagt och hastigt hopknutna. De stycken som handlar om Istanbul är allra mest intressanta, till exempel den hjärtskärande biten om brorsans bröllopsnatt. Oxfordspåret är mer svårtuggat och filosofiskt.

Jag vill gärna läsa mer av Shafak - hon har tydligen skrivit en hel del romaner på imponerande tunga ämnen, som aborträtt i Turkiet och hedersrelaterat våld inom familjen.

Friday, April 13, 2018

Avgå, Horace!

Saker en undrar lite över:

- Horace var sekreterare under en period när pengaregnet föll över gubbsjukeklubben. Han har uttalat sig minst sagt märkligt om kvinnor, sex och jämställdhet. Men det är Sara D som fick avgå. Hur gick det till?

- Katarina har visserligen sysslat med jäv och jag kan ju tycka att det är rimligt att hon kliver åt sidan av den anledningen. Men hennes man har kedjetrakasserat kvinnor och läckt information, eventuellt med vadslagningspengar inblandat. Hur lyckades han få diskussionen att glida över till frugans mindre synder?

Problemet var ju inte den senaste ständige sekreteraren, det var och är ett långtida maktmissbruk med jäv, korruption och sexism. Det är INTE Sara som borde ha avgått!

Thursday, April 12, 2018

Autoantonymer - janusord

Har du hört begreppet autoantonym? Alltså ord som är sin egen motsats. På tyska kallas de också för janusord, efter guden med dubbelansikte. För mig var detta något helt nytt. Och roligt! Hur kan jag ha missat dem?

Vi kryssade först igenom några tyska exempel (t.ex. umfahren, som både kan betyda att köra på någon och att köra runt någon) men när jag börjar nysta i saken visar det sig faktiskt också finnas en hel del svenska autoantonymer.

Som till exempel grina (skratta/gråta), damma (ta bort damm/tillföra damm), utgå (som ges ut/som tas bort) eller överse (se över/förbise).

En ny sak att samla på! Förutom kantareller, fågelkryss och Tintinalbum.

Wednesday, April 11, 2018

En katt, en man och två kvinnor

Om Hawksmoor var en besvikelse så levererade i alla fall Junichiro Tanizaki med bok nummer två ur bunten med böcker som jag köpte bara för att de var så snygga...
Kortromanen A cat, a man and two women är en söt liten berättelse om ett japanskt triangeldrama. En kvinna har kastats ut ur sitt hem, mannen har tagit sig en yngre och rikare hustru. Ex-frun ber bara om en enda sak: snälla, låt mig få katten.

Det är nämligen katten Lily som är den verkliga huvudpersonen i triangeldramat, inte mannen och inte den nya hustrun. Till slut måste nya frun sätta ner foten - det är katten eller jag!

Om själviskhet, maktspel och intriger, offermentalitet och om varför en inte ska underskatta kärleken till ett husdjur.

Monday, April 9, 2018

Tematrio: böcker att återvända till

Lyran frågar efter böcker vi läser om och om igen... Förra året när det frågades om samma sak nämnde jag Sagan om ringen, och även om det är tematiskt passande att upprepa sig i en tematrio om upprepningar så får det bli tre andra tips:

1. Klassiska pusseldeckare av Lang och Christie

2. HarryP-serien, Tintin-serien och allt om Modesty Blaise

3. I största allmänhet läser jag gärna om böcker som jag minns som bra men som jag inte riktigt minns varför de var bra. Ibland stöter jag på en gammal goding i hyllan och tänker "ja just ja, den här favoriten! Den vill jag läsa igen". Det kan vara allt från Damernas detektivbyrå till Den allvarsamma leken.

Det är ju som att besöka gamla vänner! Och alltid upptäcker en något nytt i texten.

Friday, April 6, 2018

Ordbanken: kattåterskaffningsönskemål

För att krångla till det för hjärnan så sysslar jag alltså just nu med både språkkurs på nederländska, ridlektioner på franska samt högläsning ur Max Goldts Die Kugeln in unseren Köpfen (tyska) om kvällarna tillsammans med den gula huliganens pappa.

Max Goldt är en fantastisk ny bekantskap, en fullständigt respektlös satirkåserist. En ton av Loriot blandat med Tage Danielsson. 

Mitt nya favoritord på tyska: Katerzurückbringungsbitte.

En elegant beskrivning av lapparna folk sätter upp när katten har sprungit bort. Återkommer med mer om Max Goldt när vi skrattat oss igenom hela kåserisamlingen.

Thursday, April 5, 2018

Nichts als Gespenster

I bokhögen jag fick låna av den tyska kollegan fanns en novellsamling av Judith Hermann: Nichts als Gespenster ("Bara spöken").

Det är en samling berättelser om dysfunktionella relationer - en kvinna som bedrar sin bästa vän, en vuxen dotter som möter sina föräldrar på en semesterresa och ser dem med nya ögon. Ett ungt par på roadtrip som håller på att göra slut men som hänger ihop trots misären på grund av något som de hör. Det är otrohet, olyckliga par och folk som liksom dras med i omständigheter på grund av leda, feghet eller obetänksamhet.

Ganska snyggt och väl levererat men också rätt deppigt. Bör nog egentligen inte läsas från pärm till pärm.

Wednesday, April 4, 2018

Stackars Humberts förlorade handbok

Jag passerade biblioteket häromdagen och vad fick jag se, om inte Humbert Humbert som frenetiskt rotade i en hylla med relationsrelaterat.

- Men Humbert, viskade jag förvånat (jag trodde att han fortfarande satt inne), vad gör du här?
- Jag behöver låna en bok! viskade Humbert, men den verkar inte finnas.

Han satte sig med en sorgsen duns i en av läsfåtöljerna vid fönstret. 

- Det stod i tidningen att det har kommit ut en handbok för äktenskap och, ja du vet... Frugan är ju lite nere. Gråter och bråkar och har sig. Jag tänkte att det kunde hjälpa med några tips?
- Men Humbert, menar du socialstyrelsens nya broschyr? frågade jag häpet men lågmält.

Humbert Humbert satte sig kapprak i stolen och såg förväntansfullt på mig.

- Ja precis! Har du ett exemplar?
- Nej, den drogs ju tillbaka efter bara en vecka. Har du missat det? Men jag tror ändå inte...
- Attans! avbröt han mig. Vad ska jag nu hitta på för att göra Lollo glad? Och socialstyrelsens godkännande och allt, då hade hon kanske äntligen slutat gnälla så.

Jag hade tänkt föreslå att han kunde ju alltid lämna tillbaka henne dit hon hörde hemma, men just då kom en bibliotekarie och stirrade strängt på oss och under tiden hann Humbert smita sin väg i sin diskreta grå regnrock.

Monday, April 2, 2018

Comics på nederländska!

Jag fick en väldigt fin present: mina första böcker på nederländska! Tecknade serier är väl utmärkt att börja med.
Den första är redan utläst och det gick finfint. Långsamt, förstås, men visst går det att begripa. Jag har lärt mig massor av nya ord, bland annat verdoeme ("fördömt") och spuitbus ("sprejburk"). Mycket användbart.

Suske en Wiske är en serie av belgiske Willy Vandersteen och har getts ut under oändligt lång tid. Vid det här laget har nya författare och tecknare tagit över stafettpinnen. Seriens hjältar är ett fostersyskonpar som tillsammans med tant Sidonia och några skumma vuxna kompisar (en kverulant, en grottmänniska och en vetenskapsman) ger sig ut på olika äventyr. I Cromimi förekommer bland annat en tidsmaskin, ett dinosauriemuseumsinbrott samt en duell i klippning av ullhårig noshörning.

Men framför allt, sa jag att jag läste den på nederländska?

Sunday, April 1, 2018

Litterära luringar

Jag lyckades inte lura någon förra året (varför trodde ni inte på min synopsis för en kärlekshistoria mellan finlandsfärjeåkande Karin och en smeksam pudeluppfödare från Örebro? Obegripligt!) och använder istället årets första april till några boktips om andras lurigheter.

Shakespeare gillade att låta sina karaktärer lura byxorna av varandra. Vad sägs till exempel om Som ni behagar där Rosalind gör en klassisk crossdressingmanöver och sätter dit sin Orlando? April, april!

Värre konsekvenser får det i Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger. Den ena tvillingsystern skulle bara lura den andra litegrann - nämligen genom att fejka sin egen död. I gott syfte, för all del, hon ville bryta sig loss och äntligen få leva sitt eget liv. Fast, hoppsan, luret gick visst lite fel...

På temat "den som gräver en grop åt andra" tycker jag också du ska läsa Selma Lagerlöfs lilla lantliga komedi Dunungen. Mauritz tänker lura sin onkel på pengar. Han har en jättesmart plan! Men den smarta planen har tyvärr en svag punkt. Någon blir lurad, men det är inte onkel brukspatronen.

Saturday, March 31, 2018

Små gula fåglar

Det är påsk, de små gula fåglarnas tid.

Jag lyssnar just nu på Majgull Axelssons Ditt liv och mitt, där förekommer två högt älskade undulater. Jag är bara i början av boken ännu men jag har en stark känsla av att det inte kommer sluta väl för de små fåglarna.

I övrigt är det, så långt, en typisk Axelsson: välberättad, oroväckande, gripande. Människor som är lite annorlunda. En obarmhärtig påminnelse om de mörkaste delarna ur vår svenska historia, inte alls särskilt långt tillbaka i tiden.

Jag lyssnar vidare! Men med paus över påsk, ifall det nu går illa för undulaterna.

Thursday, March 29, 2018

Mordet på Orientexpressen

Kenneth Branagh har regisserat en film med sig själv i huvudrollen: Mordet på Orientexpressen från Agatha Christies förlaga.
Det är snyggt filmat och med en imponerande namnkavalkad: Johnny Depp, Judi Dench, Daisy Ridley, Penelope Cruz, Michelle Pfeiffer... Men tyvärr också upphottat på typiskt US-amerikanskt vis med avancerade bovjakter, eldstrid och snyftscener, samt fyra slut för många. Den nya tolkningen av Hercule Poirot är inte den bästa genom tiderna. Men underhållande, visst - det medges!

I slutet av filmen antyds att Poirot nu åker vidare till Egypten, så en god gissning är väl att nästa film blir just Döden på Nilen.

Wednesday, March 28, 2018

Book swappers club

Jag tror att det bästa med den här inbjudan är att de signalerar "böcker + vin", en mycket trevlig kombination.

Tuesday, March 27, 2018

Tematrio: påskekrim

Lyran har deckartema pga påsk (tja, påsken är ju redan en härlig blandning av häxor, äggläggande harar, kycklingar, lammstek, godis, jesus och björkris, så varför inte).

Jag gillar snälla deckare, deckare som inte egentligen är deckare samt klassiska gamla pusseldeckare.

Bland de snälla deckarna finns till exempel Sara Lövestams Sanning med modifikation och serien om den papperslöse detektiven Kouplan. Här finns ingen överdriven våldsporr, ingen hjärnsubstans och annan äckelrekvisita! Däremot är det mörkt, hemskt och bottenlöst sorgligt på massor av sätt.

Eller en deckare om inte egentligen är en deckare - som till exempel Håkan Nessers Berättelse om herr Roos. Jag är inte egentligen särskilt förtjust i kriminalkommissarie Barbarotti, men berättelsen om herr Roos är rätt fin. Finessen med Nessers böcker är att de egentligen är relationsromaner, men med en liten polisundersökning som villospår (kanske av försäljningstekniska skäl).

Men bäst av allt är de klassiska pusseldeckarna! Å, att sitta i en solstol i sommargräset och läsa om Döden på Nilen för femtielfte gången. De håller på med en ny filmatiseringsserie av gamla Poirotdeckare, förresten. Vi såg Mordet på Orientexpressen häromdagen, den skriver jag om inom kort.

Hawksmoor

Ibland - ganska ofta - köper jag på mig böcker bara för att omslaget är så snyggt. Som Peter Ackroyds Hawksmoor från 1985 i ny pocketupplaga.
Ser ju jättespännande ut! Utlovas enligt baksidan vara någon slags deckare med historiska inslag. Men ack, Peter Ackroyd är postmodernist.

Boken har två parallellspår: i varannat kapitel möter vi Nicholas Dyer, arkitekt och satanist i sjuttonhundratalets London, bygger kyrkor men gömmer i hemlighet mänskliga blodsoffer i varje kyrkogrund. I varannat kapitel berättas om Nicholas Hawksmoor, poliskommissarie med uppdrag att utreda en serie mord i samma kyrkor tvåhundra år senare. "Mystiskt" nog händer precis samma saker i båda tidslinjerna: de har varsin assistent vid namn Walter, de har samma hyresvärdinna som spionerar på dem när de kommer hem, och om Dyer kissar på en bro så gör Hawksmoor det också i följande kapitel. Det är skumt och smått obegripligt och jag läser vidare enbart för att få veta hur författaren tänker knyta ihop den här alltmer osammanhängande berättelsen med en smart knut på slutet.

Fast, ja just ja. Han var ju postmodernist. Det blir inget hopknytande.

Vem som helst kan skriva en berättelse som inte håller ihop och där ingenting får sin förklaring. Hawksmoor imponerar inte på mig.

Sunday, March 25, 2018

Frankenstein 200 år

Det är tur att jag lyssnar på Spanarna i SR, där får jag en stor del av all nödvändig samhällsinformation. Som till exempel påminnelsen om att i år är det tvåhundraårsjubileum för Mary Shelleys Frankenstein.

Jag älskar Shelleys gotiska vetenskapsroman. Så klarsynt och sorglig och vacker och ömsint. Vem är det egentligen som är ett monster? Måste läsas, boken är ett helt annat universum än filmerna.

Frågan är: hur hedra detta jubileum? Kanske med punchrullar, fan-fiction och trasmattor? Alltså genom att, likt Victor Frankenstein, samla delar av något gammalt och ge det nytt liv.

(Och sedan bli rädd för resultatet och frånsäga sig allt ansvar.)

Saturday, March 24, 2018

Nytt försök

Student nummer ett var visserligen rar och välvillig men det är inte enkelt att förklara sitt eget modersmål. Många tror att de automatiskt kan lära ut ett språk om de kan det själva, det är tyvärr inte sant. Men skam den som ger sig! Vi testar med en ny person idag, får vi se om det blir mer effektivt.

Friday, March 23, 2018

Fire and fury

Michael Wolffs "skandalbok" Fire and fury var smärtsam, ack så smärtsam läsning. Hur är det möjligt att en så fullständigt inkompetent person som Trump nu sitter i Vita Huset? Och hur kan han fortfarande sitta där, efter alla eländiga katastrofer han har orsakat under sitt första år? Det är obegripligt och skrämmande. Faktaresistensen har fått ett ansikte och det är inte vackert.

Wolff har gjort ett mycket gediget researcharbete, han måste ha enorma nätverk och kontakter med folk på insidan. Boken är full av pikanta detaljer och kommentarer från presidentens allra närmaste team. Å andra sidan var det kanske inte så svårt: Trumpadministrationen är ett enda stort läckande såll där alla hämningslöst skvallrar om alla, och presidenten själv är den som läcker mest. Det hjälper ju inte heller att folk blir sparkade på löpande band. Den som inte behandlar personalen anständigt kan inte heller förvänta sig lojalitet av personal som lämnat jobbet. Washington är nu fullt av arga före detta Trumpmedarbetare som gärna berättar om sina upplevelser för journalister.

Tyvärr är det ganska illa hopskrivet. Det är en mycket amerikansk bok, babblig och med onödigt tillkrånglade meningar. Det blir seg läsning, trots det skandalösa innehållet.

Jag har nu läst tre olika infallsvinklar på det katastrofala US-amerikanska valet: What happened? om Hillary Clintons sida av saken, Strangers in their own land om de till synes irrationella Trumpväljarna och så nu Fire and fury om Trump och hans cirkusfölje till team.

De förklarar samma sak ur tre olika perspektiv och bilden som framstår är tydlig: förnuftet har ersatts av galenskapen, eftertanken av känslorna och media har låtit sig kidnappas för fientliga attacker mot kunskap, sanning och källkritik. Världen måste skärpa sig och det är bråttom. Så här kan vi inte ha det.

Thursday, March 22, 2018

Att skriva klart och tydligt...

...är en förmåga som många av mina kollegor saknar.
Översättningsavdelningen skickade mig en fin kopp, så uppenbarligen har jag inte anammat byråkratjargongen helt och hållet! Den här presenten gjorde mig väldigt glad. Jag jobbar hårt på att skriva om mitt teams texter: kortare meningar och mer begripliga ordval. Översättarna vet att uppskatta ansträngningen.

Wednesday, March 21, 2018

Fem år av bloggande

Tänk vad tiden går! Och många böcker har det blivit. Som jag har bättre koll på och minns lite mer, tack vare den här digitala läsloggen.

Tuesday, March 20, 2018

Sovjetrepubliken Schweiz - kontrafaktisk absurdism

Jag läste en mycket, mycket märklig liten bok: Ich werde hier sein im Sonnenschein und im Schatten av Christian Kracht. Var inte orolig, den finns i svensk översättning också: Jag kommer vara här i solsken och i skugga. Gå genast och leta rätt på den på biblioteket!

Det är en fantastisk alternativ och dystopisk historieskrivning. En partikommissarie i sovjetrepubliken Schweiz får ett uppdrag: jaga ifatt den flyende överste Brazhinsky och anhåll honom. Det är krig, det har varit krig i mer än hundra år och ingen minns freden. På ena sidan de fascistiska länderna Tyskland och England. På andra sidan det kommunistiska Storschweiz som sträcker sig långt åt öst och en bra bit ner i Italien och som håller stora delar av Afrika. Från asiatiska sidan hotar de koreanska och hindustanska imperierna. Partikommissarien rider genom snön och kommer ifatt den flyende mannen i hjärtat av alperna där ett enormt försvarskomplex har sprängts in i berget.

Det är storslaget och samtidigt mycket korthugget. Det är vansinnigt men också så realistiskt skildrat. Det är minimalistiskt och absurt och fantastiskt. Tänk att det går att säga så  mycket med så få ord (Fredrik Backman och Henri Bergman, se och lär).

Sunday, March 18, 2018

Språklektioner: start idag

Vi har fått tag på en intet ont anande student som lovat att lära oss uttala de holländska strupljuden... Han kommer idag för en första lektion. Spännande!

Friday, March 16, 2018

Det går framåt

Ser ni vilka ord som saknas? Jag säger bara: Jennifer Strange, magimanager på Kazam. Läs bokserien.

Thursday, March 15, 2018

Varför varje företag/organisation bör ha minst 1% lingvister i personalen

Jag jobbar som sagt med sjöfartsfrågor nu för tiden, det är ett område med massor av skojiga ord. När det talas miljöfrågor till exempel, då kommer både scrubbers och sniffers på tal. Det är olika grejer som används för att ha koll på och minska (?*) svavelutsläpp från fartyg.

Jag brukar fnissa för mig själv, för jag tycker det är sådana HarryPotteriga ord.

Men vår brittiska sekreterare fnissar ännu mer och häromdagen viskade hon till mig: "är det ingen som vet att 'scrubber' är ett slanguttryck för en gammal prostituerad?".

Hupp!

Det är bra att ha modersmålstalare från många olika språkgrupper i ett team när en ska namnge något...


* min högst personliga åsikt är att scrubbers är en bluff som sjöfartsindustrin har hittat på för att försöka komma runt det förbud mot billiga svavelhaltiga bränslen som just nu fasas in.

Tuesday, March 13, 2018

Tematrio: ett landskap

Lyran frågar om böcker med anknytning till ett valfritt landskap. Svårt! För min hembygd Uppland har jag ju redan tematrierat om någon gång. Så tänkte jag "äsch, jag tar något litet pyttelandskap, det blir en utmaning", men grejen med Närke är, när en börjar skrapa på ytan, att det finns rätt gott om böcker och författare med stark anknytning.

Som till exempel Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping, en sötsur bok av typiskt Bergmansk karaktär, till synes en komedi men med djupa undertoner. Förebilden antas vara författarens barndomsstad Örebro, men säkert är det ju inte.

Även Maria Sveland är Örebrofödd, jag gillade Bitterfittan även om jag inte gillar annat som Sveland står för och propagerar för - tycker hon är för onyanserad och ointressant. Men Bitterfittan är läsvärd! Om hur familj och äktenskap så lätt blir till bojor för en kvinna om inte arbetet och ansvaret delas lika.

Och så har vi förstås Håkan Nesser och hans deckare som inte egentligen är deckare (bästa sorten), läs till exempel Och Picadilly Circus ligger inte i Kumla om en tonårspojke vars granne, snygga Sigrid, får sin pappa mystiskt mördad. Uppväxtskildring i vinylskivetid.

Luften är fri

Den första boken jag faktiskt läste (hörde) i biblio-appen var istället Sara Lövestams Luften är fri. Det är den tredje i serien om den papperslöse deckaren Kouplan. Lika unik och läsvärd som de första två!

Kouplan behöver bara gömma sig en liten tid till, sedan kan han söka asyl igen. Men fram tills dess är han papperslös, rättslös - och nu också hemlös. Kanske inte bästa tillfället att riskera allt genom att ta ett nytt detektivuppdrag, men han måste ju äta också! Ulrika vill få veta om hennes man Håkan är otrogen, han beter sig så konstigt. Kouplan tar upp jakten samtidigt som han försöker hålla sig osynlig, han är ju själv jagad av gränspolisen.

Beskrivningen av Håkan är fantastisk, Lövestam prickar in sådana mångsidiga personporträtt. Det är ett nöje att läsa. Och stackars Kouplan, ska det någonsin lösa sig för honom och han får sitt uppehållstillstånd? Det har kommit en fjärde bok, jag har redan spanat in den, för jag måste få veta...

Monday, March 12, 2018

För dig som är trött på icke-nyheterna

1. Surfa in på www.republikanskaforeningen.se
2. Bli medlem och/eller donera en slant till demokratikampen och mot fjäskeländet
3. Sprid informationen så att minst en person till utför punkt 1-3

Sunday, March 11, 2018

Lenngrens tips för heliga löften

Mannens sista vilja (ur Skaldeförsök)
"Mannen 
Min kära hustru, hör
Du skall ditt löfte gifva:
Svär på att, när jag dör,
Ej Peters maka blifva!
Min sista vilja, lyd dock den -
Jag eljest säkert går igen 
Hustrun 
Dö, kära man, i ro!
Mig skall ej lydnad tryta:
Jag svär vid Gud och tro,
Att ej mitt löfte bryta!
Nej, aldrig nånsin tar jag Per
(Med Sven jag re'n förlofvad är)"

Friday, March 9, 2018

Rapsbaggarna

Den första boken jag inte läste med hjälp av biblio-appen var Karin Brunk Holmqvists Rapsbaggarna.

Det är en enkel farsartad skröna som ska föreställa rolig men som mest blir banal, svulstig och stereotyp. Två smutsiga och halvt förståndshandikappade bondbröder på skånska landsbygden möter godsherren och hans storbystade fru. Det interageras och uppstår missförstånd. Höhö.

Men den Stefan-och-Krister-liknande berättelsen var ändå inte det som mest fick mig att kränga obekvämt varje gång ljudboken gick - nej, det värsta var den förfärligt dåliga redigeringen.

Det är JÄTTEIRRITERANDE när en författare inte klarar av att välja ett tempus och sedan hålla sig till det. JÄTTEIRRITERANDE!

Brunk Holmqvist blandar presens och preteritum fullständigt ogenerat. Meningarna låter ungefär så här: Henning vände sig om och ser på Albert. Albert häller upp saft i glaset och sa: skicka snuset. Henning gick över gräsmattan och Albert säger till honom: sluta gå över gräsmattan.

Det går bara inte. Jag kan inte lyssna klart på detta. Jag vill inte veta om det blir någon intrig värd namnet. Jag bryr mig inte om huruvida Albert och Henning kommer att få "klämma godsfrun på pattarna" eller om det kommer ufon, poliser eller knarkare till bygden. Detta är rent skräp, både grammatikaliskt och berättarmässigt.

Grattis, Brunk Holmqvist, du har vunnit enkelbiljett till Svarta Listan.

Thursday, March 8, 2018

En riktigt bra bokaffär

Traskade in häromdagen på Waterstones - den engelskspråkiga bokhandeln - och vad möttes jag av? Ett feministiskt propagandabord strategiskt placerat precis innanför entrédörren. Jag älskar det.

Wednesday, March 7, 2018

Boktipsutbyten med min brorsdotter

Grattis och hurra, för det är Alinas födelsedag idag!

Min brorsdotter är en stjärna på många vis, bland annat har det visat sig att vi gillar samma slags böcker. Jag har tipsat om Roald Dahl, Gareth P. Jones och Eva Ibbotson. Hon har tipsat tillbaka om Lasse-Majas detektivbyrå.

Och nu nyligen fick jag tipset om en fantasyserie med en ekorre som huvudperson, hur bra låter inte det? Författaren heter M. I. McAllister och första boken i serien heter Urchin och de dansande stjärnorna. Den ligger nu i min biblioteksönskelista.

Vad säger ni, kloka bloggläsare därute, har ni några liknande bokförslag för en smart, nybliven tioåring?

Tuesday, March 6, 2018

Vad gjorde Stefan Zweig i belgisk semesterhåla?

Första tanken när jag såg omslaget till senaste bokklubbsboken var: ånej, en jämrans chicklitt. Sandstrandsbilden + titeln Ostende 1936, Sommer der Freundschaft ("vänskapens sommar")... aj aj.
Men Volker Weidermanns kortroman är inte alls chicklitt utan någon slags mellanting mellan en biografi och en roman - halvfiktiv, verklighetsinspirerad, eller vad ska en säga.

Det handlar om författarna Stefan Zweig, Joseph Roth, Irmgard Keun och en handfull andra. De har tvingats i exil från nazismen i Tyskland och Österrike och träffas en sista sommar i belgiska badorten Ostende. Det sups och liggs och pratas politik (och skit om Thomas Mann). Det är skabbigt och dystert och överdådigt, en "sista natten med gänget" blandat med "ögonblicket innan katastrofen". Zweig och Roth är judar och har redan begripit att det inte precis är kafferep som väntar om de återvänder hem. Så frågan är: vart ska de ta vägen istället?

Jag är inte så förtjust i romaner byggda på verkliga personer. Hur mycket är sant och hur mycket är påhittat? Varför inte bara hitta på karaktärer istället? Eller skriva en riktig biografi... Men visst, kan en komma över den detaljen var det ju riktigt bra läsning, Weidermann skriver snyggt.

Saturday, March 3, 2018

Att ha nytta av språkkunskaper

En rolig sak med Krig och fred (tycker jag som gillar språk) är de halsbrytande språkblandningarna. Det är mest franska som blandats in i texten:
Men även tyska rader och några ryska glosor har blivit kvar i texten. Jag tänker att det måste ha varit lurigt för översättarna - hur mycket ska översättas? Ofta har översättaren gjort en kompromiss och låtit den franska meningen stå kvar tillsammans med en översättning till svenska, men inte alltid (som i stycket ovan där enbart de kursiverade franska fraserna avslöjar att mannen i det religiösa landstrykarparet egentligen är en förklädd kvinna).

Att franskan har fått bli kvar är väldigt viktigt för beskrivningen av karaktärerna: det har betydelse vem som talar franska och vem som inte gör det. Det är klassmarkörer men anger också politisk identitet. Det är lite som Shakespeares växlingar mellan vers (adeln, allvar) och prosa (lägre klasser och/eller komiska stycken). Det ger färg åt texten!

Samtidigt: detta skapar förstås en tröskel för dem som inte läser på andra språk än svenska. Jag tror att franskan i kombination med de många ryska namnen är orsak till Krig och freds rykte som svårläst. Det, och omfånget.

Men jag älskar det! Språk är en nyckel till världen. Saperlipopette.

Thursday, March 1, 2018

Nederländskt glosförhör: svaren

Detta är en kweekkas. Ett växthus eller mer ordagrant: en odlingslåda! Jag begriper inte etymologin (tycker att Karis gissning "groda" var mycket bättre) men jag gillar ju att kweeka, så det är bara att acceptera ordet. Växthuset på bilden byggde vi förra året av stommen till ett gammalt stativtält + byggplast + en häftpistol. Mycket prisvärt.

Snorfiets betyder ordagrant "mustaschcykel". Det vill naturligtvis säga, en lättviktsmoped. För mer om skalan cykel-motorcykel, läs även här. Inte alls lika bra som Joelindas gissning "sandaler" (snör-fötter) eller Mias "näsdukar", båda geniala förslag.

En onderzeeër har, förutom för många "e" i rad, förmågan att röra sig under vatten. Det är nämligen nederländska för ubåt.

Häpp!
Så har vi lärt oss något idag också.

(Kari, Joelinda och Mia: ni får hålla utkik i brevlådan framöver)

Wednesday, February 28, 2018

Krig och fred, volym 2

I andra delen av Krig och fred är unga Natasha Rostova huvudperson en stor del av tiden. En karaktär det är svårt att bli riktigt klok på. Hon är ung, söt, energisk och alla älskar henne... men hon är självisk, dum som en gås, lättsmickrad och ständigt på jakt efter nöjen. En typisk sextonåring helt enkelt, och liksom alla andra sextonåringar fullständigt inkapabel att göra kloka val av livspartners. Hon förlovar sig med den stilige furst Andrej men lyckas inte vänta på honom när han reser bort utan faller pladask för en proffsförförare... och vips är hennes värde på äktenskapsmarknaden nere på noll, trots hennes skönhet.

Greve Pierre Bezuhov däremot, den tjocke och vänlige drummelputten som lät sig giftas bort med giftormen Hélène Kuragin, han lyckas ta sig igenom både en duell och ett tillfälligt svärmeri för frimurarna. Och furstinnan Maria Bolkonskij, den stackars fula kvinnan som dras med religiösa ovanor och en elak gammal far som inte har vett att dö i tid, hon får det bara värre och värre.

Det jag gillar med Tolstoy är att alla hans karaktärer är så komplexa och mänskliga. Här finns ingen som är helt igenom bra eller dålig (nåja - syskonen Kuragins har hittills inte visat en enda god egenskap), de gör misstag och klantar sig och ställer till det på väldigt trovärdiga sätt. De vacklar och tvekar och snavar på vägen genom livet.

Dessutom är det en mycket politisk bok - den är en skarp kritik av kriget, av korruptionen och av den förfärliga äktenskapsmarknaden där kvinnor köps och säljs som boskap - fram tills dess att de fyller 25 och då anses "för gamla" för att kunna giftas bort (d.v.s. de får egen vilja). Som detta mycket romantiska (ironi) stycke om hur unge ambitiöse Boris Drubetskoj till slut gör sin mor till viljes och friar till några stora lantegendomar med miljoner rubels årsinkomst, förlåt, till Julie Karagina:
"...hon tvingade ändå Boris att säga allt det som förväntas i sådana situationer: att han älskade henne och aldrig älskat någon kvinna så som han älskade henne. Hon visste att hon kunde kräva detta för godsen i Penza och skogarna i Nizjnij Novgorod och hon fick vad hon krävde."
Fortfarande mycket bra, mycket läsvärd och - faktiskt - en bladvändare.

Tuesday, February 27, 2018

Okaraktäristiska pysselprojekt

Jag är ju inte den som pysslar och syr och har mig, egentligen. Men ibland är det av litteraturen påkallat.
Vad det ska bli? Ledtråd [sic]: Jasper Fforde.

Monday, February 26, 2018

Tematrio: udda karaktärer

Dags för tematrio och tre böcker om "udda karaktärer".

Tänker genast Flavia de Luce men inser att det kanske blir tråkigt i längden att alltid tipsa om samma bokserie (men den är ju så bra!).

S. J. Watsons huvudperson i Before I go to sleep är en helt vanlig kvinna. Fast med ett väldigt ovanligt problem. Hon minns ingenting från innan hon somnade, så varje dag är en helt ny dag. Tills hon kommer på att hon kan skriva lappar till sig själv. Hon vill nämligen verkligen, verkligen kunna komma ihåg vissa saker, som till exempel att mannen hon lever med eventuellt inte alls är hennes man...

Hjälten/hjältinnan i Mehmet Murat Somers deckarserie från Istanbul, med start i Profetmorden är härligt gränsöverskridande. Om dagarna: datahacker med svart bälte i kickboxning. Om kvällarna: dragqueen och nattklubbsdrottning. Däremellan löser hen en serie förfärliga mord på transsexuella prostituerade.

Var det någon som sa gränsöverskridande? Vad sägs då om Audrey Niffeneggers underbara Raven girl: en brevbärare och en korp möts och blir förälskade. De får ett barn, hälften fågel och hälften flicka. En magisk saga. Sorglig och vacker.

Saturday, February 24, 2018

Biblio - en app värd att ladda ner

Biblioteken har skaffat app! En ljudboksapp!

Kanske är det en gammal nyhet men jag hittade den bara häromdagen och har redan testat med gott resultat (nåja, bokvalet var väl ingen höjdare: Karin Brunk Holmqvist, kommer nog inte att lyssna klart).

Via appen Biblio kan du alltså låna hem ljudböcker från bibblan ner i telefonen genom att logga in med bibliotekskortsnumret och din vanliga pinkod. Lätt som en plätt och mycket roligare än Storytel och andra kommersiella varianter med reklam.

Thursday, February 22, 2018

Läsartävling: gissa orden

Nederländska är ett skojigt språk. Lite som att lära sig tyska av oumpaloumpier.

Här ska du få både ett smakprov och en utmaning - utan att använda google translate eller någon ordbok, kan du gissa vad de här orden betyder?

1. Kweekkas
2. Snorfiets
3. Onderzeeër

Den som gissar bäst (det vill säga: inte nödvändigtvis rätt) vinner en bit belgisk choklad som kommer med posten, om belgiska posten behagar. Ni får en vecka på er!

Wednesday, February 21, 2018

Hundens år

Det kinesiska nyåret har passerat och vi är nu i hundens år.

Utmärkt! Tycker Tassahunden, som tror att det betyder att hon ska få bestämma allt de kommande månaderna. Hon är optimistisk, men söt.

Jag missade ett hundskadeindex häromsistens: det fanns en liten atombombskadad jycke i Jeanette Wintersons The stone gods och den var så kärleksfullt beskriven att jag delar med mig av den här.
"A small boy and a small dog, the dog hairless and pink, tongue lolling, body worn thin like hope, the boy with a bad stomach wound sewn up at his home, subcutaneous fat pushed on the outside like a roll of tripe. He had the dog on a lead and he was still managing to be a boy with a dog and the dog was still managing to be a dog with a boy because not even a bomb gets to wipe out everything"
Tassahunden firade förresten sin femårsdag nyligen, tänk vad tiden går. Det är verkligen på tiden att hon får ett eget år.

Tuesday, February 20, 2018

Een, twee, drie, nu kör vi

Steg ett: skaffa böckerna. Check!
Vi spelar mycket sällskapsspel, min livspartner och jag. Det håller hjärnan flexibel, att lära sig nya spel. Ett nytt språk är på många sätt som ett nytt spel. Det gäller att förstå reglerna och sedan försöka applicera dem.

Jag tänker börja med de här spelreglerna för nederländska:
- Hur funkar uttalet, vilka bokstavskombinationer styr vilka ljud?
- Vad händer med verben?
- Vad ska göras med substantiven?
- Hur fungerar adjektiven?

Och sedan jobba vidare därifrån. Hur svårt kan det vara?

Monday, February 19, 2018

Tematrio: idoler

Lyran har varit på konsert och föreslår "idoler" som dagens tema.

Nu är jag ju inte fjorton år, så idoler har jag inte, däremot ett helt koppel feministiska husgudar.

Caitlin Moran, till exempel. Dessutom handlar hennes fruktansvärt roliga Konsten att vara kvinna en hel del om hur Moran som ung tjej träffar sina idoler, så det passar ju i dubbel bemärkelse. Det här är en bok att få träningsvärk av: en skrattar högt halva tiden och nickar medhållande andra halvan. Om kvinnors rättigheter, underkläder och minst fyra nya svärord du inte kunde förut.

Det har väl inte heller undgått någon att jag är mycket förtjust i Chimamanda Ngozi Adichie. Den som inte ännu har läst något av Adichie bör genast ta en tur till närmsta bibliotek. Seså, iväg per pronto! Allt hon har skrivit är nämligen guld. Somligt är förskräckande, som Lila hibiskus. Somligt är dagsaktuellt och politiskt, som Americanah. Somligt är bara storslaget, som En halv gul sol.

Inte riktigt i samma klass, men med lika frapperande frisyr är Sara Lövestam, universalgeni och snäppet över mig i språknörderi. Om jag hade haft idoler, vilket jag inte har, skulle Lövestam ha varit en av dem, p.g.a. 1) hennes obeskrivligt underbara grammatikbok Grejen med verb, 2) hennes omutliga domarinsats i radioprogrammet Lantzkampen samt 3) att hon skapat litterärt utrymme åt Sveriges bästa transpersonskaraktärer sedan Tintomara. Äntligen!

Sunday, February 18, 2018

Pessimism och robotkärlek - Stengudarna

Jeanette Winterson är en härlig författarbekantskap, alltid lite överraskande och varje roman lite annorlunda jämfört med de förra. Jag hittade The stone gods i bokbytarhyllan på jobbet (bra arbetsplatsinitiativ!).

Det handlar om Billie och Spike som i en framtids(?)dystopi tvingas söka sig bort från en planet på väg att kollapsa av mänsklig klimatpåverkan och krig, i ett försök att hitta en ny jord för mänskligheten att börja om på. Den värld de lämnar är fullständigt förskräcklig - genmodifiering, pedofili, ytliga och destruktiva ideal, krig och rasism. För att inte tala om miljöförstöringen. Billie och Spike dras till varandra, trots att deras kärlek är olaglig. Spike är nämligen inte människa utan nästa steg i evolutionen: en robo sabiens. AI, helt enkelt. Det går åt helvete på många vis, men Billie och Spike återkommer i nya skepnader genom historien, för det här är en deprimerande roman om hur människorna aldrig lär sig. Samma misstag begås om och om igen.

Jag älskade den första, mycket hemska delen och tänkte att detta är det bästa av Winterson hittills. Sedan blev jag lite  besviken på stycke två som handlar om en annan tidsepok. Sedan tog det sig igen. Överlag: bra eller kanske till och med mycket bra läsning.

Det är mycket AI och avancerade robotar i min läsning just nu: Atwoods The heart goes last, Browns Origins, robotskriven fan-fiction i Harry Potter and the portrait of what looked like a large pile of ash. Hittills har dessa robotar antingen visat sig vara antingen mördare, sexgalningar eller författaraspiranter med MYCKET livlig fantasi. Bör en vara orolig?

Sunday, February 11, 2018

Det fjortonde brevet

Claire Evans deckaraction The fourteenth letter beskrivs så här på omslaget: "A murdered bride. A cryptic message. A dangerous secret". Jag föll naturligtvis för detta och läste den nu i helgen.

Året är 1881 och en ung flicka mördas på sin förlovningsfest. Samtidigt får niofingrade William Lamb ett mycket kryptiskt budskap av en excentrisk man som därefter flyr i bara morgonrocken. Naive och tafatte William inser snart att han är en särdeles diabolisk komplott på spåren... Som tur är får han snart hjälp från oväntat håll.

Det är händelserikt och mycket action och blod. Den ena äventyrsscenen värre än den andra, med galen vetenskapsman, mystisk sekt och östeuropeisk gängkriminell som extra krydda. Bäst av allt är dock den okvinnliga amerikanskan som med pistolerna i högsta hugg ger sig in i varje strid, utan att tänka på att täcka anklarna, till William Lambs stora fasa.

Underhållande!

Thursday, February 8, 2018

Krig och fred, volym 1

Jag gillar Tolstoy! De ryska klassikerna gör mig aldrig besviken.

Krig och fred har några tyngre partier (om kriget nere i Europa) och några lättsammare (om samhällslivet i freden hemma i Moskva och St Petersburg). Tillsammans skapar de en väv av människoöden, där de därhemma inte förstår riktigt vad som händer med gossarna som blir kanonmat långt borta i kejsarens krig mot Napoleon. I de ryska salongerna intrigeras istället om arv, äktenskap, kärlek och makt. Och som det intrigeras!

I första delen av berättelsen får den oslipade oäkte sonen Pierre plötsligt ärva sin faders grevetitel och förvandlas från hånad klumpeduns till eftertraktad rik ungkarl över en natt. Unge furst Andrej är olycklig med sin koketta och höggravida lilla fru och tar gladeligen första tillfälle att dra i krig - där han kommer oväntat nära självaste Napoleon. Och lilla yrvädret Natasha Rostova leker oskyldiga lekar med pojkarna omkring, men förstår inte att kärleken snart kan bli en strypsnara för henne, liksom för alla de andra kvinnorna i boken.

Det är en slags såpoperamanus i form av klassisk litteratur, mycket mer lättillgänglig än vad ryktet säger. Jag ser fram emot volymerna 2-4.

Tuesday, February 6, 2018

Tematrio: biografier

Lyran frågar efter tre biografitips, då slår jag till med följande förslag:

Ester Roxberg, Min pappa Ann-Christine är en kärleksfull beskrivning av en pappa som en dag vågar ta steget att bli den hon egentligen är. Hon är Ann-Christine, men hon är också Ester Roxbergs pappa.

Hillary Rodham Clintons What happened? är kanske inte strikt talat en biografi, eller det är en biografi om ett väldigt begränsat avsnitt i huvudpersonens liv. Hillary Clinton beskriver tiden innan och efter det horribla och ryskinfiltrerade presidentvalet i USA 2016 när Vita Huset invaderades av en labil treåring i en gammal småfet mans kropp. Högst intressant, och väldigt deprimerande.

Hedvig Hedqvist, Kärlek och kärnfysik, handlar om fysikern och vetenskapspionjären Lise Meitner. Som judisk kvinna blev hon inte bara snuvad på sitt rättmätiga nobelpris, hon blev också fördriven av nazisterna vid krigsutbrottet. Vilket livsöde! Och vilken krigare i vit labbrock.

Sunday, February 4, 2018

Bortskämd flicka har "ångest"

Nordiska bokklubben läste också en bonusbok över jullovet: Michaela von Kügelgens debutroman Vad heter ångest på spanska?

En tjugofemårig nybakad jurist flyr på långresa till Ecuador för att hitta och förverkliga sig själv. Hon är olycklig och förvirrad efter att äntligen ha brutit upp ett dåligt förhållande och efter att ha tackat ja till ett snobbigt jobb hon inte vill ha men som hon sökte för att göra sin pappa nöjd.

Stackars lilla flickeflarn, livet är så jobbigt. Nu är hon i Ecuador med sina två kreditkort, dricker drinkar och flörtar med killar och livet är så jättejättejobbigt. Hon åker omkring lite mer i Ecuador, dricker ännu fler drinkar och flörtar med ännu fler killar. Oj oj vad jobbigt hon har det. Verkligen, hon har så mycket ångest. Hon lär sig surfa. Stackars tjej.*

Jag var inte särskilt imponerad av denna banala chicklitt. Bortskämda småflickor som gnäller över att livet är såå jobbigt - inte en bra romanintrig. Jag tror att Kügelgen (Kugge) råkade skriva fel berättelse: hon borde ha skrivit om den tuffa tiden innan huvudpersonen åker till Ecuador istället för att skriva en dag-för-dag repetitiv reseberättelse. Jag förstår varför det blev så när jag tittar in på författarens blogg - hon är resenörd, och tänker nog att det är själva reseskildringen vi ska bli imponerade och intresserade av. Men det är ju i backstoryn det finns en massa stoff för en intressant berättelse! Att bara läsa om drinkar och fjortisliknande sms-gräl med nya pojkvännerna... mindre fängslande. Inte särskilt fängslande alls, faktiskt.

Men ge inte upp, Kugge! På't igen, men jobba mer på djupet och tänk mer roman än resedagbok. Låt resan vara bakgrundskuliss, inte huvudperson.

* Varning. Denna recension kan innehålla spår av ironi och nötter.

Friday, February 2, 2018

Origins

Det ska väl erkännas, jag var rätt skeptisk när nordiska bokklubben valde Dan Browns senaste actionthriller till nästa bok. Men sedan läste jag den ändå i ett svep, med viss motvillig beundran över hantverket. Dan Brown har listat ut receptet för en viss typ av spänningsbok - det är enkla ingredienser men de fyller sitt syfte. Orimligt snygga tjejer, orimligt rika typer, orimligt smarta snillen. Glamour, skandaler, kungahus och märkliga extrema sekter. Vapen dolda på de mest kluriga sätt. Små "koder" som läsaren får vara med och lösa och känna sig smart och delaktig. Cliffhangers från varje kapitel till nästa.

Handlingen i Origins är följande: ett datasnille har byggt en ny slags jättedator och genom en AI-simulering kommit fram till ett bombsäkert bevis för att all religion är falsk. Han har dessutom förberett en youtubevideo som kommer att övertyga alla om att han har rätt. Han visar denna video för en imam, en rabbi och en präst, varefter han naturligtvis blir dödshotad. Efter diverse drama måste "hjälten" Robert Langdon försöka "knäcka koderna" så att den revolutionerande videon till slut kan publiceras och förändra världen för alltid.

Jag köpte inte utgångspunkten: grejen med religion är ju att religiöst folk tror på orimligheterna trots alla fakta som visar motsatsen. Det går inte att ta fram en youtubevideo med nya fakta och därigenom avskaffa all religion. Troende människor funkar inte på det viset. Och därmed blir resten av intrigen ganska svag. Däremot finns det en annan aspekt som växer sig starkare genom boken (inte särskilt oförutsägbart eller svårgissat men jag tänker ändå inte spoila här) och som får en huvudroll i slutscenerna. Den biten är rätt intressant eftersom den antagligen är hyfsat sann. Läs till exempel Stephen Hawkings kommentarer i ämnet.

Det är väldigt roligt med bokklubben! Hade det inte varit för dem hade jag nog aldrig läst den här boken, och det är ju skoj att läsa många olika slags böcker - särskilt när de är så imponerande bladvändiga. Plus att bokklubbsbrudarna är så rysligt trevliga och smarta.

Wednesday, January 31, 2018

När nöden är som störst är hjälpen som närmast

Jag har haft det lite tufft på jobbet på sistone men det finns guldkanter där också. Som min tyska kollega och bokklubbsbekant som tittade förbi med en kasse böcker som jag får låna.

Tuesday, January 30, 2018

Tematrio: rasism och slaveri

Lyran erbjuder en något försenad tematrio: rasism och slaveri.

Tankarna går omedelbart till Alice Walkers utmärkta och mycket hemska roman Purpurfärgen om en ung flicka som säljs från ett slags slaveri till ett annat. En fantastisk bok. Det slutar, lite oväntat, med byxor.

Kathryn Stockett skildar rasismen så bra i Niceville. Den där arroganta och samtidigt räddhågsna attityden från den vita rika minoriteten: du måste ta hand om mina barn och sköta mitt hus! Men du får inte gå på samma toalett som jag. Och alltihop bara utifrån hudfärg. Det är inte klokt.

Nu är ju inte slaveri ett amerikanskt fenomen, jag skulle nog påstå att det finns slaveri även i dagens Sverige. Traffickingoffer, till exempel. Och på ett liknande men inte helt samma tema tycker jag Pearl Buck har fått oförtjänt dåligt rykte. Jag tyckte att Den goda jorden om kinesisk äktenskapsprostitution/hustruslaveri var intressant och läsvärd.

Det gäller att uppskatta sin frihet! Alla har inte samma tur i livet.

Saturday, January 27, 2018

The heart goes last

"'I respect your sentiments,' says Ed. 'But you're young, you have a whole life ahead of you. You should live it to the fullest." Here comes his hand, planing slowly across the white tablecloth like a manta ray in one of those deep-sea documentaroes. It's descending onto her own hand, which she shouldn't have left so carelessly lying around on the table."
Margaret Atwood kan sitt hantverk, hon vet hur böcker ska skrivas. Och jag tror hon hade väldigt roligt när hon skrev The heart goes last. Den är full av fantastiska och lite oväntade språkkrumelurer och hon kan liksom Ishiguro det där med att karaktärerna säger en sak men vi hör att de ljuger och ser en helt annan sanning strax där bakom.

Egentligen är det en förfärlig dystopi, en förskräcklig och skrämmande berättelse om en ganska snar framtid där klimatkatastrofen har slagit sönder hela samhällskontraktet i USA. De rika har flytt till flytande zoner strax utanför kusten och kvar är den stora massan av arbetslösa, hopplösa människor. Kriminaliteten är skyhög och samhället har i princip rasat ihop. Då nås Stan och Charmaine av reklam för ett exklusivt nytt "gated community" som bjuder in människor att bo i trygghet och säkerhet till en låg kostnad och garanterat noll arbetslöshet, med bara en liten, liten hake. Det är på livstid, ingen ångerrätt. Och man får bo halva tiden i ett fint hus och ha det bra, men andra halvan av tiden betalar man med gratis arbetskraft och boende i ett fängelse. Det perfekta samhället! Stan och Charmaine slår till.

Atwood utsätter sina unga huvudpersoner för det ena värre än det andra. Det är absurt (sexrobotar i Elviskostym) och förfärligt (tänker inte avslöja hur det totalitära communityt tjänar alla sina pengar, men det är inte på kakförsäljning om vi säger så) och väldigt underhållande. Långt ifrån någon av Atwoods bästa, men antagligen hennes knasigaste.

Tuesday, January 23, 2018

Tematrio: resmål

Lyran frågar efter boktips som handlar om platser vi gärna skulle vilja besöka.

Du kanske bara tänker på zombies och drunknade människor om jag säger Människohamn av Johan Ajvide Lindqvist. Men faktum är att det också handlar om skärgård. En stund vid havet, det skulle allt sitta fint. Med eller utan spöken och andra odöda.

Det är inte en plats och jag rekommenderar inte boken åt någon enda människa, men Raymond Chandlers hårdkokta sexistdeckarklassiker The big sleep är ändå en väldigt lockande titel just nu. Lilla Tassahjärtat sover som en stock på vardagsmorgnarna när jag ändå måste upp tidigt, men på helgen vill hon av okänd anledning prompt gå upp och gå ut klockan 06.

Ett annat bra flyktmål, förlåt resmål, vore naturligtvis ner i en god bok. Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde bjuder på så många lockande önskedrömmar för en boknörd. Tänk att få hoppa rakt ner i sin favoritbok och dricka te med Miss Marple och Liz Bennett! Det vore en resa värd besväret.

Dessutom med låga koldioxidutsläpp. Jag skulle helst sluta flyga helt, men jobbet orsakar fortfarande ett par flygturer om året. Semestern tar jag helst hemma i Sverige, där finns allt jag behöver (d.v.s. badsjöar).

Det blev visst en något oortodox tematrio idag!

Saturday, January 20, 2018

Friday, January 19, 2018

Hjärtat går sist

-Du matte! Vad är det här för dumheter?
-Vad är det nu då, lilla hjärtat?
-Den här boken! Om att jag ska gå sist! Det kanske jag inte alls vill göra.

Monday, January 15, 2018

Tematrio: lögner och svek

Lyran bjuder på tematrio, tema "lögner och svek", vilket väl är ett utmärkt tema så här två veckor efter alla grandiosa nyårslöften.

En hel bunt med livslögner och andra halvsanningar blir det i Sanning med modifikation av Sara Lövestam - en mycket annorlunda deckare. Jag gillar den här serien! Detektiven är en papperslös flykting och det är befriande fritt från makabra mord och sprutande hjärnsubstans.

Det ljugs också ganska friskt i Ian McEwans Cementträdgården, en fruktansvärt sorglig berättelse om en syskonskara som får panik när mamman dör. De är handlingskraftiga men inte särskilt genomtänkta och naturligtvis blir alltihop pannkaka, kryddat med en ohälsosam dos incest.

Eller  vad sägs om lögnerna och sveken i När man skjuter arbetare? Kerstin Thorvalls mycket smärtsamma bok handlar om Hilma, som träffar en sån trevlig ung man. Fast - hoppsan - hans familj glömde visst att berätta att han är spritt språngande galen. De gifter bort honom illa kvickt och när Hilma förstår vidden av faran är det redan försent. Och alla runt omkring henne tycker att det var väl otur, men sånt är äktenskapet, det är kvinnans plikt.

Aj aj aj! Men läsvärda alla tre.

Saturday, January 13, 2018

Harry Potter and the portrait of what looked like a large pile of ash

"Ron was going to be spiders. He just was. He wasn't proud of that, but it was going to be hard to not have spiders all over his body after all is said and done."
Jag har hittat vad som kanske är den roligaste läsningen någonsin: en dators fan-fiction-version av ett helt nytt kapitel ur en Harry Potter-bok. Ett gäng programmerare lät en AI analysera alla HarryP-böckerna och sedan själv skriva ett kapitel i samma stil. Det är obetalbart! Och lite imponerande, men mest rappakalja.
"Ron looked at the doorknob and then looked at Hermione with searing pain.
'I think it's closed,' he noticed.
'Locked,' said Mr. Staircase, the shabby-robed ghost. They looked at the door, screaming about how closed it was and asking it to be replaced with a small orb. The password was "BEEF WOMEN", Hermione cried."
Det är alltså så här datorerna ser på oss! Vi bör nog vara mycket, mycket nervösa inför den snara framtid när världen styrs av AI och vi är deras slavar.
"Harry looked around and then fell down the spiral staircase for the rest of the summer.
'I'm Harry Potter,' Harry began yelling. 'The dark arts better be worried, oh boy!'"

Thursday, January 11, 2018

The Eye of Zoltar

Jasper Fforde är en mästerförfattare, så slug och smart och rolig. Den nyaste serien om trolldomsentreprenören Jennifer Strange är underbar och jag har sagt det förr: den har kapacitet att slå på bredare front och är sorgligt undervärderad av de svenska bokförlagen.
"Homing snails were one of Wizard Moobin's recent discoveries. He had found that all snails have the capacity to do over one hundred miles per hour and find a location with pinpoint accuracy, but didn't because they were horribly lazy and couldn't be bothered. By rewriting a motivating spell commonly used by TV fitness instructors, communication by homing snail was entirely possible - and snails were more reliable than pigeons, which were easily distracted."
The Eye of Zoltar är ännu ett svindlande äventyr där varje liten detalj är en genomtänkt ledtråd som på bästa sätt följs upp och återkommer med knorr där det minst anas. Jennifer Strange får ett uppdrag: hitta den magiska rubinen Zoltars öga eller så kommer världens två sista drakar utplånas. Jakten på rubinen tar Jennifer och hennes osannolika team av följeslagare genom ett främmande land fullt av otäcka och läskiga odjur. Som tur är har hon hjälp av den mycket tuffa trettonåriga guiden Addie.
"-Your grandmother must be very scary, I said.
-She ate a live whippet once, said Addie, which is pretty scary, especially during a wedding.
-What did the bride and groom say?
-She was the bride. I think she wanted to make a statement to her in-laws."
Jasper Fforde är en av mina stora författarhjältar. En hjärna som kan tänka ut så här absurda och fantastiska scener måste förr eller senare belönas med Nobelpriset, det tycker jag faktiskt.
"-An ornithologist? I said.
-It's how I managed to negotiate his release so easily, said Addie. -Gareth mistook ornithologist for anthologist. Practitioners skilled in the art of collecting works of poetry are sound, tradable commodities out here, while bird watchers just eat your food and say, 'Ooh, stop the car a minute, I think I see a painted dillbury'.
-Where? asked Wilson excitedly, before realizing it was simply an example."
Det finns en enda nackdel med den här boken och det är att Fforde går i bokseriefällan och slutar boken med en cliffhanger. Ånej! Inte ännu en oändlig serie jag måste följa och fortsätta läsa! Fast å andra sidan... just den här serien tänker jag faktiskt inte ge upp än på ett tag. Inte så länge de fortsätter vara små guldgruvor av visdomsord, färdiga att brodera och sätta upp ovanför öppna spisen.
"Death cannot be avoided forever, but it can be postponed - it's very much like doing the dishes."

Friday, January 5, 2018

Var är de försvunna silmarillerna?

Om du liksom jag är en Tolkiennörd kanske du har roligt åt den här övertygande konspirationsteorin.

Ja, var annars skulle de försvunna silmarillerna vara, om inte i händerna på en gangsterboss och en nordlig sagofigur?

Wednesday, January 3, 2018

Återstoden av dagen

Förra årets sista läsupplevelse blev också en av de bästa: Kazuo Ishiguros The remains of the day. Att jag inte hade läst den tidigare?!

Det är ett litterärt mästerverk - tänk att någon kan skriva så mycket om till synes så lite. En precis balansgång på knivseggen mellan fruktansvärt roligt och fasansfullt sorgligt. Den lågmälda humorn när den mycket värdighetsmedvetna butlern får i uppdrag att förklara det där med blommor och bin för unge herrn. Eller den enormt hjärtsnörpframkallande episoden när butlerns gamle far blir allvarligt sjuk just under en viktig bankett. Plikten eller familjen? En butler ska ju inte ha något privatliv... 

Och så det frustrerande samspelet mellan butlern och hushållerskan. Att hon inte slår ihjäl karln!

Plötsligt förstår jag också Sara Danius jämförelse med Jane Austen. Visst finns här samma diskreta humor, elegant och lurig!

Fantastisk läsning, rekommenderas till alla.

Tuesday, January 2, 2018

Nya läsutmaningar

Så vad ska en ta sig till nu då? Här behövs nya läslistor.

Jag tänker beta av några titlar till från utmärkta Feministbibliotekets kanon. Till exempel de här: Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman, Den feminina mystiken av Betty Friedan och Diva av Monika Fagerholm. Feministbiblioteket tipsade ju dessutom om en hel mängd nya feministiska tips i förra årets julkalender, jag har bland annat noterat The Romance of Teresa Hennert av Zofia Nałkowska.

Det blir bokklubbsböcker förstås: just nu har vi The heart goes last av Margaret Atwood, Origins av Dan Brown samt Vad heter ångest på spanska? av Michaela Von Kügelgen på gång i mina två Brysselbokklubbar.

Och förra årets futtiga tre böcker på franska och fem på tyska är ju snudd på pinsamt, där får det bli bättring. Kanske äntligen sätta igång med ett nytt språk igen? Polska vore användbart som stort EU-språk och en port in i den slaviska språkfamiljen medan holländska vore ett enkelt alternativ som borde gå fort att snappa upp. Tillgång till gratis språkkurser är en av de stora fördelarna med mitt jobb.

Har någon förslag på andra läsutmaningar att ta itu med under året? Alla idéer är varmt välkomna!

Monday, January 1, 2018

Bokstatistik 2017

Gott nytt år!

2017 var ett bra läsår, jag klämde 107 titlar, men då var där ju också fem barnböcker (Svarta hingsten, Matilda, Britt-Mari lättar sitt hjärta, SVJ och Godnattsagor för rebelltjejer).

Ja, och så hjälpte det ju att jag läste mer än hälften på svenska i år, förstås.
Knappa hälften (49) var skrivna av kvinnor, 12 var deckare och 14 icke-fiktion, bland annat Strangers in their own land och Why I am not a feminist.

Årets topp tio:
1. Naomi Novik, Uprooted
2. Kazuo Ishiguro, The remains of the day
3. Neil Gaiman, Den sovande och sländan
4. Abigail Tarttelin, Golden boy
5. Toni Morrison, Beloved
6. Sara Lövestam, Grejen med verb 
7. Jasper Fforde, The last dragonslayer
8. Abdellah Taïa, Kungens dag
9. Brian Jacques, Redwall
10. Agnes Lidbeck, Finna sig

Årets längsta tegelstenar:
Stendhal, Le rouge et le noir och Samuel Richardson, Pamela

Årets bubblare:
Bruno Vincent, Five on Brexit island

Det blir nog färre titlar i år - men förhoppningsvis fler som är lika bra som 2017s bästa!