Wednesday, January 31, 2018

När nöden är som störst är hjälpen som närmast

Jag har haft det lite tufft på jobbet på sistone men det finns guldkanter där också. Som min tyska kollega och bokklubbsbekant som tittade förbi med en kasse böcker som jag får låna.

Tuesday, January 30, 2018

Tematrio: rasism och slaveri

Lyran erbjuder en något försenad tematrio: rasism och slaveri.

Tankarna går omedelbart till Alice Walkers utmärkta och mycket hemska roman Purpurfärgen om en ung flicka som säljs från ett slags slaveri till ett annat. En fantastisk bok. Det slutar, lite oväntat, med byxor.

Kathryn Stockett skildar rasismen så bra i Niceville. Den där arroganta och samtidigt räddhågsna attityden från den vita rika minoriteten: du måste ta hand om mina barn och sköta mitt hus! Men du får inte gå på samma toalett som jag. Och alltihop bara utifrån hudfärg. Det är inte klokt.

Nu är ju inte slaveri ett amerikanskt fenomen, jag skulle nog påstå att det finns slaveri även i dagens Sverige. Traffickingoffer, till exempel. Och på ett liknande men inte helt samma tema tycker jag Pearl Buck har fått oförtjänt dåligt rykte. Jag tyckte att Den goda jorden om kinesisk äktenskapsprostitution/hustruslaveri var intressant och läsvärd.

Det gäller att uppskatta sin frihet! Alla har inte samma tur i livet.

Saturday, January 27, 2018

The heart goes last

"'I respect your sentiments,' says Ed. 'But you're young, you have a whole life ahead of you. You should live it to the fullest." Here comes his hand, planing slowly across the white tablecloth like a manta ray in one of those deep-sea documentaroes. It's descending onto her own hand, which she shouldn't have left so carelessly lying around on the table."
Margaret Atwood kan sitt hantverk, hon vet hur böcker ska skrivas. Och jag tror hon hade väldigt roligt när hon skrev The heart goes last. Den är full av fantastiska och lite oväntade språkkrumelurer och hon kan liksom Ishiguro det där med att karaktärerna säger en sak men vi hör att de ljuger och ser en helt annan sanning strax där bakom.

Egentligen är det en förfärlig dystopi, en förskräcklig och skrämmande berättelse om en ganska snar framtid där klimatkatastrofen har slagit sönder hela samhällskontraktet i USA. De rika har flytt till flytande zoner strax utanför kusten och kvar är den stora massan av arbetslösa, hopplösa människor. Kriminaliteten är skyhög och samhället har i princip rasat ihop. Då nås Stan och Charmaine av reklam för ett exklusivt nytt "gated community" som bjuder in människor att bo i trygghet och säkerhet till en låg kostnad och garanterat noll arbetslöshet, med bara en liten, liten hake. Det är på livstid, ingen ångerrätt. Och man får bo halva tiden i ett fint hus och ha det bra, men andra halvan av tiden betalar man med gratis arbetskraft och boende i ett fängelse. Det perfekta samhället! Stan och Charmaine slår till.

Atwood utsätter sina unga huvudpersoner för det ena värre än det andra. Det är absurt (sexrobotar i Elviskostym) och förfärligt (tänker inte avslöja hur det totalitära communityt tjänar alla sina pengar, men det är inte på kakförsäljning om vi säger så) och väldigt underhållande. Långt ifrån någon av Atwoods bästa, men antagligen hennes knasigaste.

Tuesday, January 23, 2018

Tematrio: resmål

Lyran frågar efter boktips som handlar om platser vi gärna skulle vilja besöka.

Du kanske bara tänker på zombies och drunknade människor om jag säger Människohamn av Johan Ajvide Lindqvist. Men faktum är att det också handlar om skärgård. En stund vid havet, det skulle allt sitta fint. Med eller utan spöken och andra odöda.

Det är inte en plats och jag rekommenderar inte boken åt någon enda människa, men Raymond Chandlers hårdkokta sexistdeckarklassiker The big sleep är ändå en väldigt lockande titel just nu. Lilla Tassahjärtat sover som en stock på vardagsmorgnarna när jag ändå måste upp tidigt, men på helgen vill hon av okänd anledning prompt gå upp och gå ut klockan 06.

Ett annat bra flyktmål, förlåt resmål, vore naturligtvis ner i en god bok. Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde bjuder på så många lockande önskedrömmar för en boknörd. Tänk att få hoppa rakt ner i sin favoritbok och dricka te med Miss Marple och Liz Bennett! Det vore en resa värd besväret.

Dessutom med låga koldioxidutsläpp. Jag skulle helst sluta flyga helt, men jobbet orsakar fortfarande ett par flygturer om året. Semestern tar jag helst hemma i Sverige, där finns allt jag behöver (d.v.s. badsjöar).

Det blev visst en något oortodox tematrio idag!

Saturday, January 20, 2018

Friday, January 19, 2018

Hjärtat går sist

-Du matte! Vad är det här för dumheter?
-Vad är det nu då, lilla hjärtat?
-Den här boken! Om att jag ska gå sist! Det kanske jag inte alls vill göra.

Monday, January 15, 2018

Tematrio: lögner och svek

Lyran bjuder på tematrio, tema "lögner och svek", vilket väl är ett utmärkt tema så här två veckor efter alla grandiosa nyårslöften.

En hel bunt med livslögner och andra halvsanningar blir det i Sanning med modifikation av Sara Lövestam - en mycket annorlunda deckare. Jag gillar den här serien! Detektiven är en papperslös flykting och det är befriande fritt från makabra mord och sprutande hjärnsubstans.

Det ljugs också ganska friskt i Ian McEwans Cementträdgården, en fruktansvärt sorglig berättelse om en syskonskara som får panik när mamman dör. De är handlingskraftiga men inte särskilt genomtänkta och naturligtvis blir alltihop pannkaka, kryddat med en ohälsosam dos incest.

Eller  vad sägs om lögnerna och sveken i När man skjuter arbetare? Kerstin Thorvalls mycket smärtsamma bok handlar om Hilma, som träffar en sån trevlig ung man. Fast - hoppsan - hans familj glömde visst att berätta att han är spritt språngande galen. De gifter bort honom illa kvickt och när Hilma förstår vidden av faran är det redan försent. Och alla runt omkring henne tycker att det var väl otur, men sånt är äktenskapet, det är kvinnans plikt.

Aj aj aj! Men läsvärda alla tre.

Saturday, January 13, 2018

Harry Potter and the portrait of what looked like a large pile of ash

"Ron was going to be spiders. He just was. He wasn't proud of that, but it was going to be hard to not have spiders all over his body after all is said and done."
Jag har hittat vad som kanske är den roligaste läsningen någonsin: en dators fan-fiction-version av ett helt nytt kapitel ur en Harry Potter-bok. Ett gäng programmerare lät en AI analysera alla HarryP-böckerna och sedan själv skriva ett kapitel i samma stil. Det är obetalbart! Och lite imponerande, men mest rappakalja.
"Ron looked at the doorknob and then looked at Hermione with searing pain.
'I think it's closed,' he noticed.
'Locked,' said Mr. Staircase, the shabby-robed ghost. They looked at the door, screaming about how closed it was and asking it to be replaced with a small orb. The password was "BEEF WOMEN", Hermione cried."
Det är alltså så här datorerna ser på oss! Vi bör nog vara mycket, mycket nervösa inför den snara framtid när världen styrs av AI och vi är deras slavar.
"Harry looked around and then fell down the spiral staircase for the rest of the summer.
'I'm Harry Potter,' Harry began yelling. 'The dark arts better be worried, oh boy!'"

Thursday, January 11, 2018

The Eye of Zoltar

Jasper Fforde är en mästerförfattare, så slug och smart och rolig. Den nyaste serien om trolldomsentreprenören Jennifer Strange är underbar och jag har sagt det förr: den har kapacitet att slå på bredare front och är sorgligt undervärderad av de svenska bokförlagen.
"Homing snails were one of Wizard Moobin's recent discoveries. He had found that all snails have the capacity to do over one hundred miles per hour and find a location with pinpoint accuracy, but didn't because they were horribly lazy and couldn't be bothered. By rewriting a motivating spell commonly used by TV fitness instructors, communication by homing snail was entirely possible - and snails were more reliable than pigeons, which were easily distracted."
The Eye of Zoltar är ännu ett svindlande äventyr där varje liten detalj är en genomtänkt ledtråd som på bästa sätt följs upp och återkommer med knorr där det minst anas. Jennifer Strange får ett uppdrag: hitta den magiska rubinen Zoltars öga eller så kommer världens två sista drakar utplånas. Jakten på rubinen tar Jennifer och hennes osannolika team av följeslagare genom ett främmande land fullt av otäcka och läskiga odjur. Som tur är har hon hjälp av den mycket tuffa trettonåriga guiden Addie.
"-Your grandmother must be very scary, I said.
-She ate a live whippet once, said Addie, which is pretty scary, especially during a wedding.
-What did the bride and groom say?
-She was the bride. I think she wanted to make a statement to her in-laws."
Jasper Fforde är en av mina stora författarhjältar. En hjärna som kan tänka ut så här absurda och fantastiska scener måste förr eller senare belönas med Nobelpriset, det tycker jag faktiskt.
"-An ornithologist? I said.
-It's how I managed to negotiate his release so easily, said Addie. -Gareth mistook ornithologist for anthologist. Practitioners skilled in the art of collecting works of poetry are sound, tradable commodities out here, while bird watchers just eat your food and say, 'Ooh, stop the car a minute, I think I see a painted dillbury'.
-Where? asked Wilson excitedly, before realizing it was simply an example."
Det finns en enda nackdel med den här boken och det är att Fforde går i bokseriefällan och slutar boken med en cliffhanger. Ånej! Inte ännu en oändlig serie jag måste följa och fortsätta läsa! Fast å andra sidan... just den här serien tänker jag faktiskt inte ge upp än på ett tag. Inte så länge de fortsätter vara små guldgruvor av visdomsord, färdiga att brodera och sätta upp ovanför öppna spisen.
"Death cannot be avoided forever, but it can be postponed - it's very much like doing the dishes."

Friday, January 5, 2018

Var är de försvunna silmarillerna?

Om du liksom jag är en Tolkiennörd kanske du har roligt åt den här övertygande konspirationsteorin.

Ja, var annars skulle de försvunna silmarillerna vara, om inte i händerna på en gangsterboss och en nordlig sagofigur?

Wednesday, January 3, 2018

Återstoden av dagen

Förra årets sista läsupplevelse blev också en av de bästa: Kazuo Ishiguros The remains of the day. Att jag inte hade läst den tidigare?!

Det är ett litterärt mästerverk - tänk att någon kan skriva så mycket om till synes så lite. En precis balansgång på knivseggen mellan fruktansvärt roligt och fasansfullt sorgligt. Den lågmälda humorn när den mycket värdighetsmedvetna butlern får i uppdrag att förklara det där med blommor och bin för unge herrn. Eller den enormt hjärtsnörpframkallande episoden när butlerns gamle far blir allvarligt sjuk just under en viktig bankett. Plikten eller familjen? En butler ska ju inte ha något privatliv... 

Och så det frustrerande samspelet mellan butlern och hushållerskan. Att hon inte slår ihjäl karln!

Plötsligt förstår jag också Sara Danius jämförelse med Jane Austen. Visst finns här samma diskreta humor, elegant och lurig!

Fantastisk läsning, rekommenderas till alla.

Tuesday, January 2, 2018

Nya läsutmaningar

Så vad ska en ta sig till nu då? Här behövs nya läslistor.

Jag tänker beta av några titlar till från utmärkta Feministbibliotekets kanon. Till exempel de här: Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman, Den feminina mystiken av Betty Friedan och Diva av Monika Fagerholm. Feministbiblioteket tipsade ju dessutom om en hel mängd nya feministiska tips i förra årets julkalender, jag har bland annat noterat The Romance of Teresa Hennert av Zofia Nałkowska.

Det blir bokklubbsböcker förstås: just nu har vi The heart goes last av Margaret Atwood, Origins av Dan Brown samt Vad heter ångest på spanska? av Michaela Von Kügelgen på gång i mina två Brysselbokklubbar.

Och förra årets futtiga tre böcker på franska och fem på tyska är ju snudd på pinsamt, där får det bli bättring. Kanske äntligen sätta igång med ett nytt språk igen? Polska vore användbart som stort EU-språk och en port in i den slaviska språkfamiljen medan holländska vore ett enkelt alternativ som borde gå fort att snappa upp. Tillgång till gratis språkkurser är en av de stora fördelarna med mitt jobb.

Har någon förslag på andra läsutmaningar att ta itu med under året? Alla idéer är varmt välkomna!

Monday, January 1, 2018

Bokstatistik 2017

Gott nytt år!

2017 var ett bra läsår, jag klämde 107 titlar, men då var där ju också fem barnböcker (Svarta hingsten, Matilda, Britt-Mari lättar sitt hjärta, SVJ och Godnattsagor för rebelltjejer).

Ja, och så hjälpte det ju att jag läste mer än hälften på svenska i år, förstås.
Knappa hälften (49) var skrivna av kvinnor, 12 var deckare och 14 icke-fiktion, bland annat Strangers in their own land och Why I am not a feminist.

Årets topp tio:
1. Naomi Novik, Uprooted
2. Kazuo Ishiguro, The remains of the day
3. Neil Gaiman, Den sovande och sländan
4. Abigail Tarttelin, Golden boy
5. Toni Morrison, Beloved
6. Sara Lövestam, Grejen med verb 
7. Jasper Fforde, The last dragonslayer
8. Abdellah Taïa, Kungens dag
9. Brian Jacques, Redwall
10. Agnes Lidbeck, Finna sig

Årets längsta tegelstenar:
Stendhal, Le rouge et le noir och Samuel Richardson, Pamela

Årets bubblare:
Bruno Vincent, Five on Brexit island

Det blir nog färre titlar i år - men förhoppningsvis fler som är lika bra som 2017s bästa!